Eftersom man i Cornwall ofta inte känner sig riktigt lika 100% engelska som i övriga delar av England utan är stolta över sitt keltiska arv (fast kelterna har en lika stor historia på andra håll i England) så är det idag en stor dag eftersom den är vigd åt grevskapets helgon St Piran, en abbot på 500-talet som helgonförklarades. Saint Peranfamiljens svarta flagga med vitt kors i skandinavisk stil har också blivit Cornwalls flagga och syns på allt från stickers på bilar till flaggstänger runt om i trakten. Flaggan är man inte säker på när den först kom till men den lär ha använts av folk härifrån vid slaget vid Agincourt i Frankrike på 1400-talet och på 1800-talet blev den mer officiell. Det vita korset ska enligt legenden vara smält tenn eftersom Piran minsann återupptäckte den romerska konsten att smälta det och han är även beskyddare av Cornwalls tidigare många tenngruvearbetare som vördade den här dagen och ofta tog ledigt.

Även St Michael och St Petroc förknippas med Cornwall men St Piran är alltså den störste. Idag firar man därför med Cornwallrelaterade saker och parader inte minst ut till St Pirankorset i sten på Penhale Sands i Perranzabuloe vid nordkusten där Piran sägs ha landstigit från Irland och där biskopen i Truro ofta är med i en välsignelse. En del byar har redan stökat över firandet för det anses helt normalt att göra det även närmaste helg då man kan utöka festligheterna. Cornish pasties kan man äta lite när som helst men varför inte idag. Själv äter jag ikväll pilgrimsmusslor under mitt St Piran-flaggspel i köket och tittar längtansfullt på sanden från favoritstranden i den hjärtformade Le Creusetformen i miniatyr på bordet.