I skrivande stund är jag tillbaka i England. Det gör att du framöver kan förvänta dig inlägg om helt nya platser som även inkluderar södra Wales dit vi också ska. Vi har börjat i Cotswolds som var ett lagom stopp på väg just dit eftersom jag sett spridda delar av trakten men mycket kvarstår. Dessutom är min dotter nu med på resan och är Harry Potter-fantast och här har många scener spelats in.

På senare tid har mina englandsresor mest gått norrut. Jag har velat känna mig nära min man och höra Yorkshire-dialekten omkring mig igen och överkomma utmaningen det var att vara där ensam för första gången på dryga 25 år. Hälsa på svägerskan i Lincoln liksom min dotters ena kusin i norra Wales som avgudade sin morbror har också känts helande. Alltså bar det norrut igen i påskas som du sett.

Den här gången blir det ingen tid norröver. Jag har länge förbisett södra Wales som alltid lockat för att det verkar likna Cornwall men utan samma stora mängd turister och därmed dyra boenden. Lägg till det fler slott än där nere. I Wales kommer vi spendera lite extra tid innan tågen tar oss tillbaka österut.

Det är som vanligt underbart att vara i England och det här är en otroligt vacker trakt men jag har samma känsla som när min man och jag just mötts och var här. Det är något helt annat än Nordengland på så många sätt och även dottern som ju är engelsk känner sig mer som en turist här. För det första märker man att det är mer välmående. Bäst man sitter där en söndagskväll kommer en helikopter och i appen Flight24 (ja den är kul att ha om man som jag bor med utsikt över Kastrup) kommer den upp med ”Private owner” och det är inte den enda. Man påminns om att här finns pengar och här bor många kändisar i vackra miljöer på pendelavstånd till London, till och med kungen har jordbruk i trakten. Jag kan inte hjälpa att jag blir lite nyfiken på vilka som sitter i de där helikoptrarna. Med detta sagt är det inte bara rikedom här. Det krävs ju en balans för att hålla igång den och några av småstäderna har en hel del slitna kvarter precis som övriga landet.

Det småpratas naturligtvis massor även här, vi är trots allt i Storbritannien men det är en annan sorts småprat, mer artigt polerat än i norr och mindre skämtsamt även om det såklart finns flera undantag.

Har du hunnit se årets sommarspecial av bokprogrammet Babel? Där är de en del i London och Jessica Gedin intervjuar bland annat Ann Cleeves om hur hon trivs med att bo uppe i de stora viddernas Northumberland och inte i storstäder. De samtalar om hennes böcker och kommer in på den nya serien som utspelar sig i Devon där Cleeves vuxit upp. Jessica undrar varför hon inte bor där längre eftersom hon verkar ha haft så roligt och Cleeves svarar att turismen förändrat stämningen men de kommer först in på hur hon sagt att hon inte gillar förnäma ställen. Hon föredrar det lite slitna och ställen där hon kan småprata med folk. Devon är bara fullt av tea rooms. Jag förstår hur hon menar och satt mest och log själv under intervjun för precis det här är det som fått mig att älska Nordengland mer än andra regioner. Överhuvudtaget är det en fin intervju utöver att Jessica får det att låta som om Cleeves själv skriver manus till TV-versionerna av Vera och de andra böckerna och det gör hon inte. Tvärtom släpper hon en stor del av kontrollen jämfört med många andra men jag förlåter Jessica för hon är väldigt bra på att intervjua människor tycker jag.

Vackra byar finns det alltså gott om här nere och imorgon är det dags för ännu en. Juni är perfekt för just Cotswolds med sin trädgårdskultur för varenda trädgård i byarna svämmar över av blommor och man drabbas nästan av den där sjukan man kan få i Florens för att all arkitektur är så fantastisk.