Har du läst något av Harriet Evans vars böcker hyllats av bland andra Marian Keyes? Det hade inte jag när jag nyligen hittade The Beloved Girls oläst hemma i hyllan med Watersones klistermärke ”köp en och få halva priset på en annan”. Det blev en blandad upplevelse.

Jag tror inte Evans finns på svenska men hon har gett ut runt femton böcker så kanske har ingen tyckt att hon passar vår marknad. Det är allt från ren feelgood till de där typiskt brittiska familjekrönikorna med mystik och den här boken tillhör just den sistnämnda kategorin.

Juristen Catherine Christophe lever lyckligt med sin franske man och deras barn i ett hus i norra London. Hennes sista fall när hon försvarade ett ungt mobbingoffer som mördade sin plågoande gick inte vidare bra men det är ändå förvånade att hon plötsligt försvinner just som hon ska resa bort med maken.

Janey Lestrange har en mor som tidigt övergav familjen och en pappa som begått självmord men innan han gjorde det tog han med Janey till familjen Hunter. Utanför en by vid havet, just där Somerset möter Devon bor familjen i det stora gamla huset Vanes. Den coola Kitty blir genast Janeys vän men när hon återvänder efter pappans död har något förändrats. Vad är det egentligen som gjort att hennes far varit vän till den här familjen? Varför häckar Kittys mamma här nere fast hon är känd för sin textildesign i London?

Till Vanes hör ett gammalt kapell som nu ligger i ruiner. Där ingick en gång en gammal präst en pakt med de bin som huserar i dess hålrum om att de skulle ta hand om varandra och dela på honungen. Om människorna skulle ta för mycket honung skulle det gå illa för dem. Det här har gjort att familjen i alla år haft en tradition kring insamlandet av honung i augusti då de går till kapellet i en procession med några bybor och sjunger sin gamla sång till bina. Janey känner sig som en stadsbo som inte kan ta till sig traditionen men hon dras med i den ändå.

Du ser själv. Boken påminner närmast om Morden i Midsummer fast det inte är någon deckare. Det är mystik, bin, en samling jobbiga bybor och ett par dysfunktionella familjer, allt kryddat med Exmoors hedar i bakgrunden så att jag själv kommer att tänka på samma trakt beskriven av Håkan Nesser.

Jag föll för boken på grund av just försvinnandet och för att den lovade en gammal släkthistoria men mycket kanske också för omslaget för många av Evans omslag inbjuder verkligen till läsning när man vill ha något i den här brittiska mystik-genren. Tyvärr blev det lite väl många upprepningar av sången till bina, nästan som om författaren själv är väldigt intresserad av Somersets gamla traditioner. Det blev också lite märkliga vändningar här och där men inte bara till det sämre. Från att ha varit en riktig bladvändare i början blev den trögare i mitten men då hade man samtidigt fått reda på saker som gav boken ett större djup och mot slutet blev till en historia om något som allt för ofta döljs i relationer vilket jag inte hade förväntat mig.

Kommer jag läsa något av Evans igen? Ja om jag inte har något bättre för mig men det är inget jag kommer prioritera. Jag fastnade inte för någon av personerna och det blev lite för mycket Midsummer men gillar du det så kan du nog tycka om den här boken som trots allt är väldigt engelsk i beskrivningarna av hur personerna reagerar på livshändelser. Förvänta dig ingen feelgood.