En av alla saker vi anglofiler brukar uppskatta är de många traditionerna britter håller fast vid och att ha en stadsropare – Town crier – är just en sådan tradition som funnits sedan medeltiden. I Sverige har jag bara sett något liknande i lurblåsaren i Ystad som visar att allt är lugnt.

En stadsropare hade tidigare som roll att gå runt och ropa ut nyheter och påbud men skulle också annonsera försäljare av vissa skattade varor innan dessa fick börja sälja. Behovet av att ha en sådan här person i medeltida städer runt om i Europa var stort eftersom många inte var läskunniga och tillgången till nedskrivet material var inte heller stor om du inte befann dig i ett kloster eller liknande.

I några länder finns de kvar och de brittiska som också har egna sällskap är ovanligt tjusiga i färgglada rockar och trekantiga hattar samt med olika slags utsmyckningar. Idag har deras roll såklart förändrats och de får lika mycket ta hand om turister som sin lokalbefolkning i historiska städer som Chester och York men det händer att det dyker upp nyheter som är så stora att även medborgarna måste uppmärksammas lite extra. Månlandningen var en sådan och kungliga födslar och dödsfall är vanliga att ropa ut. De brukar också gå med i följet när en ny borgmästare installeras.

De börjar med att ringa i en stor klocka de bär med sig och så ropar de ”Oyez, oyez, oyez!” vilket inte betyder ”oh yes” utan lär vara ett gammalt anglo-normandiskt ord för ”lyssna”. I tävlingen från staden Tiverton här nedan kan du själv lyssna till deras otroliga röstresurser och spana in staden Fromes representant som närmast verkar slänga ner sin klocka på marken.