Här sitter jag och återanpassar mig efter tre veckor på favoritön. Vi har hängt i både norr och söder och som alltid har jag ätit alldeles för mycket mat samt reflekterat över förändringar.

Vi hör ju så ofta om att man inte får ha gympaskor på finkrogarna i London. Det kan jag tala om går alldeles utmärkt åtminstone lunchtid och så länge de är rena. Jag har även sett folk äta i sportkeps på tvåstjärnig Michelinkrog nu.

Amerikaniseringen fortsätter även i Storbritannien. Jag glömde i min spaning från förra året nämna att fler och fler varubilar nu har en röst som varnar fotgängare för att gå nära. Inte bara fenomenet i sig är amerikanskt utan det sägs dessutom på amerikansk engelska.

En trist sak är att ölutbudet bara blir sämre och sämre på vanliga pubar. Storbryggerierna tillåter inga hantverksöl längre. Du minns kanske att jag pratat om att man bara ser Madri överallt nu. Tidigare har man ändå kunnat gå in och be om något annat men det blir svårare och svårare. Du måste verkligen titta efter CAMRA-skyltning och Cask Marque nu om du vill hitta något bra och inte ens då är det alltid så lokalt. I Skottland har de alltid varit bättre på whisky än öl, lite som i Sverige men du har ändå kunnat få något mer än Tennants tidigare. Nu tittar de flesta på dig konstigt eller skakar ledsamt på huvudet när du frågar efter något lokalt. Undantagen är Edinburgh och på Skye där de är måna om sina produkter.

En roligare observation är att fler och fler parker lämnas vilda. Till och med i Green Park vid Buckingham Palace har gräset fått växa högt på sina ställen. Det här med att underlätta för den biologiska mångfalden åtminstone genom detta tycks ha fastnat i medvetandet.

Jag brukade älska att kolla brittisk TV på hotellrummen på kvällarna men det är snart ingen mening. Det är minst lika många reklamavbrott som hemma. När det sedan kommer program så är de alla trots fler och fler kanaler alla om akutsjukhus eller utseendefixerade dokusåpor. Resten är amerikanska serier samt en massa repriser jag redan kan se i Sverige eller som är så gamla att jag själv bodde i England när de gick. Ja och så tusen TV-shopkanaler med smycken och städmaterial. Var ska jag nu hitta nästa stora komiker eller se vad som försiggår i landet utöver i nyhetsprogrammen?

Japanskt har blivit jättestort och nu menar jag inte bara mat. Plötsligt har det dykt upp inredningskedjor, pappershandlar och jag vet inte allt för din inre japan.

Det måste nu finnas fler gelaterior i Soho än i Rom. Det finns minst en i varje kvarter och där en har pistage som sin stora grej så bjuder nästa på parmesansmak (ingen höjdare).

Tågskyltningen på större stationer inkluderar nu även teckenspråk på en del monitorer. En trevlig utveckling. Däremot får du fortfarande oftast springa till din avgång eftersom spåret bekräftas så kort innan.

Har du sett något nytt på sistone?