Julmarknaden i Lübeck är en marknad med mycket mat i fokus och jag har just spenderat några dagar där och njutit även av annat i den gamla hansastaden där det märks att man är i just en gammal handelsstad. Flera bra butiker med te, den kända och sockerbaserade marsipanen och så det faktum att man knappt hinner prata tyska innan de hör att man är ett internationellt sällskap och genast själva byter till engelska. Jag har rest mycket i Tyskland där jag har släkt men aldrig varit med om så många engelsktalande. Hela staden känns förövrigt väldigt engelsk med sin rundade backe full av tegelhus ner till det berömda tornet Holstentor vilken fick dottern och mig att känna oss som i Shrewsbury och inte blev känslan mindre av alla små gränder med namnskyltar över precis som de ”snickets” som finns i York. När vi sedan upptäckte både ett par butiker där allt gick för en euro samt Vodaphone och Mountain Warehouse så började vi undra om vi faktiskt var i England. Även Tyskland förändras helt klart. 

Lübeck. Kunde varit Shrewsbury. Eller Malton.

Väl hemma i onsdags blev det fortsatt mat i fokus men på ett helt annat sätt för då kom den chockartade nyheten att kändiskocken Gary Rhodes lämnat oss. Bara 59 år gammal avled han i Dubai där han drev en av sina restauranger och det lämnade mig ledsen att höra att han dog av en huvudskada efter vad som verkade vara en fallolycka mellan inspelningar av ännu ett TV-program. Rhodes är en av de där TV-kockarna som hade som mest TV-tid under mina år i England på 90-talet och som jag därför har många minnen av och härhemma står hans New British Classics bland kokböckerna och ger inspiration till bra brittisk mat. Mina minnen kommer från den period då hans hår var som allra taggigast och då han dessutom gjorde massor av reklam för socker och sirap hos Tate & Lyle som man idag blivit förskräckt av men det tänkte man ju inte på då. Istället skrattade vi hysteriskt när han var med i vårt favoritprogram Shooting Stars med komikerna Vic Reeves och Bob Mortimer och skulle föreställa eld genom att dansa vilket han gjorde i sina rutiga kockbyxor om jag inte minns fel. 

Foto: WikiCommons

Storbritanniens kockelit har naturligtvis samlats för att minnas sin vän och kollega från södra London (Paul Ainsworth skriver fint). Mannen som gick på kockskola och sedan började laga mat i Amsterdam innan han fortsatte på bättre och bättre restauranger på hemmaplan under till exempel en av mina favoriter Brian Turner från Yorkshire tills han 26 år gammal fick sin första michelinstjärna. Inte illa jobbat och så där höll han på vilken restaurang han än öppnade i London, på kryssningsfartyg eller andra platser i världen samtidigt som han gjorde Masterchef-jobb och annan TV. Jag hade inga pengar att äta på finkrogar för  varken som student i London eller kontoristvikarie i York och nu när jag har det så har det fått bli uppe i Yorkshire, hos Rick Stein i Cornwall och hos diverse svenska kockar istället men jag är övertygad om att jag hade älskat Garys dessertpuddingar från TV och de saker jag testat att laga ur kokboken har alla varit smaskens. Världen saknar nu en både duktig och rolig kock och en som i allra högsta grad var med och återupprättade synen på engelsk mat internationellt.