Nix, det här inlägget ska inte handla om hundar men det är från den här trakten den kommer, airedaleterriern. Något år in i bloggandet skrev jag ett inlägg om Leeds och här kommer nu ett till. Jag behövde göra en uppdatering så stor att jag inte bara ville skriva några kommentarer i det gamla inlägget så där som jag gör ibland när något stängt eller tillkommit. Du har säkert varit i städer som ung och kommit tillbaka för att fascineras över utvecklingen. Tiden har verkligen inte stått still medan vi levt våra liv. Just Leeds är för mig det största exemplet på länge att platser förändras konstant efter att jag i somras återvände efter att senast ha besökt staden 1996. Visst kände jag igen mig men oj vilken förändrad stämning.
Mina få, närmast heliga dagar i Yorkshire planeras alltid noga. Inte så att jag måste veta vad jag gör varje dag. Jag vill kunna koppla av och bara strosa runt och vara spontan eller gå efter vädret men jag vill ändå ha ett hum om vilka platser jag vill besöka, både nya och gamla favoriter. Leeds ingick först inte i min resplan den här gången men så tänkte jag om. Jag hade ju faktiskt inte hunnit se Royal Armouries som vårt nya ressällskap var väldigt intresserad av. Kanske skulle jag också bli överraskad av annat.
Vi tog tåget vilket aldrig blir samma upplevelse som buss från York när man kör ner där bland sotiga tegelhus men järnvägen går nära floden Aire med sitt gamla industrilandskap så även den vägen har du alltid känt att du lämnar det lite lantliga och kommer till West Yorkshire. Plötsligt möttes jag istället av en grupp moderna höghus som visserligen inte var i stil med City i London men definitivt inte vad jag förknippat med Leeds tidigare. Redan att kliva av tåget var sedan en upplevelse. Jag visste att stationen renoverats men hade såklart ändå den gamla i minnet så det blev en glad överraskning att se den fortfarande fula men nu mycket trevligare och ljusare banhallen. Den fina gamla vänthallen är bevarad även om den som mycket annat i Europa idag mest är full av kedjor.
Royal Armouries blev det första vi tog oss till så att vi visste att vi skulle hinna det vi ville se utan stress och där kom nästa överraskning. Visst var jag medveten om att den helt nya stadsdelen Leeds Dock vuxit upp vid den stora hamnbassängen i samband med diskussionerna kring att lägga muséet här men att faktiskt se hur färdig den blivit och hur floden Aire utnyttjats var fascinerande. Jag är inget fan av slätstrukna moderna kvarter i betong och glas om inget särskilt sticker ut men tack vare turismen hit, kanalbåtarna och promenaden längs floden så fanns det faktiskt mer liv än jag trott. Så pass mycket att det nu går båttaxi både hit och till Granary Wharf som är hamnbassängen vid stationen. Klart roligaste vägen till muséet upptäckte jag för sent.
Om man inte känner för att ta vattentaxi så går det lika bra att promenera tillbaka till centrum och då får man sig mer gammal industrihistoria till livs bland alla gamla varulager och fabriker som idag ofta gjorts om till lägenheter eller kreativa lokaler och barer. Jag ville visa marknadskvarteren för de andra och dessutom ta dottern till en hobbybutik eftersom hon är en kreativ själ så vi svängde av över gångbron Centenary Bridge men du kan fortsätta upptäcka konstinstallationer, finkrogen Home och andra saker i de gamla bryggerikvarteren på södra sidan.
Själva tog vi oss till roliga Fred Aldous som är en av de största konstnärs- och hobbybutikerna i Nordengland. Den visade sig ha lite av varje men själv roade jag mig mest med historia. Jag visste sedan tidigare att Marks & Spencer grundades vid marknaden i Leeds men inte att det var just i den byggnad där affären låg som de två herrarna träffades på den tid det var en lagerlokal for butiken Dewhirst’s som sålde sådant som kvinnor i karriären kunde behöva förr i världen.
Efter detta var det dags för marknaden. Du ser en interiörbild i mitt första inlägg om Leeds (länk ovan) men den var nog den enda förändring som var mer negativ än positiv för brittiska marknader kämpar för sin överlevnad just nu (inlägg kommer) och Leeds är inget undantag. Det märks att det är dåliga tider och utomhusstånden var mest fulla av billigt skräp medan det i den vackra viktorianska hallen har blivit mycket mer (i och för sig god) snabbmat och rätt trista grejer på bekostnad av användbara hushållssaker, slaktare och grönsaksstånd som förr. Om marknaden var lite av en besvikelse för mig som minns den som jättekul så var Corn Exchange desto roligare. Du ser den vackra utsidan i mitt första inlägg. Insidan fick ett tag en massa restauranger längst ner och butiker en trappa upp men är nu en blandning caféer och butiker och roliga och egna är de nästan alla så det får bli ett separat inlägg men ta dig dit inte minst om du tycker om vintage och unika saker.
När jag skrev mitt första inlägg om Leeds nämnde jag bara kort att det är en fotbollsstad. Det förvånande i att jag inte skrev mer om detta är att min egen svåger faktiskt provspelat för Leeds United FC i sin ungdom på 60-talet men sedan fick han en knäskada så det blev inget storspel. Hur som helst märker man väldigt väl på gator och torg vilken klubb som gäller i Leeds fortfarande men däremot inte i övriga Yorkshire där man precis lika gärna håller på Manchester United, Middlesborough, Sheffield United eller de något mindre Sheffield Wednesday, Barnsley och Huddersfield. Viss svenskanknytning hit finns genom Tomas Brolin, Pontus Jansson och några till och du kan se dem spela på Elland Road. Som svensk är man faktiskt rätt populär på de pubar runt stationen där resande fans samlas på matchdagar enligt min bekant som är Leeds-supporter trots att han bor i grannstaden Bradford.
De vackra arkaderna Leeds är så känd för finns kvar allihop och de är man stolt över men jag hann faktiskt inte fota dem för vi hade redan gjort en kulturvandring som hette duga och dessutom hunnit äta middag så plötsligt var vi dödströtta och bara de stora affärskedjorna höll fortsatt öppet. Du får helt enkelt kika på bilden i det första inlägget och tänka dig att det finns inte bara en utan flera sådana att njuta av om du gillar shopping och arkitektur. Själva njöt vi av Yorkshirepudding och faktum är att det senaste decenniet har Leeds blivit en otrolig matstad. Jag vet att jag måste återvända och prova till exempel Chophouse, Grand Pacific, kedjan Bundobust, Issho, T’ Man Behind t’ Curtain och inte minst uppmärksammade finkrogarna Owl och Ox Club. Här dräller också av coola takbarer nuförtiden även om Leeds skyline kanske inte är lika upphetsande som Londons.
Medan jag vandrade runt i Leeds undrade jag för mig själv vad författaren Alan Bennett som kommer just härifrån tycker om allt det nya. Han beskriver nämligen många äldre förändringar i sin bok Untold Stories och det lär vara långt ifrån alla sina tankar han fått med där. Bennett är från stadsdelen Armley och förutom det jag berättar om sevärt här och i originalinlägget så kan du också ta dig ditåt och besöka Leeds Industrial Museum i de gamla kvarnkvarteren för såklart är de stolta över sin industrihistoria här trots förändringarna. Har du extra tid så slår det mig medan jag skriver att jag faktiskt aldrig nämnt klosterruinen Kirkstall Abbey en bit utanför staden. Den försvinner lätt i hanteringen eftersom Yorkshire har flera stora klosterruiner men är helt klart sevärd. Du vet nog att kloster är kända för att ha bryggt öl och i Leeds har traditionen återuppväckts men du behöver inte ta dig ända ut till ruinen. Kirkstall Brewery ligger faktiskt riktigt nära industrimuséet och såklart har de guidade bryggeriturer. Hinner du inte dit så finns deras mycket goda öl på pubar runt om i staden. Nej, Leeds är kanske inte en favorit på samma sätt som Manchester och Sheffield men staden har verkligen klättrat i min ranking. Det är det där med stämningen. Lite som Malmö har den länge kämpat med omställning efter industrinedläggning och nu äntligen kommit ut på andra sidan. Precis som i Skåne är allt inte tiptop med ekonomin men invånarna är stolta lokalpatrioter som gärna förbättrar sin stad, välkomnar studenter och älskar mat och det är ju ändå Yorkshire. Jag börjar känna mig lite hemma.
bara brittiskt 
Tack för en fantastisk läsning och tips!!!!
Jag har bara sett Leeds från järnvägen och har inte kunnat förstå därifrån hur fint det är.
Det är märkligt (och kanske lite barnsligt nördigt…) hur det du skriver om blir extra speciellt för mig på grund av att jag är så väldigt kär i airedaleterriern hihi. (Just nu sitter min egen och stirrar på mig hihi)
Om jag förstått rätt så är dalen Airedale ett ganska stort område men jag är inte säker på vad som räknas dit.
Det här jaktmuseet i Leeds som du nämner blir jag nyfiken på. Jag skall försöka googla fram vad det heter.
Tack igen!!
GillaGilla
Jaktmuséet är Royal Armouries som jag nämner i inlägget och länkar även högt upp till mitt inlägg därifrån som jag skrev i somras. Vapen till jakt och mycket annat.
Airedale är en lång dal ja, den blir mer av en dal väster om Leeds närmare Bingley med sina slussar utanför Bradford och slottsstaden Skipton.
GillaGilla
Roligt att se Leeds. Arkaderna är väldigt vackra med mycket elegans och dyrbarheter och jag fick känslan att här var det bara rika människor fast diskreta med det. Dottern har vänner som valde att köpa hus i den här staden när de fått sina bra jobb efter utbildning i Sheffield.
Jag fascinerades av musikaffärer i storlek jag aldrig sett och med trevlig personal. Jag hittade ännu CDn och vi hade varit på toppenkonsert i Sheffield om Buddy Holly’s liv och här köpte jag samlingsalbum. Spelade senast idag😊
Och kan sakna UK, på många sätt.
Ha det så bra.
GillaGilla
Tack detsamma! Ja Leeds har blivit lite av en karriärstad. Det är en riktigt kul shoppingstad men så mycket mer nu.
GillaGilla
Tack för inlägget! Då ska jag också försöka se Sheffield o särskilt Manchester en annan gång.
GillaGillad av 1 person
Ja det är två andra, väldigt kul städer i allt sitt vardagsliv.
GillaGilla
Jag hamnade också på Fred Aldous som var en fantastisk affär! Och följde floden samma väg till Royal Armouries + såg Corn Exchange och Kirkgate Market så hann med en del. Visste inte att Alan Bennett var från Leeds, gillade skarpt Talking Heads-monologerna (tror går på Britbox?) o den gamla 90-talsfilmen The Madness of King George som han väl skrev manus till.
GillaGilla
Så kul, då har du ju fått se en hel del. Hur var konserten?
Visst är Bennett manusförfattare till filmen. I ”Untold Stories” som jag har ett inlägg om skriver han en hel del om sin barndomsstad. Han finns på muggar och annat där också i ett ”Yorkshire alphabet”.
GillaGilla
Tack, konserten var en väldigt stor upplevelse för mig, senast (o enda gången) jag tidigare såg The Clientele som är ett av mina absoluta favoritband var för drygt 15 år sedan. Var lite osäker på att gå ensam från Ibis Marlborough Street till Brudenell Social Club fram o tillbaka i mörkret då var rätt slitna kvarter men förstod att ser mer ruffigt ut än vad det är, enligt uppgift. Gick bl.a. förbi stora moskén. Men kul få se även mer vanliga kvarter, om än mörkt när gick där då …
GillaGillad av 1 person
Kul! Ja bara man frågar lokalbefolkningen så brukar man ju kunna skilja på slitet och mer farligt.
GillaGilla
Bradford… Fin känsla att i barndomen i Göteborg få veckans orange kuvert med tipskuponger från England. Och att dagen därpå stå i postkön för att betala på öret vad den lilla insatsen kunde bli, enligt avgiftstabellen. Bradford var TVÅ lag på kupongen. Inte bara Bradford City. Jag kom aldrig på vad namnet på det sämre laget, Bradford PA, betydde. Skulle nog kunna ta reda på det, men det ligger så långt ner på listan över dagliga måsten att man aldrig når dit ner. Lätt begripligt att cupmatchen Orient-WBA på engelska kupongen motsvarade Leyton O-West Brom. på den oerhört mycket dyrare statliga svenska. Mer knaster och brus än röster när man rattade in BBC på lördag eftermiddag. Var det NÅGON mer än jag som lyssnade i Sverige? Ja, Huddersfields trognaste svenske supporter Bengt Grive, enligt vad han sa mig i ett snack på bokmässan ett tredjedels sekel senare.
GillaGilla
Bradford Park Avenue (jag blev själv nyfiken eftersom jag gillar Bradford oh dottern fotboll). Hade ingen aning om att Grive var Huddersfield-supporter. Så kul! Undrar varför.
GillaGilla
Bengt Grive hade som pojke/yngling setts Hudds under deras svenska matchturné en sommar, han lyckades se två av matcherna. Säkert en sagolik känsla att ett engelskt lag kom. Det hade nog förut bra Aston Villa gjort, så i den ännu äldre generationen svenska sportreportrar fanns därför en del kroniska Villa-supportrar. Vet ej varför den senare Lars-Gunnar Björklund (Mr Tipsextra) var så inbiten Spurs-supporter. Han hade genom livet tålamod att förklara för okunniga att Spurs var Tottenham. Nutidens Christian Olsson har vittnat om att i många år på lördagarna vakna lätt illamående och med en ökande huvudvärk av ängslan/skräck inför varje Chelsea-match. Han kanske gick i terapi, han mår bättre inför Chelsea-matcher nu för tiden. Minns ej gamle Putte Kock, om han höll på Villa. (Stort tack för Bradford PA-förklaringen efter alla dessa år.)
GillaGillad av 1 person
Åh, ja om de kom till Sverige skaffade de sig säkert extra fans. Jag såg Arsenal på Ruddalen en gång mot Frölunda. Inte för att jag var supporter men det var ju så kul att det kom ett lag från England.
GillaGilla
Bodde mycket högt upp i Göteborg i barndomen – och så skulle dansk TV plötsligt sända en match mellan United-lagen från Leeds och Manchester(!). Fick med morfars specialgjorda extra antenn med en massa koppartråd inte in ljudet, men BILDEN! Långe stören Jackie Charlton nickade in 1-0 för Leeds. Kvicke Bobby Charlton sköt med vänstern efter paus in 1-1. Nä, inget ljud, men att målen godkändes förstod man av att det efteråt blev avspark igen. Ingen mer målskytt. Oavgjort såväl mellan bröderna Charlton som mellan lagen.
GillaGilla
Min svåger skulle spelat i Leeds men sabbade knäet kort innan. Övriga i familjen stöttar Man Utd på grund av svärfar.
GillaGilla
Att mina äldre sysslingar (i Uddevalla, Lysekil) höll på Man Utd var mest av medkänsla efter flygkraschen, då ett nytt lag fick byggas kring de få överlevande som ej invalidiserades. I princip fick reservlaget ta A-lagets plats.
GillaGillad av 1 person
Ja det finns ett helt rum om det på Old Trafford. Jag är glad att min svärfar inte vågade ljuga om sin för höga ålder när han fick frågan om provträning för då kunde han ju ha strukit med om han hållit sig i form.
GillaGilla
Din svärfar och svåger måtte ha den extra behållning av tittande på fotboll som det är att se en tillstöt på bollen och samtidigt känna i egna fotens nervtrådar hur just den bollträffen känns. Själv kan jag ”känna” anblicken av badminton djupt i mig men har ingen som helst känsla av att se ishockey, bordtennis, slalom etc utan är då ”bara” åskådare.
GillaGilla
Ja det är lite kul det där. För mig är det ridsport som sitter i.
GillaGilla