Idag blir det inte brittiskt utan sicilianskt men ni får förlåta mig för jag måste få berätta om detta, mitt lilla vattenhål som jag måste till vid varje Londonbesök. Varför? Det förstår du som älskar pistage för den blir sällan bättre än så här. Faktiskt så bra att även du som inte älskar pistage plötsligt kommer att göra det.

Baaria kallar sig vinbar och på kvällarna är det just det. Då serveras focaccia och pizzabitar med olika fyllningar och toppings, lite charkuterier och annat gott såsom diverse pastarätter till de viner som erbjuds i den mysiga lokalen med sin trevliga service.

På förmiddagarna däremot kan du få frukost i siciliansk stil fram till klockan tolv, med olika cornetti fyllda med allt från sylt till Nutella och så mina älskade pistagevarianter. Här finns då också ett antal briocher av olika sorter och arancini som sedan serveras fram till 17.00 då vinbaren istället tar vid. Det säger sig självt att ett italienskt ställe har bra kaffe av olika slag dagen lång.

Om jag kommer på eftermiddagen sätter jag mig och tar en Aperol Spritz om jag är för sent ute för pistagecornetton men det är alltså cornetton jag drömmer om när jag inte är i London och här nedan ser du ju varför. Det formligen rinner ut pistagekräm och inte vilken som helst utan bästa Brontepistage från Etnas sluttningar, en plats jag älskar nästan lika mycket som Storbritannien.

Ofta sätter jag mig vid något av de tre borden utanför och studerar livet på Charing Cross Road. Där sitter jag och njuter i larmet av dubbeldäckare, cykelbud och polisbilar och den ständiga strömmen av turister men just i min lilla vrå känns det stillsamt ändå på något vis. Servicen kan vara något långsammare där ute för det är alltid något som ska plockas fram därinne men jag vet hur det är och har tid här. När jag väl fått min pistagekick händer det faktiskt att italienska turister stannar till och stirrar och nästan skrattar förläget över hur mycket de också skulle vilja ha just det där nu men vet att de måste hinna med en massa annat i London. Det är ett bra betyg för mig. När jag ätit upp går jag in och betalar och småpratar med sicilianarna lite och undrar varför jag inte tar mig tid att återvända dit oftare så som min pappa alltid gjorde. Om det här stället hade funnits när jag gick i skolan tre kvarter bort hade jag ruinerat mig.