Det går såklart inte att skriva om något annat än Maggie Smith idag. En gigant har lämnat oss och vi vet alla med säkerhet att ingen kommer kunna likna henne. Det går inte.
Jag ska inte skriva så mycket om skotsk-engelska Dame Margaret som föddes i östra London 1934. Du vet lika mycket som jag om hennes olika skådespelarinsatser och alla har vi våra favoriter. Jag måste ha sett henne för första gången i Döden på Nilen men sedan såklart i massor av annat. Min favorit? Svårt att säga. Hon är med i många filmer jag älskar av flera andra anledningar också såsom Ett rum med utsikt och Gosford Park.
Vi har Lawrence Olivier att tacka en del för hennes lyft i karriären men hon var beslutsam kring teater redan som 17-åring. Värt att tänka på när man ser henne som Professor McGonagall i Harry Potter eller ännu mer änkegrevinnan Crawley i Downton Abbey som lät henne blomma ut fullkomligt med sina slagkraftiga repliker.
Tyvärr fick jag aldrig se henne på någon scen men du som hängt med ett tag minns kanske att jag bokade en kväll med några stora skådespelarvänner på nätet under coronan. Hon var en av dem och med många roliga minnen att berätta. Hon hade för mig en alldeles unik blandning av brittisk frispråkighet och sårbarhet i sina roller och framstod lite så även i intervjuer. Allra bäst syns det kanske i rollen som The Lady in the Van i filmen med samma namn men det dyker upp i det mesta hon var med i.
Vila i frid Maggie. Det är otroligt hur länge du orkade hålla på och det tackar vi för.
bara brittiskt 
The promenad of miss Jean Brodie var också en fantastisk film. Såg den för så länge sen men minns den än.
GillaGilla
Ja den är ju också jättebra. Det är en väldigt lång lista och då finns det ändå flera jag inte sett.
GillaGilla
De kommer att gå ifrån oss nu på rad alla de stora skådespelarna. Vilken tur att vi har så mycket av deras arbete kvar. Jag hade också så gärna velat se Maggie Smith på scen, gärna tillsammans med Judi Dench, Ian McKellen och några till….vilken helafton det hade blivit!
GillaGillad av 1 person
Ja jag tänkte precis detsamma häromdagen. Hon följs av fler precis som jag ofta tänkte om gamla svenska humorister för några år sedan. Deras skor är svåra att fylla men det kommer ju andra. Vissa yngre vet inte vilka alla är. Det börjar förövrigt bli lite så på mitt jobb nu. Jag och ett gäng andra är plötsligt äldst. Märklig känsla.
GillaGilla
Jag förstår att jag bara sett en bråkdel av allt Maggie Smith gjort. Det känns som hon måste varit en genuin och modig kvinna som vågade vara sig själv. Jag känner ett stort vemod när de gamla försvinner
GillaGilla
Ja det är sorgligt och just hon var verkligen enastående.
GillaGilla
Tack för dina ord om Maggie Smith – ett namn som hur många brittiskor som helst lär bära men som det liksom ändå bara fanns en av. Död kvällen före sin 90-årsdag, lite kusligt, tragiskt då väl dödsorsak egentligen inte uppgetts. Det har i så fall gått mig förbi. Jag kollade London Standard, men inget respektlöst skriver där. Kanske är tidningen efter namnbytet från Evening Standard inte längre den hyena den var känd som. För mig som har Crawley, West Sussex, som viktigaste samarbetsstad lade jag faktiskt mest märke till ”Downtown Abbey” där Maggie Smith i sin roll hette Violet Crawley.
GillaGilla
Ja det fanns ju bara en. Jag har heller inte läst någon dödsorsak men i den åldern är det ju så mycket som hänger ihop av hälsoproblem man har. Det ena leder till det andra…
GillaGilla
Finns det kvinnliga nationalklenoder för dig att belysa medan de ännu är i livet??? 92-åriga Petula Clark? Känner jag mig någon morgon lite gammal, så är det en tröst att Petula Clark var stjärna långt innan jag var född. Behövlig piggt sjungande barnstjärna under kriget, filmdebut 1944, men knappast känd i övriga Europa före 1964 när hon fick hit-låten ”Downtown” och visade att pop inte behövde vara ett band av fyra killar. Jag frågade en brittiska (i Crawley) om Petula är en nationalklenod. Svar: Jo, vi älskar henne, men hon har aldrig varit ”en av oss”, hon var aldrig ett vanligt barn, hon stöptes av sin pappa till stjärna och blev kallad Petula redan som fyraåring. Men Julie Andrews som i år fyller 90??? Jodå, jodå, även hon barnstjärna, filmdebut i sent 1940-tal. England sörjde uppriktigt hur Julie vid en enkel kirurgisk rensning av stämbanden 1988 för evigt tappade sångrösten. Men 88-åriga Susan Hampshire??? Jodå, jodå, barnstjärna och förstås filmdebut i sent 1940-tal, långt innan hon i svenska ögon blev den gudomligt sött uppnästa rollfiguren Fleur. Hittar du någon lämplig att jämföra en smula med Maggie Smith???
GillaGilla
Hm. En riktigt bra fråga som jag måste klura på.
GillaGilla