Den har något år på nacken men min bokhög är enorm därhemma och jag ville vänta tills den kom ut i pocket så först nu har jag haft tid att läsa Morden i Great Diddling av Katarina Bivald.

Det tycks ha blivit vanligare att skriva myslitteratur om Storbritannien bland svenska författare och Bivald var en helt ny bekantskap för mig så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig stilmässigt. Baksidestexten angav att boken är en hyllning till Agatha Christie och Morden i Midsomer vilket inte gjorde mig klokare för den förstnämnda var briljant på pusseldeckare och det sistnämnda är en rätt överdriven serie där varje avsnitt liknar det andra med biodlare och druider och med någon korkad eller kriminell nordengelsk arbetargrabb i mixen.

Det jag undrade redan innan jag började läsa var hur som helst varför byn i boken heter som den gör. Great Diddling låter verkligen mer som en by i just Midsomer eller någon välbärgad del av Sydengland. Det inre, fattigare av Cornwall med sina namn som börjar på ”Pen-” och ”Tre-” hade känts bättre. Här behövde jag inte läsa många kapitel innan detta fick sitt svar och jag kunde släppa min undran över om författaren satt sin fot i just Cornwall. Det har hon. Jag började undra även över en cricketplan som dök upp, för i Cornwall spelas det betydligt mer rugby men se även det har Bivald koll på upptäcker man. Ja du vet kanske hur jag, kulturgeografinörden, är när det gäller fakta för att det ska bli verklighetstroget.

Själva deckaren då? Ja den är verkligen så där puttrig som den vill vara vilket blir lite orealistiskt så där som Midsomer. Den svensk-engelska författarinnan Berit Gardner flyr London sedan hon tröttnat på uppståndelsen efter sin senaste boksuccé. I Great Diddling tänker hon hitta ny inspiration bland byborna och skaffar hus men vips har byn fått ett mord på halsen när en rik affärsman dör på sitt och fasterns familjegods utanför byn. En faster som har en gigantisk samling böcker.

Det visar sig finnas spänningar inte bara inom familjen utan också mellan bybor. Vem har en hållhake på vem egentligen och vilka är de där inflyttade systrarna som driver byns café? Hotellet verkar inte gå så bra. Har det något med det hela att göra?

Jag har blandade känslor för Berit Gardner som huvudkaraktär. Hon är vass och struntar ibland i att andra människor också har jobb att sköta när hon drar sig undan. Med det sagt kommer hon ibland med klockrena kommentarer om mänskligheten och hur vi alla reagerar på saker omkring oss. Ibland blir jag dock lite undrande till hur hon förklarar sig som svensk hela tiden när sådant kommer på tal. Det är ju ingen fördel för en som ändå är uppvuxen i England. Å andra sidan slipper man direkt då att stoppas in i någon klass så det kan mycket väl vara medvetet men skrivet på ett språk som gör att man missar detta.

Boken har en humor jag gillar, som när det letas dyra böcker och de som letar fnyser åt ”någon Currer Bell” utan att veta att det var Charlotte Brontës pseudonym. Annars är jag mest stressad över att det ordnas en bokfestival mitt i alltihopa. Det känns lite väl galet och för många bybor verkar ställa upp på precis allt även om böcker såklart är ett tacksamt tema att skriva om.

Polischefen Ian Ahmed tycker jag kändes lite seg men ändå rätt på flera sätt och jag ser att han dyker upp i den andra boken också men tycker sammanträffandet blir långsökt då den utspelar sig i Frankrike. Vi får se om jag läser även den men det kan hända för jag lockas av allt Bivalds filosoferande om skrivandeprocessen och litteratur som får komma fram genom Berit. Detta blir den stora behållningen för mig snarare än deckargåtan som jag läst många bättre.