Vilket är ditt favoritord i engelskan? För poeten och författaren Blake Morrison är det ”whiffle-whaffle” och jag själv älskar just de där orden som låter fantasifullt engelska mer än några andra och som gärna betyder att människor är förvirrade, pratsamma, tramsiga eller liknande. Jag skulle själv kunna välja ”whimsical” men gillar också ”rubbish” och många, många andra.
I artikeln From plitter to drabbletail: the words we love har The Guardian låtit kända kulturpersonligheter få berätta små historier kring sina favoritord vilka ofta är riktigt annorlunda eller som i Morrisons fall dialektala. Hilary Mantel har valt ”nesh” som är att må lite tjyvtjockt och resonerar om hur det finns ett helt annat ord för detta i hennes barndoms Derbyshire.
Emma Healey har valt ordet ”clot” och skriver om hur det ligger bra i munnen och uppmanar oss att uttala en massa ord relaterade till detta. Därmed kommer hon också in på hur känsloladdade den här gruppen ord är. Vi kan ha det negativt ”cluttered” hemma men vem blir inte varm i själen av tanken på clotted cream.
För Aminatta Forna är det gammelmormor från Orkney som påverkat när hon valt det dialektala ”plitter” om att blöta ner sig i lek i vattenpölar men hon kommer också in på ”clarted” där uppifrån och det är definitivt något vikingarna lämnat kvar för även min man från Yorkshire brukar använda detta ord flitigt – ”look, you’re all clarted up in it” var en vanlig fras till vår dotter när hon var liten och hade kladdat ner sig rejält.
Sarah Hall har kommit att tänka på hur så många ord som beskriver ljus börjar med ”gl-”. Hon nämner glimmer, glimt, glow och glare och detsamma gäller ju svenskan med ord som glöd och glans. Här märks att vi är en germansk språkfamilj.
Roligast är dock de mer ovanliga orden och John Sutherland har svaret på vad den som behöver använda uttrycket ”arse about face” i finare sällskap kan säga medan Nina Stubbe kommer in på ord från hästsport och jag som gammal hästtjej kan bara instämma i hur magiska alla ord lät på engelska. Snaffle (nosgrimma) och stirrup (stigbygel) är nog faktiskt också favoritord för mig för att inte tala om namnen på hästens färger med gamla ord som piebald och dun.
Här kan jag lätt snöa in på katedralarkitektur eller varför inte köksredskap men då skulle inlägget bli ännu längre. Läs istället de sjutton roliga bidragen genom länken ovan och njut.


Vilket kul inlägg! Som trädgårdsnörd så älskar jag de engelska orden för maskros … dandelion och fingerborgsblomma … foxglove. Och när vi ändå är inne på blommor … oopsy daisy kanske också skulle platsa …
GillaGilla
Tack. Ja, foxglove är ju underbart – blommor kunde jag ju också ha nämnt.
GillaGilla
kul läsning!
GillaGilla
Tack. 🙂
GillaGilla
Kul det där med nesh. Ett ord jag hör ofta. Någon som alltid är frusen av sej fast det inte är kallt. Och mardy i Sheffield är någon som är sur och tjurig av sej.
GillaGilla
Ja mardy hör man i York också men inte nesh.
GillaGilla
Det är härligt att smaka på olika ord, engelska som svenska, särskilt de dialektala. Och så många ord som har samma ursprung i språken. Här i min hemstad har man öppnat ett Ordmuseum med gamla/ovanliga ord.
GillaGilla
Åh, det vill jag besöka.
GillaGilla