Känner du för att göra något speciellt när du är i London? Sådant där du inte gör var som helst och som du alltid kommer att minnas. Då är det såklart till toppen av The Shard du ska. Du kan välja att boka biljett för 28 pund och uppåt och besöka den absoluta toppen med utsiktsvåningarna 68 och 69 och ta trappan upp sista biten till utomhusvåningen 72 och verkligen vara högst upp men du kan också göra som jag och boka bord på cocktailbaren GŎNG. En höjd som räcker gott och väl för fantastiska vyer och där du också kan känna dig lyxig medan du njuter av utsikten.

Jag funderade en del på vilken tid jag egentligen skulle boka en kort januaridag. Skulle det vara roligt att se staden i solnedgång? Ja, men då skulle jag på vintern få komma tidigare än jag tänkt och inte riktigt hinna med resten av dagen. Dessutom går ju solen ner i väster och då finns det faktiskt andra höga punkter i London med bättre sikt. Skulle det vara dåligt väder kändes det också som större chans att få fina vyer utan grått. Valet föll till slut på sen eftermiddag. Jag som inte är uppklädd till tänderna när jag går ut tänkte att så dags borde det vara ganska avslappnat och dessutom kan jag se drinkarna som aperitif och äta middag någonstans efteråt.

Jag var en halvtimme tidig i min rädsla för att komma för sent för om man blir mer än en kvart sen ombeds man att ringa. Kommer du som jag hit med pendeltåg från London Bridge så är det hur lätt som helst att gå ut på vänstra sidan stationen när man kommit ner från spåren så kommer man direkt till The Shard. Väl där finns det tre dörrar i den stora foajén längst ner men jag gick förbi den första till restaurangen Oblix på 32:a våningen och istället mot nästa dörr där det stod Shangri-La för det är just den kända hotellkedjan som driver lyxhotellet i The Shard dit GŎNG hör. Det visade sig finnas en egen receptionist för de som bara vill upp i baren. Han ringde och kollade så de hade plats till mig fast jag var tidig och det var inga problem. Min väska scannades i säkerhetskontrollen bakom honom och så hänvisades jag till hissarna. Skulle jag åka helt själv i denna jättebyggnad? Ja, tydligen. Jag hade blivit instruerad att ta mig till våning 35 och där byta hiss i denna snillrikt konstruerade skyskrapa så det gjorde jag. På våning 35 fick jag gå runt ännu en reception för hotellgäster och jag fascinerades av hur jag bara kunde strosa runt där precis som jag ville medan jag letade efter nästa hiss runt hörnet. Jag var ensam även i den vilket bara förstärkte den overklighetskänsla jag hade av att vara så högt upp innan jag till slut klev ut 182 meter upp i luften på våning 52.

En receptionist i asiatisk sidendräkt tog emot mig för hotellkedjan Shangri-La grundades i Singapore och det syns även en del i inredningen på GŎNG som förövrigt fått sitt namn av ”dougong” som är en byggdetalj i trä i gamla kinesiska tempel. Receptionisten presenterade mig för en ledsagare som tog mig till mitt bord. Det var fullsatt där uppe trots tiden så jag var mest upptagen med att följa henne, undrandes om jag skulle få ett bra bord när hon stannade på andra sidan baren och undrade om bordet var till belåtenhet. ”Perfect, thank you” sa jag och försökte låta som om jag hänger på den här typen av barer mest hela tiden, samtidigt som jag försökte kväva en fnissning för jag hade fått ett otroligt bra bord, alldeles vid fönstren. Nedanför mig hade jag HMS Belfast, Towern och Tower Bridge. Det kunde ju inte bli bättre!

En servitör presenterade sig som min för aftonen och bad mig scanna en QR-kod på bordet så skulle jag se menyn. Jag hade naturligtvis bestämt mig redan när jag planerade mitt besök men det kunde ju finnas någon nyhet. GŎNG är alltså asiatisk och i många länder i Ostasien är det ju viktigt med personlig utveckling. De har därför bland sina cocktails en signaturserie de kallar Hues of Culture där drinkarna som titeln antyder går i olika färgskalor vilka ska spela på färgernas betydelse för inte minst dina känslor. När jag läste om de olika drinkarna så insåg jag att drinkarna i mina favoritfärger faktiskt var de som såg godast ut så något kanske det ligger i österländsk filosofi. Hur som helst inledde jag därför med en lila Regalia med lavendelvodka, mahlabkryddad manzanillasherry (ja, du kan behöva googla en och annan ingrediens), jams och champagne. Den var inte dum alls, bara svårfotograferad i det dunkla ljuset.

Bäst som jag satt där började mina bordsgrannar prata med mig. Det var ett jättetrevligt par från Sheffield på sin första barnlediga helg. Är det inte märkligt att jag som just lämnat Yorkshire och fortfarande var kvar i en lite egen sinnesstämning träffade just de uppe i en skyskrapa i London? De hade beställt in lite sushi vilket finns här uppe tillsammans med gyozas och liknande smårätter men jag ville alltså äta senare. Paret skulle vidare på fotboll så jag beställde min andra drink i form av Lebret som var den gröna drinken. Att det blev i den ordningen berodde på att den är krämig med cognac, pistageglass, vit choklad-Viognier, tallbarr och olivolja. En mycket speciell men god smak. Drinkarnas karaktär beskrivs i menyn men jag kan nästan lova att du kommer att tilltalas just av favoritfärgerna för jag hade tagit den gula Popping Heroes om jag skulle druckit en till. Båda mina drinkar finns förövrigt även som alkoholfria.

När du bokar bord på GŎNG så läs din bekräftelse eftersom det står mer än bara det där om att passa tiden. Viktigast är kanske att du har ditt bord i en och en halv timme (två timmar om ni är fler än sju personer) och att du måste spendera minst 30 pund under ditt besök. Med tanke på att en cocktail kostar 25 pund så är detta inget större problem. När jag hade en halvtimme kvar kom min servitör och viskade diskret så att jag skulle ha koll på tiden. Eftersom jag suttit och njutit långsamt så var det faktiskt ganska perfekt och jag nyttjade mina sista minuter till att gå på toaletten vilket var en rolig upplevelse. Vi pratar asiatisk hotellkedja här så naturligtvis har du allehanda knappar att välja mellan under ditt toabesök. Här hamnar du dessutom vid hotellets gym och spaavdelning så rätt som det var kom det ut en dam i badrock. Jag skulle verkligen inte ha något emot att spendera en natt på hotellet med sin infitnitypool och funderar allvarligt på om det inte är värt att spendera tiotusen kronor för att ligga där och plaska medan jag kikar på helikoptrarna utanför fönstret. Det här är verkligen en egen värld. Däremot slösar de ingen tid för när jag kom tillbaka från min upptäcktsfärd hade nästa sällskap redan tagits till mitt bord och jag fick snappa upp min jacka och tacka för mig lite snöpligt. Här kunde jag ju blivit besviken men istället tänkte jag att det här är inget annat än ett sätt för Shangri-La att göra lite pengar på oss som bara vill njuta av utsikten och dricka roliga drinkar medan vi besökare får just det och jag hade ju faktiskt fått min tid angiven.

Skulle du ha något att fira så är GŎNG perfekt för de har också lyxcocktails med saker som umami-vermouth, Veuve Clicquot och andra fina ingredienser där den dyraste drinken i skrivande stund går loss på 48 pund, att jämföra med mina för 25. Det finns också finfina gindrinkar som jag skulle kunna tänka mig nästa gång, för jo, det här var så roligt att jag måste göra om det i gott sällskap.

Här uppe fanns vansinnigt eleganta människor men också helt vanliga som jag själv och det var inga problem med gymnastikskor när det är uppenbart att man går omkring som turist och att man inte i övrigt sitter där i träningsoverall eller slafsiga shorts. Barn är välkomna fram till 17.30.

Fotograferandet här uppe i mörkret är svårare än du tror eftersom det krävs flera lager glas i den här enorma byggnaden och det är kurvor och reflektioner överallt men det är ändå fantastiskt här uppe kvällstid. Du ser inte hela vägen runt till södra London i de relativt smala lokalerna på den här höjden utan det är de kända delarna i norr och bort till Greenwich i öster som syns medan du ser mer av de västra delarna på väg ner på våning 35 igen men vad gör det? Det här är helt klart en höjdpunkt i London.