Behöver du lite feelgood så här när hösten till slut verkar ha fått övertaget? Det är kanske inte min favoritgenre men då och då händer det att jag blir sugen för att få andas mellan tyngre böcker och känna lite ren glädje. Såklart blir det nästan bara brittiskt så att jag får miljöer jag gillar, upptäcker nya brittiska författare och kan recensera dem här efteråt. Den här gången föll valet på One Good Thing eller Liv Brooks nya liv som den heter i svensk översättning.

Alexandra Potter heter författaren som jag inte kände till innan utan rekommenderades av en släkting som läst den och tyckte att den borde passa mig eftersom den utspelar sig i Yorkshire. Såklart gjorde detta att den åkte upp som prioritering i bokhögen. Potter har tidigare skrivit böcker som beskrivs som sådan där feelgood som får dig att skratta och jag känner igen flera omslag när jag ser dem utan att ha registrerat hennes namn tidigare. Den här sägs också vara rolig och jo, det är den här och där men den har också en ganska vuxen känsla för att vara feelgood. Huvudpersonen Liv (Olivia) är ingen livfull ungdom utan en medelålders nyskild kvinna som ledsen och lätt förvirrad bryter upp från huset i London när hon blir lämnad och ger sig av upp till Yorkshire Dales och den by där hon spenderat somrar hos mormor och morfar. Det blir naturligtvis livsstilskrockar i massor mellan storstad i söder och landsort i norr.

När jag läser feelgood väntar jag mig alltid stor förutsägbarhet och visst, den finns även här men inte lika mycket som vanligt utan här tar historien många egna vändningar också, inte minst för att persongalleriet består inte bara av traktens snygging utan av en tonårstjej och en äldre man med en dement fru. Det är det här som ger boken lite mer djup än många andra i samma stil. Ofta när feelgood skrivs med lite äldre karaktärer så kan det kännas lite platt men Potter har här fått ihop något med blandade åldrar vars vägar korsas vilket jag tycker mycket om. Det blir heller aldrig töntigt med stereotypa bybor utan det märks att hon själv har spenderat mycket tid i Yorkshire. Jag läser som alltid engelskt på engelska och just här är jag extra glad att jag gör det så jag får känslan av en region jag älskar (till och med en dagstur till Whitby) men jag hoppas att översättningen fångar det någorlunda.

Är boken fantastiskt bra? Nja, jag tycker fortfarande att Jill Mansell är den okrönta drottningen av rolig feelgood och nu handlar det om en skilsmässa och att få ihop livet igen, även om det även här blir en del typiska förvecklingar. Ibland känns huvudpersonen också lite väl tveksam fast hon just har brutit upp från vänner och valt att flytta till en helt annan region utan nytt jobb vilket för mig känns väldigt beslutsamt men vi är alla människor med olika känslor, minnen och annat som påverkas så jag köper att hon får vara lite blandad även om det drar ner boken lite liksom en del ältande där boken kunde kortats ner eller fått kapitel med andra händelser. I det stora hela dock läsvärd om man vill ha en mer seriös feelgood som inte bara rusar på i förvecklingar och förutsägbarhet.