Om du redan sett de riktigt kända byarna och småstäderna i Cotswolds men gillar den här delen av England så finns det all anledning att ta en titt på den gamla marknadsstaden Malmesbury. Det gjorde vi när vi hade en halv dag att spendera i trakten och det blev minnesvärt av flera skäl.

Malmesbury ligger i norra Wiltshire, alldeles på gränsen till just Cotswolds så det är en bra bas för upptäcktsfärder. Någon järnväg finns inte och kanske är det därför den inte nämns oftare i turistsammanhang men du kommer med tåg till grannarna Chippenham och Swindon och vidare med buss om du inte har bil. Stadskärnan klättrar uppför en kulle till den berömda Malmesbury Abbey som är stadens stora sevärdhet uppe på en plats som tidigare hyst ett järnåldersfort. Historiska trakter det här.

Malmesbury Abbey är ett gammalt benediktinerkloster med anor från 600-talet men för att komma dit måste du först förbi den gamla marknadsplatsen med sitt marknadskors. Där bakom väntar porten in till klosterområdet med dess kyrkogård och bakom klostret tar du dig ner till klosterträdgården nere vid floden Avon.

Klosterkyrkan självt överlevde naturligtvis inte reformationen men är förvånansvärt välbevarad ändå och det råder en väldigt lugn och trevlig stämning därinne. Jag har i ett tidigare inlägg berättat att till och med hunden var välkommen vilket var en märklig känsla. Det blir kanske ett helt eget inlägg om allt detta framöver. En som måste nämnas redan idag är dock Athelstan, anglosaxaren som blev det helt enade Englands första kung efter tider av vikingahot. Han begravdes nämligen här år 939 även om kvarlevorna försvunnit på vägen och idag finns bara ett tomt gravmonument. Du kommer se hans namn överallt i staden i olika sammanhang.

Efter en tur häromkring kan du fortsätta längs Abbey Row med sina smårestauranger och annat eller vända om mot centrum. Det är vackra hus vart du än går och smala gathörn på sina ställen.

Tillbaka vid marknadskorset hittar du flera av stadens butiker i kvarteren runtomkring, inte minst den inspirerande lilla bokhandeln Barn Owl Books. Här uppe ligger också Market Lane, det lilla stadshuset (det bor bara runt sextusen invånare här) och den öppna plats som agerar inofficiell busstation. I närheten ligger Athelstan Museum för den som är intresserad inte bara av kungen utan om medeltiden och lokala fynd i största allmänhet. En av byggnaderna är dessutom finansierad av familjen Rausings stiftelse.

Här uppe börjar också High Street som tar dig hela vägen ner till stadens ena infart vid floden Avon och en promenad längs den är full av kul affärer, caféer och ännu fler vackra hus. Vi följde den hela vägen tillbaka ner till floden där vi först kommit eftersom vi sett så mycket fint från bussen.

Det är lätt att tro att det inte funnits industrier i den här trakten när man tänker på alla turistiga byar men här har funnits får i århundraden och därmed ullspinnerier och annat. Här nere finns en stor park för den som vill springa av sig lite. Själva sökte vi mest svalka i de nära trettio grader vi hade under dagen. Här finns en busshållplats för den som inte ska hela vägen upp. Där stod vi i slutet av vårt besök och väntade…och väntade. Inget kom enligt tidtabell. Plötsligt hörde vi ett högt bang som av en explosion och såg en rökpelare utanför staden vilken vi började iaktta. Sisådär en halvtimme senare kom äntligen någon förbi och kunde berätta att det var den inkommande bussen som exploderat. Den som skulle tagit sig uppför backen för att vända och hämta oss där nere. Tur vi inte hamnade på den. Istället insåg vi dock att allra sista bussen snart skulle gå men ingen visste om den skulle komma ner här på grund av olyckan längre ut. Istället kastade min dotter sig upp för backen igen med hunden för att försöka hålla bussen där uppe i centrum. Allt medan jag själv gick det snabbaste jag tror jag någonsin gått i en konstant uppförsbacke i värmebölja. Jag peppade mig själv konstant och imponerade verkligen på mig själv när vi väl satt på bussen med femton sekunder till godo.