Aftonbladets fotbollsbloggare Robert Laul skriver idag ett intressant inlägg inte bara för fotbollsintresserade. I Jonsered – en brittisk ö i Sverige kan man läsa hur den lilla orten Jonsered utanför Göteborg blev den bruksort den är känd som idag tack vare skottarna William Gibson och hans svåger Alexander Keiller – den sistnämnde ett känt namn för de av oss som vuxit upp i Göteborg där så mycket kommit till tack vare skottar som Carnegie, Dickson och Chalmers förutom Keiller.
Laul berättar hur Jonsereds samhälle byggdes upp i brittisk stil och det kan kanske förklara varför jag alltid under uppväxt gillat orten och under min mest hästgalna period i tonåren tänkt att om jag skaffat häst skulle jag gärna haft den där ute. Det ser faktiskt rätt brittiskt ut i sin oordnade ordning. En kombination som bara tycks fungera i brittisk stadsplanering på grund av allt privat jordägande.
Fotbollens utveckling i Storbritannien har Laul full koll på och berättar att även privatskolorna började med fotboll på 1800-talet och då är det kanske inte konstigt att kolonin av inflytelserika britter i Göteborg påverkade sin omgivning tänker jag eftersom till exempel Carnegie hade gått på Eton. Nu var det dock inte nödvändigtvis bruksherrarna själva som ledde fotbollsutvecklingen vilket ni kan se nedan.
Den som besökt världsarvet Saltaire i Yorkshire, Port Sunlight utanför Liverpool eller andra brittiska industrimuséer vid gamla fabriker vet att de stora bruksherrarna lade stor vikt vid arbetarnas moral och byggde kyrkor och skolor på sina fabriksområden som blev hela byar. Pub var oftast det enda som saknades eftersom arbetarna hellre skulle hålla sig i kyrkan. Denna utveckling hände även i Jonsered skriver Laul och berättar om britter som kom till Sverige för att utbilda arbetarna i maskinteknik och därmed på fritiden också tog med fotboll hit i en större skala eftersom de trots allt också hade en del fritid. På så sätt blev sporten större här och spreds till inte bara Göteborg utan även andra hamnstäder och tittar man på de stora gamla klubbarna i Sverige idag så visst finns de flesta i hamnstäder. Jag köper teorin rakt av Laul.


Örgryte IS införde i tidigt 1890-tal fotboll på programmet, då ett halvdussin unga skottar från en textilfabrik på Gårda lärde ut den ädla konsten. ÖIS gjorde sensation då man inte endast sparkade bollen i riktning åt motståndarnas mål utan även gjorde passningar till varandra, vilket inget motståndarlag var berett på. ÖIS var grundat 1887 som en skridskoklubb, men då den ”globala uppvärmningen” troget haft en värmeperiod med påstådda rekord varje århundrade var det i föreningens första vintrar ingen frost, utan klubbens tre sporter blev fotboll, brottning och skytte med salongsgevär (med tiden en slopad gren, medan fri idrott och bowling tillkommit). Jonsereds roll var givetvis stor, ända in i nutid med Jonsereds IF:s (IFK Göteborgs) Torbjörn Nilsson som störst namn vid UEFA-cupgulden för Blåvitt 1982 och 1987. Jonsereds historia som helhet är utförligt beskriven i Östen Johanssons tjocka böcker ”På Gibsons tid” och ”I Gibsons spår”.
GillaGillad av 1 person
Kul information. Det måste sett kul ut när alla fick se passningsspel så där. Jonsered är fint.
GillaGilla