Kanske vet du redan att Glen är den engelska versionen av gaeliskans gleann vilket betyder dal. En vanlig del i skotska platsnamn. Skottlands mest kända sådan är nog Glen Coe (som också stavas som Glencoe ibland men att dela namnet gör det lättare att skilja hela dalen från byn med samma namn, ibland kallad Glencoe Village). Denna dal är enligt mig och många andra något av det vackraste du kan se i Skottland.

Om du vill nörda ner dig riktigt i dalen så är det bäst att börja i väster och ta dig hit via Fort William eller Oban. Då kommer du nämligen allra först till Glencoe Visitors Centre. Ett slags motsvarighet till våra Naturum. Här får du veta mer om hur dalen bildades. Så här långt norrut i Storbritannien har såklart en glaciär format bergen till den U-dal den är men till skillnad från de flesta av våra egna berg är de här sprungna ur vulkaniska bergarter. Skåne lär visserligen vara ett av de vulkantätaste områdena i världen men längre norrut på hemmaplan blir det ju med några undantag mer urberg och de skånska vulkanerna är idag pyttesmå. Här i Glen Coe ser du mer av de typiska konformade topparna på flera av dem (det senaste utbrottet var för 420 miljoner år sedan och här var faktiskt en riktigt energisk supervulkan innan den dog ut och dalen sedan påverkades av isen). Gröna av allt regn är bergen här också. Det blir en otroligt maffig kombination, inte minst dagar med skiftande väder så bli inte deppig om det är lite molnigt när du tänkt dig ditt besök.

Besökscentret har en inhägnad med de håriga korna med namnet Highland Cattle (oftast kallade ”coos”) men under vårt besök var kossorna längre upp i skogen längs en av de färgmarkerade slingor man kan vandra i närheten. Istället läste vi på om geologin, det vilda djurlivet och om skotsk bergsbestigning för Glencoe är Skottlands centrum för detta och du kan se isyxor, slädar och annat och få veta mer om pionjärerna runt detta och om livräddning i bergen. Här finns också en fantastisk souvenirbutik och ett trevligt café om du inte har med dig egen mat att äta vid bänkar ute. Du får också veta mer om den historiska stuga som byggts på traditionellt sätt utanför och som är väl värd att gå och titta på eller till och med huka sig och gå in i. TV-arkeologen Neil Oliver (inte min favorit längre men det tar vi i ett annat inlägg) har donerat stora pengar till projektet och det ska troligen bli ännu en byggnad.

Utöver sina berg är Glen Coe mest känt för en tragisk massaker. Även den får du veta mer om på centret och även om jag redan kunde historien blev jag ändå nästan gråtfärdig av filmen som visades. Det gick 1691 från regeringen i Edinburgh ut en kungörelse att alla klanhövdingar skulle svära trohet till den nye kung Vilhelm III av Oranien och hans protestantiska drottning Maria (Wilhelm och Mary på engelska) vars far var den katolske kung Jakob II (VII i Skottland sedan de två länderna börjat dela regent) som avsatts i den så kallade ärofyllda revolutionen (detta religiösa och politiska bråk fortsatte långt in på 1700-talet – du kan läsa om jakobiterna om du vill ha mer historia). Skottland var alltså splittrat men det hade ordnats med mutor så att så många som möjligt snabbt skulle svära lojalitet även om de var tveksamma. Statssekreteraren lord Stair hade som protestant tidigare behandlats illa av katolikerna i landet innan Vilhelm blivit kung och funderade nu på om det inte skulle gå att statuera exempel av vissa klaner för att slippa framtida attacker från jakobiterna i landet och en gång för alla skrämma dessa till lydnad.

Klanen McDonald som bodde i dalen var en fattig höglandsklan och ägnade sig en del åt boskapsstölder vilket blev en utlösande faktor i bråket med klanen Campbell vars lokale markis av Breadalbane var en av de som förlorade boskap. Denne krävde därför inte helt obegripligt ersättning och det tyckte han var lämpligt i samband med kungörelsen. Hövdingen Ian McDonald (”McIain”) ville naturligtvis förhala ersättningsförhandlingarna till sin granne och såg inte någon vinst i att skynda till offentligheten. Därför blev McDonald sist med att avlägga eden. Dock tog han sig till slut i december 1691 till Fort William för att göra det men där fanns inte någon ämbetsman. Kanske för att myndigheterna tänkt statuera exempel. Han fick istället fortsätta ner till Inveraray till fots och lyckades svära eden i januari 1692 hos vicesheriffen då sheriffen själv (inte helt förvånande en Campbell) var bortrest. Parlamentsrådet i Edinburgh godkände dock aldrig det hela utan påstod att McDonald varit sex dagar sen. Detta talade däremot ingen om för klanhövdingen. Lord Stair däremot blev mycket belåten och fick kungen att utverka en order att utplåna McDonalds i Glen Coe.

Hertigen av Argyll (regionen där Glen Coe ingår) var en av klanen Campbells ledare och ledde ett regemente med en kapten som också var en Campbell. Det blev därför de som med sina två trupper i början av februari 1692 skickades till Glen Coe av kungen. Eftersom McDonalds som fattig och bråkig klan inte heller betalat sina skatter ordentligt så var de tvugna att ordna logi åt kungens trupper och förse dem med mat. I fjorton dagar hade McDonalds huserat sina många besökare innan dessa klockan fem på morgonen den 13 februari helt överrumplade klanen i sina stugor. McIain själv stupade ganska omgående medan han försökte klä på sig och totalt dödades 38 män och deras hem sattes i brand. Kvinnor och barn flydde ut men där fanns bara snöklädda berg och säkert 40 klanmedlemmar frös ihjäl. Eftersom McDonalds fortfarande existerar så vet vi ju att klanens viktigaste barn klarade sig men det är ju en helt ohygglig händelse och precis som andra sådana har det skrivits sånger om den.

För mig framstår det lite märkligt att det sägs att McDonalds skulle ha varit inte ont anande även om McIain trott att han svurit en giltig ed. De två klanerna avskydde varandra redan innan. Efteråt blev det rent hat mellan dem och Campbell föraktades länge av stora delar av klansamhället i hela Skottland. Att överfalla folk när de sover! Dock straffades ingen för vad de gjort, inte lord Stair heller vilket gjorde stämningen ännu värre i Högländerna.

Efter en stunds körning på den första, ganska raka biten ser du en parkeringsplats på högersidan. Där ska du stanna för fantastiska vyer av The Three Sisters. Det blir inte mer Glen Coe än så även om du velat ta bort alla andra turister som också stannar där. En perfekt plats för dig med hund att rasta också för det är lätt att ta sig ner från parkeringen till stigen nedanför bergen. Titta och njut!

Längre österut blir det mindre grönt och mer av hedlandskap och det är inte så konstigt för bortom Glen Coe ligger åt detta håll den enorma heden Rannoch Moor som du korsar om du tar tåget till Fort William. Pyramidformade Stob na Doire är ständigt i blickfånget. Närmare vägen ligger The Wee White House som sägs vara Skottlands mest fotograferade byggnad, trots storheter som slottet i Edinburgh. Det ägs av skotska National Trust men sköts av bergsbestigarklubben.

Vi skulle inte vidare utan tillbaka till Fort William och hinna vidare västerut så vi vände denna dag men det gjorde bara att vi fick se de maffiga bergen i nya vinklar. Hade vi istället letat upp vägen till höger vid det lilla vita huset hade vi kommit till Glen Etive där Ian Flemings familj hade stuga. Inte konstigt att detta tillsammans med Sean Connerys skotska påverkan på Bonds ursprung gjorde att de vackra utomhusscenerna i Skyfall med Daniel Craig och Dame Judy Dench filmades i Glen Etive. Det här är såklart inte det enda ur filmens värld i de här krokarna. Nära besökscentret fast på nordsidan finns efter en liten skogspromenad vid en parallellväg till huvudvägen även platsen för Hagrids stuga i Harry Potterfilmerna även om stugan inte fått stå kvar.

Att Glen Coe idag ser väldigt öde ut beror på att tre byar försvunnit sedan de så kallade Highland Clearances 1750-1860 när markägare vräkte familjer från stugor på sina ägor för att i brist på inkomster reformera jordbruket (det blev då bland annat betydligt fler får i Skottland än det varit tidigare då det mest varit kor). Tidigare gemensamma fält blev nu omgjorda till något liknande dagens jordbruk med inhägnade fält och rejäla byggnader det gick att ta högre hyra för samtidigt som många småjordbrukare som hyrt svalt under den missväxt som också drabbade Irland. Idag finns alltså bara Glencoe Village kvar men de tre byarna görs det nu arkeologiska undersökningar av under ledning av National Trust så vem vet om vi åtminstone kan få en aning om hur det kan ha sett ut i Inverigan, Achnacon and Achtriochtan som de hette och hur det kan ha varit för deras totalt 60 invånare.

Inte minst på Glencoe Village-sidan av dalen finns det diverse övernattningsmöjligheter men på andra sidan hittar du som gillar en aktiv semester även Glencoe Mountain Resort där man kan ta skidlift upp bland bergen, åka skidor, cykla i terrängen och vandra. Det finns annars enklare vandringsleder lite varstans i dalen bara du tänker på det där med förnödenheter och bra kläder och skor om du tänkt vara ute länge och ta dig högt upp för det här är vildmark. Ställen som Hidden Valley, The Cauldron Falls och Devil’s Staircase är bara några av platserna nära vägen varifrån du kan gå små slingor. Bra kartor från Ordnance Survey är såklart viktigt om du ska vandra mycket men även annars rekommenderar jag att ladda ner detaljer från Google Maps eller likande på förhand eftersom täckning saknas här och där. Då slipper du undra vad du står och beundrar eller var nästa parkering är.

Parkering ja. Det förutsätter ju att du har bil. Det är faktiskt inget måste i den 12 kilometer långa Glen Coe men det underlättar. Att köra här är en upplevelse i sig. På grund av att det är en viktig led mellan östra och västra Skottland så är vägen (A82) bredare än på många andra ställen i Högländerna men ingen jätteväg för det eftersom dalen som mest bara är 700 meter bred. Vägen har flera kurvor med dålig sikt medan lastbilarna på väg i de olika riktningarna tror att vägen är deras och kör rätt fort. Om du tycker att det här ändå känns okej för dig så är det här verkligen ett ställe där du hinner se mer med bil och framför allt stanna och se dig omkring där det är som vackrast. Om inte så är slaget om vackra vyer inte förlorat. Scottish Citylinks bussar mellan Edinburgh och Oban/Fort William stannar vid avtagsvägen till Glencoe Mountain Resort (White Corries Road End eller Ski Centre Road End i tidtabellerna) och vid besökscentret och då får du alltså åtminstone se allt däremellan på resan och kan ge dig ut i landskapet. Kan du tänka dig att åka på full dagstur i en liten grupp så stannar bussarrangörer som Rabbie’s och andra här på sina sightseeingturer från Edinburgh och Glasgow också.