Folkomröstningen om EU rycker allt närmare och i familjen är vi nu rejält nervösa. Hur kommer det påverka oss som svensk-engelsk familj om en av Sveriges största handelspartners lämnar unionen? En partner som dessutom ofta har samma syn på politiska frågor som vi själva oavsett partifärg – vi har helt enkelt liknande, nordeuropeiska, värderingar. Sverige är ett av få länder i världen som England och senare Storbritannien aldrig varit i krig mot och jag vill bara ställa mig upp och skrika åt britterna att jag älskar och behöver dem i mitt Europa. Mest frustrerande är att min man inte ens får rösta. Som britt bosatt i ett EU-land påverkas han ju i allra högsta grad av utgången men se han har bott utomlands för länge för att få rösta! En demokratisk skandal i mina ögon.

Hur kommer EU att se ut om britterna lämnar? Kommer det alls att finnas ett EU kvar om några år? Hur kommer Storbritannien se ut? Kommer de ha nog sjukvårdspersonal när ingen får arbetstillstånd? Kommer tories att kunna stoppa varenda miljövänligt lagförslag och stödja minimilöner och arbetsförhållanden som tar landet tillbaka till drottning Victorias dagar?

Nyhetssändningarna under mitt besök nu i maj har präglats av folkomröstningen och de har varit väldigt frustrerande att titta på för man påminns om hur otroligt lite många britter faktiskt vet. De lever i sin egen bubbla (jag vill minnas att jag tidigare berättat om hur Yorks bibliotek inte hade en enda bok om EU:s struktur när jag behövde läsa på i mitten av 90-talet) som vi anglofiler normalt tycker är ganska charmig men som nu bara blir irriterande. De beskyller EU för typiska globaliseringsproblem och medan det visst finns massor att förbättra inom denna jättekoloss så lär detta inte bli lättare utan dem.

Flyktingfrågan är såklart stor och jag träffade flera som tänker rösta nej endast på grund av allt prat om att släppa in Turkiet i unionen och just idag ser jag på SVT att Cameron verkar ha snappat upp den här känslan och lovar att det inte kommer hända (hur han nu kan lova det). Människor som gärna reser till Frankrike och shoppar eller har släkt med hus i Spanien sätter nu bestämt ner foten och detta får bli den enda fråga som avgör. En fråga som inte minst Cypern säkert inte tycker är färdigdiskuterad skrämmer alltså slag på en hel del britter. Londons avgående borgmästare Boris Johnson späder på rädslan genom uttalanden om att EU vill utvidga sitt rike som Hitler medan han reser runt i landet i en stor buss med missvisande siffror om EU-medlemskapets kostnader på karossen. När han konfronteras av journalister försöker han skratta bort det.

Boris Johnson får stanna i litet format. Foto: Wikipedia

Jag läser Wolfgang Hanssons kolumn i Aftonbladet och tycker det är en ganska bra sammanfattning av läget även om det finns en sak han inte tagit upp och det är Skottland men då skulle kolumnen nog ha behövt vara dubbelt så lång för saken kompliceras av situationen där. Skottarna är i huvudsak mycket mer EU-positiva än engelsmännen eftersom de har en lång historia av att känna sig bortglömda av Westminster och historiska relationer med Frankrike. Blir det nej i folkomröstningen så kommer därför kravet att väckas på en ny folkomröstning om skotsk självständighet och vissa har nu till och med pratat om att inte bara rösta utan faktiskt helt enkelt förklara Skottland självständigt. Det här skulle såklart bli ett jätteproblem tillsammans med alla andra man får i samband med eventuella omförhandlingar med EU om olika samarbeten. Det skulle dessutom göra att de konservativa ytterligare cementerar sin makt med det valsystem britterna har. Ett konservativt parti där den bussåkande Boris Johnson kan bli nästa ledare eftersom Cameron förlorat allt på sin partisplittrande folkomröstning oavsett resultat.

Jag såg ett ITV-reportage från Norge som beskrev hur norska bönder var nöjda med att man räddar inhemsk matproduktion genom att stå utanför EU men hur landet i övrigt för att samarbeta med EU ändå fått införliva majoriteten EU-direktiv i sin lagstiftning utan att kunna påverka. De stora brittiska mediebolagen verkar överlag rapportera mer subjektivt till EU:s fördel än jag väntat mig men det räcker inte. Det här kan gå hur som helst. Bara nu ungdomarna går och röstar – de som är uppvuxna med öppnare gränser.