Idag blir det helt annan arkitektur efter att jag hämtat mig från en fantastisk naturvecka. Förra måndagen var det norrsken ända här nere i Malmö, synligt för blotta ögat och det var bara till att hålla sig vaken ute vid havet. I lördags räknade vi till fyra storkar i en skånsk by. Kan det bli bättre på våra breddgrader? Dags att ställa om till annat nu så som utlovat när jag skrev om Liverpool kommer här ett helt eget inlägg om Royal Albert Dock, den mest kända av de gamla hamnbassängerna nere vid floden Mersey som förvandlats till ett enda stort besökscentrum. Turistigt, ja verkligen men samtidigt fullt av saker med anknytning till stadens historia och själ.

Royal Albert Dock är alltså en av flera sammanlänkade hamnbassänger och ”Royal” har den bara hetat sedan 2018 när den fick ett kungligt privilegiebrev. Den stod klar 1846 och runt den står de första packhus någonsin som byggts utan någon som helst del i trä vilket gjorde att de alltså inte kunde brinna ner som andra. Istället blev de mycket användbara eftersom de precis som kända St Katherine’s Dock i London designats så att lastning och lossning kunde ske direkt i skydd in till packhusen inne i bassängen medan luft samtidigt enkelt cirkulerade och höll varorna torra. Hit fördes alltså de dyrbaraste lasterna från kolonierna. Silke, bomull, tobak, te och socker. Ja och så cognac.

Fram till 1972 överlevde området som hamn men där tog det stopp. Egentligen blev bassängerna för små redan femtio år efter att de byggts eftersom skeppsfarten hela tiden utvecklades med större och större fartyg och hamnområdet fick flytta längre ut men det hade åtminstone fungerat någorlunda fram till 1920-talet när det mest användes för gods som kom med järnväg eller på landets kanalsystem. Under andra världskriget tog flottan över Albert Dock för delar av sin atlantflotta. Liverpools hela hamn bombades naturligtvis svårt, inte minst 1941 och det var under återuppbyggnaden det helt enkelt började blöda allt för mycket finansiellt och aldrig repade sig. Ingen kunde sedan trots diverse planer komma på vad man skulle enas om att ha området till och det stängdes. Tio år senare hade det dock med hjälp av regeringen bildats en regional kommittee som fattade nya beslut och utvecklade Albert Dock som kunde öppna som nyutvecklat kvarter 1984.

Det finns ett par vägar in på området men en som också är den där sightseeingbussarna stannar tar dig nästan omgående till The Beatles Story som lockar många med George Harrisons första gitarr, Lennons sista piano och olika återskapanden av stora händelser i bandets historia samt en imponerande souvenirbutik. Du märker på musiken när du börjar närma dig så det går inte att missa.

Efter ett besök där är du redo att kliva in till själva bassängen som den som bott i Storbritannien under ett par decennier från 90-talet känner igen från ITV:s morgonprogram This Morning där meteorologer presenterade vädret hoppandes runt på en karta av Storbritannien som flöt runt i vattnet. Nu är det bara att börja vandra runt bland cocktailbarer, restauranger och butiker.

På ena långsidan ligger en hel del souvenirbutiker och annat och några är riktigt kul med fyndiga kort som britterna är så bra på, inredningsgrejer, filmrelaterat, smycken och såklart massor av Liverpool. Vad sägs om en tavla av The Beatles gjord av jellybeans? Här finns också¨ett populärt fish & chipsställe och några caféer där du kan sitta nära vattnet.

Liverpool fick 1988 det fjärde Tate-muséet i England eftersom Nordengland inte hade något och Royal Albert Dock blev adressen. Det stängde 2023 för en renovering och kommer att öppna igen 2025 men under tiden kan du gå in på Tate Gallery Liverpool och se var de ställer ut på andra platser i staden. Utanför muséet finns ett brunnslock från 2018-19 som är officiellt registrerat i staden men som är en konstinstallation och matchar en likadan där inne. Moon Kyungwon och Jeon Joonho heter skaparna.

Klassiska The Piermaster’s House längst ut vid bron över till Liverpool Waterfront är idag en del av stadsmuséet och här kan du se ett hur en pirmästare och hans familj levde på 1940-talet komplett med hushållssaker, kläder och allt. Utanför kan du se rakt över floden Mersey och tänka på hur det kan ha varit här när det var som livligast och fundera på varifrån dina släktingar eventuellt kan ha rest till Amerika för många av oss svenskar har ju emigranter i släkten inte bara på grund av fattigdom och religion.

När du nu gått ett halvt varv så kommer du till vägen tillbaka in mot staden och där ligger gatumatsvagnarna på rad tillsammans med den färgglada gamla bussen. Har du inte fastnat för varken fisk eller cocktailbarer är det kanske här du hittar något att äta medan du tittar på folk.

Här ligger också sjöfartsmuséet som tyvärr var stängt på grund av strejk under mitt senaste besök men jag hade nog ändå velat ha mer tid på mig för här finns massor om denna stora hamnstad och dess inblandning i slaveri och annan handel, emigration och mycket mer med stor påverkan på både Storbritannien och världen.

Sidan som vetter mot staden är inte lika livlig och enkel att ta sig fram på men du har fina vyer över bassängen i sin helhet. Skulle du vilja bo i området så finns det både hotell och lägenheter att hyra och jo, visst är det ett stort exempel på gentrifiering med alla dessa cocktailbarer och lyxvåningar med flodutsikt men det är maffig arkitektur.

Ja, Royal Albert Dock är ett massivt turistprojekt men tack vare saker som de otroligt fina muséerna och platsens betydelse för världshandeln så är det ändå en plats du ska se när du är i Liverpool. Tillrättalagt för besöksnäringen men på ett ganska sympatiskt sätt i mina ögon. De måste ju dra in pengar på att hålla liv i dessa jättebyggnader. Det är något speciellt att vandra runt i hamnkvarter till och med när de rustats upp och att de saknar sunkighet gör ju också att det blir enklare att gå där själv.