Det bästa med att komma till Storbritannien en söndag är förstås att man vet vad man ska äta till middag och att detta är något man verkligen längtat efter – Sunday dinner. Vi kom till Harwich tidig morgon så redan runt lunch hade vi nått vårt första mål som var Chippenham och där jag genom Facebookgruppen Tågsemester fått tips om en bra pub i centrum. Så hamnade vi på Gladstone Arms. Vi gick därifrån väldigt mätta.

Puben ser inte mycket ut för världen från utsidan men därinne gömmer sig en matsal till vänster och en bar med fler bord till höger och där är även hundar tillåtna. Det var varmt och fint så själva valde vi att sitta i trädgården på baksidan.

Ovanligt nog erbjöds ingen kyckling bland söndagsalternativen så dottern tog rostbiff och jag lamm. Mitt lamm hade kunnat få vara lite mer rosa på sina ställen men biffen var fantastisk. Det som var väldigt bra var däremot flera av tillbehören, inte minst deras cauliflower cheese och så rotmoset. Kålroten kan ha varit den bästa vi någonsin ätit i brittisk stil och dottern bad om mer, hon som aldrig varit någon kålrotsälskare men det var så lent och så bra kryddat. Yorkshirepuddingen var också den riktigt fin, inte för hård och krispig och inte för sladdrig utan bara lagom. Till detta en väldigt trevlig sås. Det var bara potatisarna som inte nådde upp till allt annat men de slank ner utan problem de också liksom en hyfsat lokal cider där i solskenet.

Ägaren var en man i solhatt i rastafärger som därför inte helt förvånande verkade lite flummigare än sin personal (familj?) men som var trevlig han också. Det var bara det att han samtidigt kändes lite småsnobbig. En udda och lite kul kombination som fick oss att fundera. I trädgården spelades rasta- och skamusik så han var verkligen ett fan och det kändes otypiskt för en pub att gå i den här stilen men matsalen var proppfull så det var definitivtivt fler än vi som kom för maten. Desserterna såg lockande ut men vi kunde inte äta mer alls utan lämnade belåtna utan något mer.