Kanske minns ni mitt inlägg från förra sommaren om hur jag skulle gå med dottern på Harry Styles konsert i Köpenhamn, en konsert som redan hade flyttats fram ett år på grund av coronan. Vi hade till och med planerat vår resa till England dagen efter så att vi bara skulle kunna kombinera det med tåget från Köpenhamn följande morgon. Istället blev det skottlossning på köpcentrat bredvid arenan med skadade fans och evakuering av oss från arenan. Nu har vi äntligen lyckats se Harry på tredje försöket och han var nog själv lika glad som vi över detta.

Pratar du engelsk musik med mig så är Harry inte den första som kommer upp i huvudet som favorit men dottern har följt honom sedan tiden i pojkbandet One Direction. Det finns de som sjunger bättre men ingen kan ta ifrån honom hans energi och sätt att hålla igång publiken och det var en rolig konsert. Utmaningen var bara att vi var tvungna att åka ända till Horsens på Jylland den här gången. Det är inte lätt att hitta ny tid i stora arenor och i den egna turnékalendern samtidigt så det blev två utomhuskonserter istället och tja, det var ju ändå Danmark. Trots att vi fått förköpsbesked på grund av det tidigare eländet så fick vi såklart inte alls lika bra biljetter (de tidigare var en julklapp med VIP) eftersom det bara var ståplats längst fram på fotbollslaget AC Horsens hemmaplan men vi hade kul ändå, inte minst eftersom Harry får sina fans att klä sig i allt möjligt färgglatt med frukter och solrosor och av någon anledning rosa cowboyhattar och vi såg dem alla.

Den här sommaren är det stora banarbeten i Danmark, inte minst på helgerna och dottern hade en jobbintervju morgonen efter så det blev bil för ovanlighetens skull för att alls hinna hem till Malmö tidigt. Horsens har inte tusen hotell så de som fanns såldes snabbt slut eller kostade en förmögenhet (vilket vi nu istället var tvungna att lägga på avgifter på två motorvägsbroar) men jag hittade ett rum i Vejle bara ett par mil söderut så vi slapp en massa mörkerkörning. Det visade sig vara ett lyckokast och en av anledningarna till det här inlägget för jag har nu upptäckt en för mig helt ny hotellkedja.

B&B Hotels är en fransk kedja som inte finns i Storbritannien och nog inte vill ge sig i kast med budgetkedjorna där men jag vill ändå blogga om den eftersom de har många hotell inte minst i Tyskland som man ju måste ta sig igenom om man tar landvägen dit. Det finns ju också fler länder du kan vilja semestra i fast du läser denna nischade blogg.

I Vejle finns deras första och hittills enda hotell i Danmark och jag hoppas det blir fler. Vi kom strax efter midnatt när receptionen stängde men hade fått veta att det var okej eftersom man checkar in med automat innanför dörren när receptionen är stängd. Det fungerade hur bra som helst (även om jag inte såg något danskt alternativ än utan bara tyska och engelska) men ha pass eller ID-kort redo för de vill ha nummer på den som bokningen står på. Incheckningen ger dig ett rumsnummer och genererar en kod som i sin tur öppnar din dörr.

Rummet var inte jättestort men hade det man vill ha. Jag som just läst vilka saker bloggen 4000mil skulle ha på ett eget hotell om de öppnade ett fnissade lite när jag såg att vi båda fått inte en utan två kuddar var och i helt olika storlekar. Den stora, fluffiga var gigantisk och jag fick byta ut den mot den lite mindre och något plattare men det kändes lyxigt att få välja. Sängen var inte den skönaste jag varit med om men klart godkänd. Badrummet fräscht och i och med den där koden till rummet så behövde du inte tänka på något nyckelord för lamporna (även om jag gillar det miljövänliga med det). På bordet nedanför TV:n stod det en vattenkokare, te och kaffe och både porslin samt ett par pappmuggar med lock. Här märks det att de satsar på folk som kanske har bråttom och lämnar stället lite när som helst. Just det här hotellet ligger precis vid stationen i Vejle men av stationsljus märkte vi inte mycket för mörkläggningen fick godkänt sånär som på en lite en smal strimma högst upp som vi kunde leva med. Värre kanske det är just här om man får rum på entrésidan med en sportbar nere vid parkeringen men jag tror ändå inte det.

Utcheckningen var en stillsam historia eftersom vi var tvungna att ge oss av tidigt och receptionen fortsatt var stängd. Det stod bara att vi skulle ha en bra dag och betalat hade vi ju redan gjort. Något extra på räkningen blir det inte heller här. Vid receptionen finns ett allrum där du kan sitta med det hotellets automat har i form av snacks, drickor och öl om du inte vill ta med det till rummet. Är receptionen öppen så kan du också köpa vin och på morgonen blir rummet istället en frukostmatsal till de som bokat frukost för knappa femtio danska kronor i skrivande stund. Inte någon extravagant buffé av lokala produkter men lite som Hub by Premier Inn, lite bröd, pålägg och kaffe eller te.

Själva Vejle var också det en glad överraskning. Jag har mest varit på norra och sydöstra Jylland (inte minst för att ta färjan till England) och knappt något i de mellersta delarna där inte minst Silkeborg med sitt sjölandskap och Århus med sina sevärdheter är de stora dragplåstren. Här på gränsen mellan södra och mellersta regionerna är det riktigt vackert. Vejleån rinner rakt genom staden och dessutom en rad mindre bäckar som ger en lummig och rofylld miljö. Det påminner väldigt om England i arkitektur i många kvarter, dels det gamla men också det nya, som att de byggt ett modernt köpcentrum alldeles vid floden med sin gamla stenbro precis som i Reading, Lincoln och många andra engelska städer. Till och med nattlivet kändes engelskt med ungdomar utan ytterkläder utanför pubarna. Vi gjorde en avstickare till världsarvet Jellingestenarna i byn med samma namn utanför staden och fick köra upp och ner längs slingriga vägar i grönskan vilket var precis som de delar av Derbyshire där kullarna är fulla med bokskogar. Såklart hade jag tagit fler foton om jag inte varit på väg till en konsert men nu får jag anledning att åka tillbaka istället.

Jellingestenarna har länge stått på min önskelista och jag är så glad att jag fått se både dem och gravhögarna även om jag saknade Yorkshiremannen som hade älskat platsen och gått där med vördnad. Kung Gorm och hans son Harald Blåtand känns såklart som en stor del skandinavisk historia men det jag själv tänker på är att Blåtands son Sven Tveskägg var kung i England en kort period och faktiskt begravd i York tills han flyttades hem till Roskilde senare. Han dog dessutom i Gainsborough som vi ofta passerar på väg mellan just York och min svägerska i Lincoln. Inte undra på att jag alltid känner mig mer hemma på Jylland än i andra delar av Danmark. Tänk att det var Harry Styles förtjänst att jag nu äntligen kom hit.