Det ovanliga vädrets höst fortsätter över hela Europa. I förrgår dök det upp en film från min dotters kusin i norra Wales i mitt flöde. Där hade de senaste dagarnas ovanligt ymniga snöfall lett till att alla fått parkera sina bilar på den lilla byns högsta punkt medan det forsade ner vatten alldeles utanför hennes ytterdörr och fler sandsäckar var på väg. I Pontypridd i södra Wales är situationen ännu värre efter att de på två dagar fått hela novembers nederbördsmängd.

Liknande problem har man i Calderdale i västra Yorkshire med de trevliga småstäderna Todmorden och Hebden Bridge. Även härhemma har det snöat och blåser nu starka vindar i söder så vad gör man? Läser såklart. I mitt fall om just de västra delarna av Yorkshire fast lite längre norrut, på gränsen till nationalparken Yorkshire Dales för det är där du hittar The Dales Detective som blivit namnet även på serien. Nu har jag läst första boken. En serie som blivit uppmärksammad även i Sverige men då fått det lite tråkiga namnet Döden i Yorkshire. Kanske för att svenska förlaget Printz inte har koll på alla verkliga fall där som redan använder namnet såsom Yorkshire Ripper. Det hade varit roligare med något lika puttrigt som böckerna.

Julia Chapman heter som synes författaren och första delen har titeln Date With Death i original och har fått heta Dimma över heden på svenska av någon anledning. Det har helt tappat engelskans ordlek med det som händer i boken.

Lilla Bruncliffe är en fiktiv by som är löst baserad på verklighetens Settle och hur det ser ut i det vackra landskapet runt omkring ser du i mitt inlägg om en klassisk järnvägssträcka. Det är här du hittar huvudpersonerna Samson och Delilah. Båda har vuxit upp i staden men Samson har senare blivit polis i storstaden. Nu är han tillbaka för att något hänt honom nere i södern. Vi får inte veta vad men för att leva på något en tid tar han sig an lokala spaningar åt folk. Delilah som varit kvar i Bruncliffe är IT-expert men har breddat karriären och öppnat dejtingagentur. Perfekt för alla lantbrukare i trakten som aldrig hinner träffa någon.

Det upptäcks snart att ett av fallen Samson utreder har kopplingar till dejtingagenturen. Kan det här betyda att Delilah gjort något? Eller är fler av hennes klienter i fara?

På Adlibris skriver de att det här är en serie för dig som uppskattar Elly Griffiths och Louise Penny. Själv skulle jag bli grymt besviken om jag gillade dem och förväntade mig något liknande. De båda är betydligt allvarsammare och får in en del samhällskritik i sina texter. Dessutom har de ett betydligt mer genuint polisarbete som utgångspunkt. Här blir det inget sådant. Jag skulle säga att den är mer åt Morden i Midsomer fast med charm. Det här är inte ett helt distrikt med en massa märkliga grevar och baroner att flänga runt bland utan en liten landsortsstad i norr där alla känner alla, har dejtat varandras syskon i tonåren och allt sådant där. Det blir romantiska förvecklingar som gör det mer förutsägbart än de två ovanståendes böcker och det är tämligen ytligt. Ändå gillar jag det. Självklart är det Yorkshire som spökar. Den varan får du massor av här. Chapman själv kommer inte därifrån och har vistats i Frankrike och andra delar av världen mycket men hon älskar Yorkshire och det märks. Därför är det också roligast att läsa på engelska med alla dialektala uttryck för den som trivs där (i övrigt mycket lättläst språk). Hon har fångat stämningar och landskap väl och jag vill krypa in i boken och gå och beställa en toasted tea cake bakom immiga rutor på caféet. Det blir en feelgood-deckare. Det är av de sistnämnda anledningarna jag myser i höstrusket och tänker läsa del två.