När jag var yngre och reste till Skottland var det ibland via Glasgow. Genast skyndade jag mig genom city de få kvarteren till Queen Street Station och tågen till vackra, charmiga Edinburgh. Under min senaste resa fokuserade vi delvis på västkusten och Glasgow blev start och slutdestination för den biten av bekvämlighetsskäl. Det var allt som behöves för att jag skulle börja förstå vilken kul stad Glasgow faktiskt är.

Till mitt försvar ska sägas att jag i min ungdom inte hade internet. Idag hade jag spanat in roliga stadsdelar och bra restauranger i massor innan vi åkte. Jag var också mer lockad av mysiga städer förr medan jag idag lika mycket lockas av gamla industristäder vilka förvisso också utvecklats åt det mer städade hållet de senare decennierna. I Glasgow kan jag nu känna att det blivit lite väl städat nere vid floden Clyde där inte många spår av skeppsbyggandet och hamnaktiviter lämnats kvar även om du kan besöka Govan på andra sidan Clyde för lite sådan historia och det även finns ett Riverside Museum men det innehåller all sorts transporthistoria. Längs de centralare delarna längs floden har det byggts lyxiga lägenheter men längre ut vid de stora konsertarenorna och whiskydestilleriet är det bara en massa tomma ytor som är rätt trista och säkert under utveckling.

Glasgow har mest ett rykte om sig som industristad men faktum är att redan romarna hade utposter här uppe. Du har säkert hört talas om Hadrianus mur i Nordengland men har du hör talas om Antoninus mur? Du kan fortfarande se spår av dess grund utanför byn Twechar nordost om staden och i stadsdelen Bearsden i norr och vill du se föremål som hittats längs den så går du till Skottlands äldsta museum, Hunterian, uppe vid Glasgow University. Muren gick de dryga sex milen mellan floderna Clyde och Forth på ostkusten.

Staden är kullig och den första stadskärnan påbörjades vid 900- och 1000-talet på uppe vid katedralen eftersom Glasgow då hade det näst viktigaste biskopssätet i Skottland. Därifrån utgick sedan High Street ner till Trongate, Saltgate och omgivande kvarter som heter likadant idag men inte ser ett dugg medeltida ut. När handel och konstruktion blev viktigare i samhället och olika skrån började få mer inflytande under 1500-talet och framåt så flyttades sakta centrum vidare västerut. Nära katedralen rinner (idag mest underjord) ån Molendinar och där den rinner ut i Clyde fanns det sista stället nedströms att ta sig över floden vilket blev den perfekta platsen att börja bygga vidare kring. I de här kvarteren öster om Trongate hittar man idag den enorma parken Glasgow Green med sitt People’s Palace, Doultonfontän, hundrastplats och McLennan Arch som flyttats hit efter att ha överlevt en rivning. I parken finns också en rejäl lekplats och ofta ett litet tivoli och diverse konsertarrangemang. Det är verkligen en av stadens lungor. Bortom den ligger Barras Market med antikt, kuriosa, hantverk och matstånd. Jag har bara kommit förbi utan att hinna stanna och den är nog inte den bästa marknaden i världen men det känns som om den har en lite ruffig och kul atmosfär så jag tänker definitivt strosa runt där lite nästa gång och lyssna på när folk humoristiskt slänger käft med varandra på ett sätt som är väldigt Glasgow och som man märker av på många ställen (inte långt härifrån ligger förövrigt puben Scotia Bar där stadens store komiker, den underbare Billy Connelly, inledde sin karriär). Här i stadens East End ser man många irländska flaggor och en bit längre ut ligger därför också logiskt Celtics hemmaarena Celtic Park i lite av ett ödsligt stormarknads- och förortsområde. Om du hellre stöttar Rangers får du korsa Clyde.

I samband med ökat resande till sjöss och upptäckten av Amerika fortsatte Glasgow att utvecklas västerut och blev snart Storbritanniens största importhamn för tobak. Här fanns inte träpatroner men väl tobaksbaroner. På 1770-talet började man muddra Clyde och kunde därför välkomna fler stora skepp och dra igång det fartygsbyggande staden senare blev så känd för in i ångans ålder och framåt. Stadens handelsmän tjänade också mycket under slavhandeln och handel med Västindien och lärde sig att diversifiera så därför kunde Glasgow klara både det amerikanska frihetskriget och Skottlands förlust av Nova Scotia utan att det påverkade handeln så enormt. Det byggdes istället en massa pampiga byggnader, inte minst under den viktorianska perioden såsom det gigantiska City Chambers som idag huserar kommunen samt Mitchellbiblioteket som är ett av Europas största allmänna bibliotek. Var du än vandrar i dessa handelskvarter ser du pampiga byggnader som varit handelskontor, banker och liknande och som nu blivit fina hotell och restauranger. Om ditt ressällskap men inte du vill shoppa i de många butikerna här så gör det inget för du kan strosa runt och bara titta på vackra byggnader.

Att röra sig i West End och dess kringliggande stadsdelar idag är något helt annat än österut. Jag har redan berättat om de imponerande byggnaderna i centrum vilka ligger raka gator, inte minst den långa Sauchiehall Street. Fortsätter du den västerut så kommer du till The Beresford Building som är döpt efter arkitekten. Byggnaden i Art deco stod färdig som hotell 1938 och har sett många kändisar. Idag är det tyvärr omgjort till privatbostäder så du måste känna någon för att komma in men det är imponerande även från utsidan.

Utanför ringvägen kommer du sedan till flera härliga stadsdelar, en del som Woodlands med gamla hyreslängor, så kallade tenements, där du idag hittar mängder av roliga småbutiker, vinbarer och restauranger och många kreativa människor. Likaså kan du se spår av att staden en gång hade spårvagn. Det lite tjusigare Finnieston har också trevliga ställen och det är Glasgow så det blir trots de stora husen inte snobbigt. Efter dessa har du kommit till härliga Kelvingrove där Kelvingrove Park är stadens andra stora lunga. Mitt genom parken rinner ån Kelvin och det här är verkligen en av mina brittiska favoritparker. På kullen bakom ligger University of Glasgow som bildades på 1400-talet men flyttade ut hit på 1800-talet vilket syns på byggnaden som av många liknas vid Hogwarts. I parken står också det pampiga Kelvingrove Art Gallery and Museum som jag bloggat om och som innehåller lite av varje utöver konst. Fler vackra kvarter tar dig sedan vidare till hippa Hillhead som får sitt eget inlägg framöver.

En stad med så här mycket arkitektur har naturligtvis sina stora namn. Charles Rennie Mackintosh är onekligen en av världens mest kända arkitekter. Du får veta mer om honom och hans lika skapande hustru på Hunterian Art Gallery som visar inredning från deras eget hem. Runt om i staden finns byggnader ritade av honom även om Glasgow School of Art brunnit två gånger och fortfarande renoveras. Tycker du om afternoon tea så varför inte på Mackintosh at the Willow. Du kan också ta tåget en kort bit till Helensburgh och se Hill House och naturligtvis finns det guidade vandringar. Det gör det även om gatukonst som Glasgow nu är världsberömt för. Många konstverk är gjorda av Rogue Oner. Inte minst den av Mackintosh nedan.

Musik är ännu en konstform det finns mycket av här i staden som blivit en UNESCO City of Music och det finns guidade vandringar på temat. Kanske borde jag tänkt på att The Silencers är ett av mina absoluta favoritband innan jag dissade Glasgow i min ungdom men jag skyller på att de är bosatta i Frankrike och mest kommer hem för en årlig konsert i december. Det finns dock fler musiker jag älskar härifrån så ja, det kanske är därför jag charmades av staden när jag äntligen gav den tid. Bröderna Knopfler från Dire Straits föddes här även om de redan som sjuåringar flyttade till Newcastle och ingen av deras föräldrar var skotska (Mark har skrivit filmmusiken till två av mina fem favoritfilmer), Lloyd Cole and the Commotions bildades här, Jim Kerr och Charlie Burchill från Simple Minds kommer från staden och bandet bildades här. Andra kända namn härifrån är Donovan, Deacon Blue, Texas, Primal Scream, Franz Ferdinand och på senare år Lewis Capaldi som förövrigt är släkt med skådespelaren Peter Capaldi som är med i en av de där filmerna Knopfler skrivit musiken till (Local Hero). Allt går ihop i en enda stor logisk Glasgowbubbla för mig. Förhoppningsvis hittar också du något här för du ser ju hur mycket det finns i denna roliga stad som dessutom har Europas gulligaste metro.