Elpriserna drabbar ju nu hela Europa och inte minst Storbritannien. Några som verkligen märker av detta är pubägarna för inte nog med att pubarna ska värmas och hållas belysta och ha kök. Nu har hela bryggerinäringen såklart också drabbats av stora kostnadsökningar i produktionen, energiintensiv som den är och beroende av korn.

För en näring som dessutom just håller på att återhämta sig efter coronan då inga britter länge fick gå ut på nöjen alls är detta en smärre katastrof. Lägg till det att människor nu under inflationen håller mer i sina pengar och fortfarande inte går ut som förr och att det efter brexit fattas personal i serviceindustrin samt att trenden på senare år gått mot cocktailbarer och caféer som umgängesplatser och du märker att de av svenskar så älskade pubarnas existens är hotad.

Ytterligare en anledning till problem i storstäderna och inte minst då London är att priserna på mark skjutit i höjden på senare år vilket gjort att många pubar fått högre hyror. De som är fristående från bryggerier, så kallade Free Houses och de som hyrs av de stora bryggerierna har båda lidit av detta. Många av de förstnämndas fastighetsägare försöker sälja och hyrestagare säger upp sina avtal med bryggerierna. I deras ställe kommer ofta ingen för hyrorna är på tok för höga. Det förutsätts att hyrestagaren ska kunna dra in mer på maten än vad puben dragit in åren innan pandemin, utan att hyresvärdarna tar med i beräkningen att även matpriserna nu skenar. Lägg till detta renoveringar. Antingen har en pub renoverats så att den blivit rejält mycket dyrare att hyra än förr eller så är den sliten till tusen och ingen hjälper hyrestagaren med kostnader för att piffa upp den, något som märks särskilt väl i mer utsatta områden där ingen lockas att ta över ett avtal.

Kostnaderna för mark gör naturligtvis dessutom att ett helt kvarter lätt köps upp av rika investerare som säger upp avtalen för små restauranger och pubar för att stänga och riva så att de kan bygga ännu ett kontorsområde, eller som nu i hemmakontorens tid, hotell som de hyr ut till de stora hotellkedjorna, inte minst i London där flera (inte minst musik-) historiska pubar försvunnit. I de allra mest turistiga städerna är stadskärnan sig lik men längre ut syns samma problem. Jag märker också själv i York hur en del pubar totalrenoveras och blir boutiquehotell med publiknande bar istället för bäddar går det göra pengar på.

Det enda som gläder mig i detta är att det går dåligt för pubkedjan Wetherspoons. Ägaren Tim Martin har länge betalat personalen löjligt låga löner och haft allmänt dåliga villkor för att kunna servera billig öl och mat och litat på att det fungerar med mycket EU-invandrad arbetskraft. Samtidigt har han varit högljudd EU-motståndare. Jag har inte satt min fot på någon av hans pubar efter folkomröstningen och tillräckligt många andra har nog också bojkottat honom för nu har han fått problem och har såklart heller inte kvar lika mycket av sin lågbetalda arbetskraft. Kedjan stänger nu flera pubar och har lagt ut ett 40-tal till försäljning i hela landet. Synd bara att det finns så få köpare. Företaget Stonegate som äger kedjan Slug & Lettuce och flera andra bättre och mer fristående pubar försöker nu sälja tusen pubar (ja du läste rätt!) för att få bättre ekonomi. Kvar har de cocktailbarer och andra lokaler. Lägg till detta fler av de fristående och bryggeriernas många egna pubar som kämpar så det är tyvärr inte bara som det var i början, en naturlig utgallring av pubkedjor av sämre kvalitet, utan sprider sig i branschen.

I april kommer energibidrag från regeringen men det betalas inte ut direkt till pubar. The British Beer and pub Association har naturligtvis påpekat för regeringen att både pubar och bryggerier hotas om de inte får hjälp men hittills har inte mycket hänt (och även i Sverige har mindre bryggerier tvingats stänga under hösten). Gå till din favorit medan du kan. Under andra halvan av 2022 stängde i snitt 21 pubar i veckan enligt organisationen CAMRA (Campaign for Real Ale) och många av de som är kvar har kortat ner sina öppettider. Värst är situationen i Wales. Man kan bli gråtfärdig för mindre. En hel kultur är åtminstone delvis på väg att raderas ut om inget görs.