Det förvånar nog inte dig som läsare att jag gärna köper skönlitteratur som utspelar sig i Yorkshire eller Cornwall. Det var därför jag föll för Notes From an Exhibition av Patrick Gale.

Boken verkar inte finnas på svenska och det som lockade mig i den engelska utgåvan där den låg i bokhandeln var omslaget med centrala Penzance på bilden.

Cornwall är ju känt för sina många konstnärer som inspireras av det speciella ljuset men att boken huvudsakligen utspelar sig här har lika mycket med författaren att göra. Han förälskade sig i landskapet redan i tolvårsåldern och flyttade dit så fort han kunde. Det finns lite Cornwall i flera av hans böcker men det här är den enda jag läst själv.

Boken handlar om den kanadensiska konstnären Rachel Kelly som i Oxford träffar på studenten Antony från Cornwall. Han faller för henne men hon har en hel del bagage i ryggsäcken och är måttligt intresserad. Vem är hon egentligen? Inte ens när hon följer med honom hem till Penzance vet han så värst mycket mer än att hon mår psykiskt dåligt.

Den bipolära Rachel blir en stor konstnär och när vi får veta mer om både henne, Antony och deras barns uppväxt så sker det genom att varje kapitel börjar med en notis från curatorn för den stora utställning som till slut öppnat med hennes konst efter hennes död. Det tyckte jag var ett bra drag av Gale. Varje notis tar nämligen upp en målning eller något föremål relevant för just den person det kommande kapitlet handlar om och hur Rachel kunde ha mått när hon var inne i en viss period. Hennes mående har sedan påverkat familjemedlemmarna helt olika.

Antony tar det mesta med ro och vi vet inte så mycket om hur han påverkas av Rachel annat än det vi ser genom de nu vuxna barnens ögon. Han är uppvuxen kväkare och det var en religion jag tidigare mest förknippade med gamla westernfilmer. Boken visar lite hur deras andaktsmöten kan se ut och jag sugs in i vad som inte alls är så fördömande och fullt av regler som andra religioner kan vara utan mycket mer meditativt. Familjen har kanske mycket tack vare sin stabila grund klarat mycket av de jobbigare bitarna.

Jag visste inte till vilken stor utsträckning boken faktiskt skulle handla om psykisk ohälsa och brukar inte leta upp just den typen av böcker men här är det välskrivet med små drag av Sylvia Plath, kanske lite extra sådan känsla för att Rachel också kommer från Nordamerika och för att det rör decenniet bredvid hennes stora. Allt det här förklarar det beröm Stephen Fry gett boken, han som själv både kämpar med psykisk ohälsa själv och hjälper andra.

När det gäller Cornwall är jag på hemmaplan. Det skrivs om småvägarna ovanför Mousehole som jag känner till och miljöbeskrivningarna med klippomslutna stränder och smågatorna i Penzance får mig genast att längta dit. Tyvärr handlar flera av Gales andra böcker mer om Nordamerika som inte lockar mig som litterär bakgrund men skriva kan han så man bara flyter med i en behaglig flod rent språkmässigt och kan fokusera på personligheterna och deras liv. Kanhända ger jag mig därför på fler av hans böcker senare.