I ett par år har många pratat sig varma om restaurang Fallow i London men eftersom min önskelista med Londonrestauranger är närmast kilometerlång så tog det sin tid innan jag kom dit. Nu vill jag bara dit igen.

Restaurangen kunde inte ligga bättre till för en turist, inte ens två kvarter från Piccadilly Circus. Samtidigt är det många fina teatrar i området och därmed är det verkligen inte bara turister som kommer hit, tvärtom.

En del säger att du behöver boka bord långt i förväg i London men det stämmer inte alls alltid om du håller dig undan Michelinkrogar och de senast öppnade finkrogarna vilka det är rusning till. Jag bokade några veckor i förväg den här gången och då till den populära 19-tiden. När vi vid lunch kom till London uppifrån norr tog vi en runda runt West End och plötsligt var vi vrålhungriga. Klockan var bara runt fem så vi hoppades att det skulle fungera att ändra vår bokning och det var inga som helst problem så där innan teaterrushen.

Det första som hände när vi kom in var att vi glatt hälsades välkomna av en fryntlig man i rosa skjorta som visade oss till vårt bort bortom baren. Vi hade sagt att vi ville ha ett vanligt bord och inga barstolar och det fick vi innan vi lämnades åt vår servicepersonal som visade sig vara tre. Här delas det på borden i sektioner bland personalen verkar det som. Den som vill bokar sin plats framme vid köket och tittar på den intensiva arbetet och hierarkin där. Man undrar hur de undviker att gå in i varandra.

Därefter var det dags att kika på menyn för oss och den ser inte riktigt ut som på andra ställen vilket är just vad som lockar. Det är som på så många andra restauranger tänkt att man ska dela på maten men dottern och jag brukar då alltid välja varsin favorit innan vi börjar diskutera vad vi ska kunna enas om mer. De har vissa rätter de är kända för och som jag ville prova. En är Corn ribs som säljs in som snacks. Snygga, skurna rader av grillad majs kryddade med kombu. Dottern var tveksam till kryddningen men det slank ner när jag sa att jag inte kunde äta en hel skål själv och hon istället överraskades. Det här är inget som uppfunnits av Fallow men tusan vet om det inte är de som gjort att det blev en trend på alla sociala medier och nu ett par år senare i hela Europa är ett etablerat sätt att laga sin majs på därhemma under grillkvällarna. Jättegott och bra kryddning och lime på dem gjorde verkligen sitt till även om jag själv hellre har smör med eller utan kryddor på min majs. Dottern hade beställt en focaccia med ricotta på fårost som var väldigt trevlig men också mättande.

De här smårätterna kom när de var färdiga och jag hade också beställt den betydligt mer okända svampparfait som inte alls nått världen men som är restaurangens storsäljare och jag kan verkligen rekommendera den. Ett måste när jag återkommer (jo då). En väldigt len (och inte glassig utan mer som en mousse) parfait med klar svampsmak med rå Lion’s mane (en helt annan typ av svamp) i strimlor ovanpå. Huruvida den liksom annan svamp egentligen inte ska serveras rå är oklart. Den har många fördelar för hälsan har jag sett så det kanske jämnar ut sig. Den här rätten var fenomenal på sitt enkla sätt. Dottern som inte är någon parfaitälskare beställde en burrata med chili.

Deras mest kända rätt måste vara det rökta torskhuvudet. Jag älskar nästan all fisk men äter det alldeles för sällan eftersom många fiskrätter inte håller mig mätt med sina lätta tillbehör och för att lax är vad det är idag så när jag väl offrar miljön för en god måltid så är det för sushi. Här var det en av rätterna jag verkligen ville ha och jag visste ju att jag skulle äta smårätter också. Servitören tittade lite extra på mig men inte ovänligt. Jag förstod varför lite senare när mannen i rosa själv kom fram (för att jag valt paradrätten?) och började berömma mig för att jag verkligen mest lämnat ben. Tydligen kämpar många gäster med att få köttet av benen och äter inte allt. Jag talade inte om för honom att jag åt min första plattfisk på casinot i Constanta när jag var fem år och pappa lärde mig allt om hur man äter med fiskkniv.

Vad tyckte jag då? Fisken var bra tillagad men lite på gränsen till under i vissa partier – en käke är har ju kött lite varstans och är inte som en jämn filé. Kanske inte vad jag skulle rekommendera dig som är en mer ovan fiskätare och vill ha köttet mer fast men för mig var det gott. Sedan kanske srirachasåsen kunde varit lite tjockare men den var fortfarande god och det där är ju en smaksak. En kul rätt som tar tid att äta men mer just rolig än fantastisk. Det blev en Fallow Burger för dottern och den görs på äldre mjölkkor vilket är gott kött. Kul tillbehör här också och man kan be dem ta bort ndujan om man inte vill ha den så stark.

Jag hade börjat med en Mandarin Mimosa och sedan druckit cocktails rakt igenom maten för det är ett ställe där man kan passa på att göra det med en ovanlig meny man inte ser i alla barer. Till efterrätten blev det den underbara rabarberdrinken Rhubarb and Custard Spritz eftersom jag älskar rabarber och den inomhusodlade är i säsong i England tidig vår. Detta betyder att jag även valde rabarber i desserten för att passa på. Ack så gott det lilla syrligt söta paketet var. Min dotter tog deras specialare, en Chelsea Tart med karamelliserad vassle och mjölkglass vilken också var riktigt god. Om man hellre äter ost än sött så har de oftast min engelska favoritost Baron Bigod som dessert.

Vi nästan skrattade när vi gick därifrån för det hade varit en så otroligt bra matupplevelse. Det var som om vi hade velat gå in igen och börja om fast vi var alldeles för mätta. Servicen var hela tiden närvarande och proffsig även om vissa var mer personliga än andra och vi väntade aldrig länge på mat och dryck på grund av långsamhet, trots att det var nästan fullsatt. Här har de koll på läget. Jag gillar också deras säsongstänk både kring kött och att det serveras rätt frukt för rätt årstid i desserterna. Är du vegetarian så har de inte bara en trist bönburgare att välja på utan även där roliga rätter. Jag minns inte vad vi betalade totalt men du ser menyn ovan så du kan få en uppskattning och vi tyckte det var värt priset.

Det är många som undrar varför stället inte har en Michelinstjärna (dock finns de med i guiden). Jag trodde det kunde ha varit för deras mer uppsluppna och avkopplande stämning men det stämmer inte längre säger mina kockvänner. Det roliga med det här stället utöver överraskande matkombinationer är just den unika stämningen med en total blandning gäster varav alla är lika välkomna. Det är livligt men går ändå att föra en konversation med sitt sällskap och nu går det även att äta frukost här. Gå dit! Tvekar du fortfarande så kan du hitta restaurangen på YouTube där kockar visar olika knep och pratar ingredienser.