Just nu sitter jag på landet och med seg uppkoppling och inga förberedda inlägg kvar heller eftersom jag har spenderat två veckor på resande fot. Jag hoppas därför att du har förståelse för om någon dag hoppas över de närmaste veckorna. Idag tänkte jag mest reflektera över vad jag sett på resan, så där som jag brukar göra.

Först lite om valet som ju gick som förväntat men där man sorgset kan konstatera att Reform UK fick in hela fem ledamöter i parlamentet. Med det sagt ska vi vara glada över det orättvisa valsystemet i Storbritannien som stoppade fler. Det är deppigt att se hur de blev tvåa efter Labour i mängder av valkretsar och själva är de såklart besvikna på systemet men glada över att ha vuxit stort. Samtliga segrar är i östra England och Midlands, inget förvånande alls. Sunak fick förövrigt behålla sin valkrets till slut medan mängder av toryministrar förlorade sina, inte minst den avskyvärde Rees-Mogg och bland annat Penny Mordaunt som försökte sig på att bli partiledare i senaste striden om det. Nu blir det svårt för henne att försöka igen när Sunak avgår. Istället kliver de kontroversiella ministrarna Suella Braverman och Priti Patel nu fram som intresserade men först ska brakförlusten stötas och blötas.

Betydligt roligare var att de gröna fick tre ledamöter utöver platsen de redan haft genom Brighton. Det är bland annat en valkrets i centrala Bristol som blivit grön, inte helt förvånande i den alternativa staden i väster. Intressant är också att den kontroversielle förre Labourledaren Jeremy Corbyn som sparkats ut av Keir Starmer ställde upp i sin gamla valkrets Islington North i London som oberoende kandidat och vann! Han lyckades alltså behålla den plats han haft i 40 år och kommer absolut att fortsätta höras i Westminster. Liberaldemokraterna har gjort sitt bästa val på hundra år. Själv noterar jag också att Cornwall som innan valet 2019 hade några konservativa representanter men huvudsakligen liberaldemokrater nu har återgått till Liberaldemokraterna men också röstat Labour i de fattigare delarna. Allt medan det finns helt andra, okända färger på kartan här och där i Nordengland där stora muslimska befolkningar röstat på egna kandidater efter utvecklingen i Gaza. Nordirland verkar ha fått ett resultat som lutar än mer åt Irland men vi får se. Det blir spänningar både här och där alltså och ändå mindre rörigt än de nu kommer bli i Frankrike där jag ändå som europé är överlycklig över att det inte blev värre.

Vad har jag själv lagt märke till den här gången då? Nu har jag ju varit över fyra gånger på ett år. Har det verkligen hänt så mycket sedan senast? Kanske inte men den här gången har jag rest mer i regioner jag inte brukar vistas i vilket nog gjort att jag sett mer som jag annars varit mer ”hemmablind” för. Det syns att fattigdomen ökat för varje gång jag kommit för nu ser man den mer i vilka stadsdelar som helst och i rikare områden finns nu mer snabbmat och välgörenhetsbutiker. En annan sak jag tänkt på nu är att mycket är indiskt. Tidigare har jag haft koll på Tata Steel som jag skrivit om liksom den stora industrin som är asiatisk matproduktion men nu är det mycket mer. Först tänkte jag att det att det kanske hjälpt att Sunak är gift med dottern till en av Indiens rikaste män och att regeringen jobbat med handel utanför EU men det känns också som att Indien är på egen offensiv i det gamla imperiets kärna. Indiska namn syns mer i samhället.

Dottern noterade att Primark blivit riktigt dyrt och att hon nu inte behöver ha dåligt samvete över kassa produktionsvillkor för kläderna blir inte längre intressanta när hon som just fått sitt första fasta jobb nu hellre sparar lite till och köper vettiga märken.

Utöver detta noterade jag både det ena och det andra om Wales men det blir ett helt eget inlägg liksom det om hundvänliga Storbritannien.