I över två decennier har jag gillat hotellkedjan Premier Inn och rekommenderat den till vänner och på sociala medier. Efter pandemin har jag börjat tvivla och bokar helst något annat. Här får du läsa varför.

Det började bra tidigt 2000-tal med Earl’s Court där man kunde stå ut med köer till den underdimensionerade frukostmatsalen och de många skolbarnen från Sydeuropa för det var så otroligt prisvärt för London. Rent och sköna sängar också. Därefter blev det ett återbesök innan det genom åren blivit hotell i allt mellan St Austell i Cornwall till Fort William i Skottland, inklusive nio olika adresser i London varav tre mer än en gång. Nästan alla har varit innan pandemin och då var Gatwick den enda jag tyckte var dålig. De kunde inte hantera storleken och den snabba tillströmningen.

Idag har Brexit och pandemin satt stora spår i den brittiska hotellbranschen som saknar bra personal och tar in lite vem som helst men det kan man ju säga om fler budgetkedjor i så fall så vad är felet?

1. Det har blivit betydligt dyrare att bo här jämförelsevis.

Fortfarande bor du billigare i ytterområden med bra kommunikationer men även där är deras hotell nu riktigt dyra och i centrala London kan du plötsligt få betydligt billigare budgetkedjor eller hitta mycket roligare hotell för pengarna, inte minst om du lägger till lite lite mer. Situationen är bättre i Nordengland där det fortfarande känns okej i till exempel Manchester.

2. Tiden har kört ifrån Premier Inn.

Medan så gott som alla moderna hotell idag erbjuder hyfsat WiFi så körs det här med urusel uppkoppling. Vill du ha något snabbare så erbjuds du att köpa till det och inte ens då är det jättesnabbt. Sedan en tid tillbaka kan du även surfa snabbare genom att boka ett dyrare rum som inte skiljer sig så mycket åt från det gamla utöver en kaffemaskin. Jo, hej.

3. Små remsor toapapper.

Det är 2025. Folk förväntar sig att hotell som inte längre är budget har vettigt papper. Visst kan det kännas miljövänligt men jag tror inte det är det på riktigt. Folk tar helt enkelt mer.

4. Incheckningsautomater som kraschar.

Förr erbjuds du checka in snabbare själv i automat. Nu har personalbristen gjort att automaterna inte längre står i en reception där någon kommer till din hjälp utan vid hotellets bar. Nyckelkort som inte laddas och gör att du inte kommer in måste du nu köa med törstigt folk i barerna för att rätta till.

5. AC som stänger av sig.

Ofta stänger AC:n nu av sig när du minst vill det. Den är inte särskilt tyst på alla hotell och man undrar därför när den servades sist och vad detta innebär för luften i rummet och vad som sprids. Förr var den tyst och lätt att reglera.

6. Den där ”Premier Inn-viben saknas.

Förr möttes man av glada receptionister som skojade med en och framför allt med varandra. Människor som hade kul på jobbet. Nu märker man att det saknas personal och folk är stressade. Några säger en sak, andra något annat till en dessutom. Återigen är Manchester City Piccadilly ett undantag så de har nog en bra chef.

Jag har bokat några Premier Inn även efter pandemin men i London mest deras nya koncept Hub tre gånger istället. Kompakta rum men fräscha och med receptionister till hands. De känns bättre än de gamla trötta varianterna där King’s Cross gått från min favorit till det värsta. Rummen har nu en rejäl mögeldoft och personal som snackar skit om chefen inför gästerna samt argumenterar med gäster under ilska. Nej hellre då alltså Hub som varit okej men jag tappar ändå lusten för hela företaget Whitbread som äger kedjan (och som du som har konto hos Nordnet kan köpa aktier i). Trött blir jag också på att de nu inte bara har hotell i Nordeuropa utan i Förenade Arabemiraten och Qatar. Det har blivit något annat än det prisvärda, väldigt lila hotellet med glad personal.