En anglofil är någon som älskar allt engelskt även om vi som gör det ofta älskar inte bara det engelska utan även det skotska och walesiska fast vi också ser skillnaderna dem emellan. Själv har jag varit anglofil så länge jag kan minnas och tror att en orsak är alla engelska TV-serier jag satt klistrad vid som liten. Hem till gården som Emmerdale hette förr innan det spårade ur, Onedinlinjen, Herrskap och tjänstefolk, Forsythesagan och många fler gjorde starkt intryck på mig fast jag inte alls begrep så värst mycket av klasskillnader och annat som skildrades.
En av de serier jag älskade allra mest var I vår herres hage. ”All Creatures Great and Small” som den heter på engelska handlade om veterinär James Herriot som kom till Yorkshire och tog över en praktik. Där träffade han på alla möjliga original bland lokalbefolkningen, den ene med torrare humor än den andre och nu när jag själv bott i Yorkshire så kan jag meddela att sådana där original faktiskt finns på riktigt i flera byar.
Herriot hette egentligen Alf Wright och berättelserna i hans böcker som sedan blev TV-serie är till stora delar självupplevda. Som nyexaminerad veterinär kom han till den sömniga staden Thirsk norr om York och tog över praktiken där och sedan blev han grevskapet troget på alla möjliga sätt. TV-serien är också den inspelad i Yorkshire men inte just i Thirsk utan i den mer vilda nationalparken Yorkshire Dales. I den väldigt trevliga staden Richmond i kanten av nationalparken kan man på det lokala muséet se delar av inomhusscenerierna med veterinärklinik, järnvägsstation och lite av varje. Turismen kring Herriot har idag blivit så stor att den lever sitt eget liv med hemsida och allt och flera andra TV-serier har fått liknande effekt på besöksstatistiken i olika regioner. Hur blev du anglofil och har du också rest i favoritseriernas fotspår?
bara brittiskt 
Jag minns också Hem till gården från när jag var lite. Blev lite chockad när jag kom till England och såg Emmerdale i modern tappning. Vill minnas något hysteriskt julavsnitt…
Jag blev nog anglofil långt senare än dig. Träffade min man 2003 som är från Yorkshire som bekant, och har lärt mig älska engelsk kultur genom honom och hans familj. Det tog flera år innan jag riktigt fattade vad som skiljer engelsk och svensk kultur åt, länderna ligger ju så nära men är så otroligt olika. Små sociala saker som är otroligt olika Och berikande 😉
Kul att du nämner Thirsk, svärmor brukade jobba på postkontoret där men nu har hon ett annat jobb. Söt liten by!
GillaGilla
Ja vissa saker är lika men barnuppfostran, sarkasm fast man uppskattar varandra…ja du vet ju säkert.
GillaGilla
Oh ja verkligen. Och hur man ser på sig själv och sitt land tex. Hur vi ser på Sverige och de ser England som nation i historien 🙂
GillaGilla
Orsaken till att jag är anglofil är att mina föräldrar har rest mycket med mej. Men det var först efter att jag hade slutat 9:an som jag vågade uttycka mej lite på engelska.
Men min första språkresa till England Torquay gjorde jag 1982. Eftersom jag är hörselskadad och åkte med hörande så satt jag uppe i rummet hos värdfamiljen och läste mycket. När barnen i familjen pratade med mej sa jag Yes yes och nickade. Mina föräldrar sa att det kunde bli problem för mej tillsamans med bara hörande innan jag åkte men jag ville åka ändå. Efteråt sa jag att jag hade haft kul. Jag åkte själv till Kents cavern för att jag missade den utflykten när de andra skulle åka. Jag åkte också själv till Model Village. Visst hade jag haft kul ibland på språkresan men mycket var tråkigt men det är jag ju van vid. Det var ju likadant hemma om jag t.e.x följde med till farmors födelsedag. Jag fattade ju ingenting av vad de sa där heller. När jag blev äldre så skrev en del av mina släktingar till mej.
GillaGilla
Så modigt att åka själv på utflykter så där. Otroligt viktigt att resa med sina barn tycker jag – fast mina föräldrar tog med mig till helt andra ställen än England men jag fastnade där ändå, haha.
GillaGilla
Vilken rolig sida! Hos mig har det väl också med TV-serier att göra, och hur anglofila medier var när jag växte upp och rapporterade från Storbritannien hela tiden. Desutom var det ju därifrån den bästa musiken kom. Och inte minst Torsten Ehrenmarks krönikor.
GillaGilla
Tack! 🙂 Ja förr var det ju ännu mer brittiskt i TV och media. Ehrenmark ja, honom var jag för liten för men minns lite.
GillaGilla