Det väller in roliga saker att skriva om just nu men mitt i detta måste det handla om något riktigt tråkigt, nämligen att våldet återigen har blossat upp på Nordirland. Jag läste någon enstaka artikel i svensk media i början av mars om hur de brittisktrogna så kallade unionisterna dragit tillbaka sitt stöd för fredsavtalet (Långfredagsavtalet från 1998) men inte förrän i morse har jag sett att de tagit upp de senaste fem dagarnas eskalerande våld vilket förvånar mig, speciellt eftersom vi alltid följer amerikansk media i Sverige och detta är stort där på grund av USA:s många invånare med irländsk bakgrund. Även Biden har apropå ett framtida handelsavtal med Storbritannien sagt att freden på Irland inte får hotas efter Brexit. Nåväl, idag skriver bland annat Dagens Nyheter om det. Hoppas verkligen att de fortsätter bevakningen.

De huvudsakligen protestantiska nordirländare som vill tillhöra Storbritannien känner sig nu svikna eftersom de efter Brexit fått en handelsgräns mellan Nordirland (som bara tillhör Förenade Kungariket) och Storbritannien på andra sidan Irländska sjön. En handelgräns som inte minst Theresa May lovade dem att slippa i det här utförandet men det är en omöjlighet om man samtidigt vill ha ett Brexitavtal utan fri rörlighet av varor och människor vilket den brittiska regeringen ville. May behövde stöd av nordirländska DUP på sin tid och lovade detta trots det omöjliga. Gränsen efter förhandlingarna med EU drogs till slut just så för att undvika kontroller mellan Nordirland och Irland vilket alla trodde skulle vara ett större hot mot lugn och stabilitet än om Nordirland fick vara kvar som EU-zon (för ja EU måste ha en gräns där likaväl som på andra håll i Europa). Istället blev det alltså kontroller i hamnar och på flygplatser internt vilket nu lett till spänningar även med EU eftersom britterna förlängt övergångsperioden helt på egen hand och brutit mot det överenskomna så kallade Protokollet.

Nu menar många unionister att de gett sitt stöd till politikerna i London för ingenting och facit av detta är bråk med nationalisterna som hellre tillhör Irland. Det är på sin plats att här förklara att både unionist och lojalist är namn på de som vill höra till Storbritannien och därför ser du ofta båda namnen i media. Skillnaden är inte jättestor i just detta sammanhang men lojalisterna vill inte bara vara i union med Storbritannien utan är också som namnet avslöjar lojala med kungafamiljen, faktiskt mer med just den än med landets politiker och är den mer radikala delen.

Hittills är över 50 poliser skadade och det som började i mindre städer för några dagar sedan har nu spridit sig till Belfast och inte minst just dess gränskvarter med muren mellan katoliker och protestanter. En mur som de senaste 30 åren känts mindre relevant än förr men som det nu kastas sten och brandbomber runt medan det dessutom tänts eld på en dubbeldäckare i protestantiska kvarter efter att passagerarna flytt.

Jag minns nyhetsrapporteringarna från min barndom och vill inte tillbaka till det. Äldre irländska vänner minns hur de i barndomem hukade sig under skolbänkarna när det var som värst om de bodde nära gränsen till Nordirland. Yngre nordirländare har däremot oftast vuxit upp med lugn. Till den kände radioprataren James O’Brien på LBC London ringde den här lyssnaren in och sa att han vuxit upp i fred och inte vill vara på någon sida i konflikten men han sa också att han är rädd att det kommer att bli värre och hans samtal har blivit hyllat:

Boris Johnson har självklart gått ut i media och fördömt våldet och lika självklart vet de flesta att han inte bryr sig ett dugg om Nordirland. Britterna överlag har alltid varit rätt ointresserade av vad där försiggår så länge de själva inte drabbats av våldet vilket skett ett antal gånger innan fredsavtalet slöts. Då var det paramilitära Provisoriska IRA som blev kända för bombdåd inte minst i Brighton 1984 (ett försök att komma åt Thatcher på Torykonferens), Warrington 1993 och i Londons Docklands och Manchester 1996. Mina första besök i England var just däromkring och jag flyttade till London 1989 och York 1995 så jag minns hur man tänkte redan då kring glömda väskor i tunnelbanan och sådant. En tid ingen vill tillbaka till. Just nu säger polis och lokalbefolkning att det mest är ungdomar som slåss och att de känner igen diverse kriminella dessutom men just lokalbefolkningen vet också att det räcker med att någon dör så kan det hela explodera till något mycket värre. Politikerna i Stormont i Belfast diskuterar nu intensivt.

Från att för en månad sedan inte ha oroat sig alls och mest låtit som om det rörde sig om pojkstreck så hörs nu fler och fler även i England oroa sig och som DN skriver ovan så har nordirländsk polis sagt till BBC att ”det är troligt att paramilitära organisationer är inblandade i oroligheterna”. Vi är många som bara har väntat på detta sedan folkomröstningen 2016 tyvärr. Som förstått att Nordirland skulle bli svårt att jämka samman om Storbritannien lämnade EU. Tänk om politikerna åtminstone varit av typen som inte lovade folket att ta ner månen.

Vill du veta mer om Nordirlands historia sedan det bildades 1922 och få tips och bilder av muren så kika in till Linda på Resa Medvetet.