Det är mycket med det underjordiska. Mitt första besök i London var 1987 men om du är äldre än jag så minns du kanske att London faktiskt haft pubar på tunnelbanestationerna, något som känns helt otänkbart idag eftersom man sedan tio år tillbaka inte får dricka alkohol alls i tunnelbanan.

Du kanske också vet att det var första världskriget som var anledningen till att publagarna ändrades så att alla pubar tvingades stänga 23.00 – en lag som ändrades först för något decennium sedan eftersom det fram tills då setts som bekvämt att ha den kvar trots att det ofta uppstod bråk när alla pubar stängde samtidigt och en massa överförfriskade människor plötsligt tvingades ut på en och samma gång. En del pubar har valt att ha kvar regeln av olika anledningar men en grupp som inte ens verkade omfattas av denna lag var just stationspubarna vilka istället glömdes bort i hanteringen.

Tänk vad som dolt sig här på Sloane Square. Foto: Philip Perry (Wiki Commons)

Den mest kända puben var Hole in the Wall på Sloane Square som inte nöjde sig med att vara uppe i biljetthallen som många andra utan som faktiskt låg nere på plattformen som dagens kiosk. Den som inte skulle åka någonstans men var törstig kunde köpa en plattformsbiljett precis som på vilken järnvägsstation som helst. Inte nog med detta utan den hade länge också en pubkatt.

Puben lär ha öppnat redan 1868 och stängde till slut alltså 1985 men det verkar lite oklart varför. Många hade samma ägare och kanske var det bara dags att göra något annat. Iris Murdoch har skrivit om både Hole in the Wall och puben på Liverpool Street i boken A Word Child som jag nu blivit sugen på eftersom den verkar ha fina Londonbeskrivningar. Har du läst den?