Kanske älskar du havsutsikt och betalar alltid extra för att få ett rum med detta när du bokar hotell vid havet. Kanske älskar du dessutom solnedgångar. Då finns det ett alldeles strålande hotell för dig i Oban även om du får stå ut med vissa egenheter. Häng med till Muthu Oban Regent Hotel, helt i sin egen lite udda stil.

Oban är ingen stor stad och är centrerad runt sin lilla bukt med hamnen. Bara några steg från järnvägsstationen hittar man de första hotellen men vi valde att boka ett alldeles bortom hamnpromenaden, ut längs Corran Esplanade där små hotell och B&B:er ligger som ett pärlband. För oss var det priset som avgjorde. Vi var rätt sent ute och hittade ett erbjudande med middag första dagen till ett makalöst bra pris. Muthu Regent visade sig vara ett bra val för här, alldeles runt hörnet från livliga George Street och hamnen har man plötsligt öppen utsikt rakt ut mot ön Mull och det är här solnedgångarna kommer till sin helt egna rätt i staden för den som inte orkar upp till den kända amfiteatern.

Incheckningen gick smidigt och vi åkte upp på rummet. Hotellet har tidigare nätrecensioner som pekat ut att det behöver mer omsorg men på hemsidan hade vi nu sett att det var nyrenoverat så vi hoppades att det skulle vara sant och gälla även vårt rum. Receptionen kändes inte så 2025 men då ska man veta att själva byggnaden går i en sorts art deco som är lite kul.

Vårt rum visade sig vara litet men fräscht och fint och det enda irritationsmomentet var vår wifi som var rätt usel men jag misstänker att det hade med läget på vårt rum att göra för även TV-mottagningen tjallade lite och inget av detta var något problem på andra håll i huset. Kolla upp detta om det är viktigt för dig att kunna jobba på rummet. Det riktigt mystiska var annars att vi inte hade några sänglampor. Den otroligt trevliga receptionisten löste det genom att skaffa fram en golvlampa som funkade bra från något annat hörn av huset men jag blev väldigt paff när hon under vår utcheckning senare sa att det var ett medvetet val av hotellkedjan för lampor förstörde designen. Visst, det var ett fint rum men, hallå…funktion? Sedan var finishen inte den allra bästa så till exempel var vår nyckelkortshållare fastskruvad på snedden men inte lampknappen under den och det var vissa lösa bitar i badrumsgolvet de inte kommit ihåg att kolla och åtgärda.

När vi installerat oss gick vi ner för att äta vår middag. Jag hade verkligen inte förväntat mig några stordåd av ett nyrenoverat litet hotell i Oban och tyckte därför att den var helt okej. Vår bokning inkluderade trerätters där vi hade att välja mellan fyra förrätter, fyra varmrätter (båda med ett vegetariskt alternativ) och ett par desserter. Medan dottern valde dagens soppa till förrätt och var nöjd med den så valde jag haggis bon bons för det äter man ju inte varje dag hemma och det var faktiskt det bästa av allt. Till varmrätt blev det kyckling med pepparsås för dottern och jag tog skotsk lax med skaldjursrisotto där det kunde varit betydligt mer tryck i skaldjuren och laxen var något torr men det var ju nu inget lyxhotell och det är svårt att få säsongsarbetare i köket redan till påsk efter Brexit i småstäder långt bort så jag var nöjd. Desserten däremot var mer av en besvikelse eftersom jag älskar sticky toffee pudding och den här kom helt utan vanilj, varken som glass eller sås även om den var god i sig.

Efter middagen var det dags att prova baren och kanske försöka sno åt sig en av ganska få platser ute på terrassen. Det är en liten bar och jo, det finns en del skotsk whisky såklart men ölutbudet är som så ofta i Skottland inte det roligaste utan mest de stora bryggeriernas internationella märken. Själv tog jag ett glas torrt vitt vin och var helnöjd.

När vi väl kom upp på rummet igen hade amfiteatern lysts upp i lila och vi hörde lite av publivet längs den livliga George Street på baksidan men inte så vi låg sömnlösa.

Frukosten hade både kall buffé och varma rätter att beställa och serverades i restaurangen. Det var inget upphetsande på buffén och en dag var croissanterna nästan brända, det var nog det där med personalbrist som spökade för vi såg inte många i köket. Där fanns det man tror att kontinentala gäster gillar i form sv ostskivor och salami men också yoghurt samt skotska tattie scones av potatis och mer likt pannkaka än scones (jag är ingen fan och de här var mest torra i kanterna). Det varma inkluderade det du förväntar dig av en Full Scottish samt lax med äggröra och liknande äggrätter och var gott.

Lobbyn är ett kapitel för sig. Ser du fotot till vänster? Det är på ägaren av hotellgruppen Muthu och därav mitt lite röriga helhetsfoto så han skulle få vara med på ett hörn för hur ofta ser man den här typen av inredning i Europa. Det gjordes också reklam för hans safariresor. Själv gick jag hellre ut och tittade på den fantastiska solnedgången varje kväll (vi hade tur med vädret).

Något underbemannat hotell och det där med läslampor var ta mig tusan bara knäppt men jo, jag skulle faktiskt kunna bo här igen. Terrassen kan jag sitta och skriva på i timmar, personalen är trevlig och hjälpsam och hela byggnaden är rolig. Dessutom stannar bussen till Fort William alldeles utanför.