När jag vaknade häromdagen var det till nyheten att en till gigant från både scen och filmduk lämnat oss – Dame Joan Plowright, 95 år gammal.

Jag märkte rätt snart att mina icke anglofila vänner hade svårare att placera henne än många andra brittiska kändisar de känner till väl men det här är verkligen en uppskattad veteran för britterna. Dessutom var hon självaste Lawrence Olivier tredje hustru och del i ett riktigt kändispar alltså men det är om henne det här ska handla.

Det är svårt att säga vad hon är mest känd för i Sverige för hon har haft så otroligt många biroller i både film och på TV med skådespelare som är mer kända hos oss men Te med Mussolini är en film jag kommer att tänka på från hennes senare år. Filmen En förtrollad april Oscarsnominerade henne på 90-talet för bästa biroll och hon vann en Golden Globe i samma kategori för rollen så den kan du också ha sett. Hon gjorde en hel del i USA faktiskt. Mitt eget största minne som en som gick i gymnasiet och bodde i London sent 1980-tal är kanske The Dressmaker där hon spelade mot Pete Postlethwaite men då ska man veta att frågar du min mamma kommer du få fina förslag från betydligt längre tillbaka. Hur som helst har hon inte förrän möjligen på äldre dagar hamnat i något fack utan fått varierande roller som visat varför hon blev stor. Det senaste decenniet har vi inte sett henne i något eftersom hon precis som nu Judy Dench, led av förändringar i gula fläcken och tyvärr var närmast blind mot slutet. En sjukdom jag tyvärr känner till väl och jag proppar i mig ägg för att kanske få slippa den själv.

En skådespelerska som varit aktiv sedan 1940-talet har såklart också mängder av teater bakom sig inte minst på tre scener i London, Old Vic där allt började, Lyric och Haymarket. Jag såg henne aldrig i någon pjäs själv men kommer alltid att minnas henne och du som inte tror dig veta vem hon är kommer förmodligen att utbrista ”jaså hon!” när du tar en titt på nyare bilder av henne och ser den pliriga damen med sin karaktäristiska näsa.