Jane Gardam är med sina 96 år en dam med ett spännande författarliv för hon började skriva först när hon fyllt 40 år och kände att familjelivet tillät det. Jag hade aldrig läst något av henne när jag nyligen tog mig an den uppmärksammade Filth som finns på svenska med titeln En engelsk gentleman och är första delen i en triologi.

Vi börjar med att förklara den där engelska titeln. Det är inte så snuskigt som det låter utan står för uttrycket ”Failed in London, Try Hong Kong” och är det smeknamn huvudpersonen Sir Edward Feathers har som vuxen efter att ha lämnat barndomens Eddie. Som advokat och domare har han haft en intressant karriär i Hong Kong och nu ser han som nybliven änkling hemma i England tillbaka på sitt liv.

Hustrun Betty förstår vi var en driftig och omtyckt dam men Filth hade kanske mer stabilitet än passion att erbjuda henne. Läsaren inser snart varför. Han föddes i en liten djungelby i Malaysia där hans far var det brittiska imperiets förlängda arm. Mamman klarade inte förlossningen och pappan ramlade ner mer i det liv av alkohol som flera i verkligheten säkert hamnade i på dessa tropiska utposter i sin ensamhet. Sonen klarade han inte att visa något som helst intresse för utan när han når skolåldern skickas lille Eddie iväg. Fem år gammal hamnar han i fosterhem i Wales med ett par kusiner tills han är gammal nog för internatskola i Nordengland. Det blir väldigt skilda upplevelser de här åren vilket kommer att följa Filth hela livet.

Jag tycker mycket om språket som låter betättelsen flyta på men Filth är en rik gubbe som inte går att fastna för alls och det blir lite torrt. Jag förstår hans känslomässiga inbundenhet med den där barndomen men jag har svårt för det där självklart privilegierade och han känns just väldigt gubbig. Det hjälper om du läst och uppskattar Rudyard Kipling och andra som vuxit upp i det brittiska imperiet och spenderat tid resandes mellan Indien och England från barndomen för då har du ett sorts försprång i läsandet. Jag har inte läst så mycket varken av eller om dessa ”Raj orphans” utöver just Kipling och vet mest det jag sett i olika dramatiseringar i filmer.

Med detta sagt är Gardam en fena på att stillsamt beskriva undertryckta känslor och hans livshistoria är fascinerande. Under andra världskriget skickas Eddie tillbaka till sin pappa i Asien eftersom skolan är slut och Europa i kaos men det går inte riktigt som förväntat och här blir det underhållande med en och annan rolig twist i slutet när så mycket som antytts boken igenom dessutom får sina förklaringar. Det är först då, när Eddie och hans jämnåriga släktingar med ett gemensamma trauma blir lite mer mänskliga och man känner att det nog vore intressant att läsa övriga delar.

Där Filth vandrar runt i sitt stora hus och minns tillbaka dyker också hustrun Betty upp bland minnena. Hon har inte varit död särskilt länge och han kommer på sig själv med att gå och prata med henne så där som det ofta blir. De verkar ha haft en bra relation men ändå förstår vi att det finns en historia här. Paret fick inga barn och vem är den ärkefiende Filth nämner då och då? Det är det vi får veta mer om ifall vi tar oss an del två med titeln En trogen kvinna (The Man in the Wooden Hat i original) som handlar om Betty. Hade du frågat mig i mitten av boken om jag tänkt läsa del två så hade jag tvekat men händelserna mot slutet av den första har gjort mig nyfiken.

Jag kommer inte att kasta mig över nästa men det blir nog mer. Ytterligare en anledning är att Gardam själv är en författare som i sitt tack öppet nämner flera av dem hon lånat namn och inspiration av. En sådan är just Kipling men också mer okända. Hon har blandat det smart och i boken dyker det till exempel också upp en envis kunglighet som visar sig ha varit på den angivna platsen i verkligheten och säkert var just så envis som hon beskrivs.