Min mamma och jag köper alltid minst en bok till varandra när det är dags för presenter och klappar. Hon gillar deckare så jag har tagit över pappas tradition att ge det till henne och ibland blir det bra, ibland mindre bra trots att jag försökt att hitta något hon gillar (pusseldeckare och svenska samhällsskildrare, inget tjafs med deppiga poliser med trasiga familjer och inget orealistiskt, dåligt skrivet eller för enkelt). Själv läser jag ju mycket på engelska och det verkar hon ha vågat sig på mer på att ge mer av på senare år så i julas fick jag en bok som jag faktiskt själv hade på min önskelista hos bokhandeln men det visste inte mamma.
Boken hon köpt var Daisy Darker av Alice Feeney som blev uppmärksammad förra året. Det är inte en deckare och inte en skräckroman utan något mitt emellan som jag skulle vilja kalla ett psykologiskt mysterium. Vad är det som händer där ute på ön som bara nås när det är lågvatten eller med båt?
Daisy har vuxit upp i London med sin känslokalla mamma och storasystrarna Rose och Lily, alla med efternamnet Darker. I barndomen hände det att hon ibland svimmade av och hamnade på sjukhus och därför har hon hållits hemma och har inga egna vänner utan har istället blivit en bokmal. Nu har hon börjat vandra sin egen väg i livet medan Rose har öppnat veterinärklinik och den bortskämda Lily fortfarande bor hemma fast hon är ensamstående mamma till en flicka i yngre tonåren. Tillsammans har de alltid helst lämnat London på loven och rest till farmor i Cornwall så ofta de kan och Daisy har fortsatt med detta på egen hand och tycks vara lite av farmors favorit.
Farmor själv bor rik och ensam på en liten ö i Cornwall (ett berömt hus du kan se i mitt inlägg om Newquay kan ha inspirerat). Hon lever på att måla och skriva barnböcker. Hennes son, systrarnas far, är känd pianist och föräldrarna är skilda eftersom han hela tiden varit så frånvarande ute på turné. Nu dyker han dock upp för det ska bli kalas på ön som alltså är svår att ta sig till och från. Redan där anar du såklart att tidvattnet kommer att spela stor roll för historien.

Farmor fyller 80 år och bjuder på en som alltid galen middag både när det gäller mat och samtal och hela familjen närvarar med pappa och allt. Under middagen berättar hon plötsligt något viktigt för dem och det dröjer sedan inte länge innan någon dör.
Här börjar historien ta fart för plötsligt inser alla i familjen naturligtvis att det måste röra sig om ett mord och att de sitter där på ön med en mördare bland sig och utan båt (och alla som varit i Cornwall vet att mobiltäckningen ofta är usel). Det hela har jämförts med Agatha Christie för det finns klara paralleller men Feeney går också sin egen väg med berättelsen. Det förutsägbara blandas med överraskande grepp jag inte vill avslöja men jag sträckläste. Det här är förövrigt en bok som passar att läsa på engelska även om du inte är så van. Språket är kort och drivet.
Tillbakablickar i den dysfunktionella familjens historia varvas med märkliga händelser i det stora huset i nutid som får alla att gå som på nålar och det är kreativt och finurligt. Det blandas också in både grannar och en bokförläggare i persongalleriet. Kan någon av dem vara inblandade?
Jag retar mig på elakheterna i familjen och är tacksam att jag har haft vettiga vuxna omkring mig själv men inser att den här typen av familjer finns där ute någonstans och allt är inte elakhet utan det skymtar alla slags känslor. Det här en en bok för sommarläsning och för dig som vill se ett nytt grepp i tidslinjebeskrivningar och att sy ihop en historia.

Dina tips brukar vara bra. Så nu är den tillagd (på svenska) i min Bookbeat-samling.
Och ja, hur less är man inte på trötta, sura, deppig (manliga) deckare och poliser? 🥱
GillaGillad av 1 person
Hihi, tack. Ja den blev inte min nya favorit men det var kul att läsa något i en lite egen uppbyggnad. Christie men ändå inte alls.
GillaGilla