Glädjestunderna är fortsatt få för britterna nu och inte minst för England som slutade som tvåa i fotbolls-EM vilket de inte räknat med fast de ändå nog hade det där de satt och sjöng Football’s Coming Home och hoppades.

Jag har alltid tyckt att manager Gareth Southgate förtjänar något bra efter hur han fick bära hundhuvudet efter sin missade straff i EM 1996 som skickade England ur tävlingen, alltid hejat på honom och tyckt att det var lite spännande med alla unga spelare han vågat satsa på den här gången men idag har jag tappat tron på honom fullständigt för vem kör en straffläggning genom att dels byta in två straffläggare så sent att de knappt han känna på bollen innan de skulle skjuta sina straffar men framför allt att låta en 19-årig debutant ta sista straffen. Stackars Saka var ju fullkomligt förstörd efteråt även om han tröstades av Southgate som vet hur det känns. Det här kommer sätta sina spår i Sake som fotbollsspelare och är inte något han redan behövt även om det är en erfarenhet. Tack och lov tar den trevlige Southgate i alla fall på sig all skuld. Han har dessutom passat på att skicka pikar till Boris Johnson som låtsats vara fotbollsfan och har en regering som vill skicka ut utlänningar i parti och minut. Utlänningar utan vilka Southgate menar att England haft så många fina spelare.

Lagets prestation var väl sisådär under turneringen men det är klart vi hejade på dem. Jag älskar Italien som land och visst är det mer fläkt i deras spel men jag klarar inte allt tröjdragande och filmande. Både Sverige och Belgien (där dottern är född) hade ju också redan åkt ut.

Vad jag absolut inte klarar med det engelska landslaget är dock deras fans. Supportrarna har nu åter blivit som förr, ett gäng sabla hooliganer. I Boris Johnsons England kommer de undan med att under Wembleymatcherna spotta på ett danskt barn, skrika ”flytta hem!” till motståndarfansen (som ju var i huvudsak bofasta i Storbritannien på grund av coronakarantänen) och inte minst kalla en liten gråtande tysk flicka för både ”nazi” och ”bitch”. Vart är världen på väg när folk antingen inte vet eller struntar i att tyskarna redan tagit itu med den delen av sin historia medan engelsmännen först nu har börjat diskutera sin kolonialhistoria. Värst utsatt efter förlusten är Rashford som fått mängder av hatmeddelanden på sociala medier och en muralmålning av sig själv hemma i Manchester söndersprayad (av ett City-fan får man förmoda). Tack och lov finns det också de som tackar för de 20 miljoner pund han samlat in till nationens svältande barn och påpekar att det är det som är det viktiga.

Innan gårdagens match försökte flera fans storma Wembley för att komma in och efteråt hamnade de i slagsmål med både italienare och varandra så pass att uppåt 20 poliser skadats under natten. Så här såg det ut på Leicester Square:

https://fb.watch/v/JsKOZiF_/

Det här får de reda ut och det verkar tack och lov redan vara på gång, inte minst för att fansen också hotat Englands egna svarta spelare både för att de gått ner på knä innan matcherna och för att de missade sina straffar.

Nu är det nog gnäll från mig. Det finns roligare saker att skriva om. Det är verkligen inte på grund av brist på ämnen att skriva om som jag varit tyst länge utan på tidsbrist, behov av vila och dålig täckning på landet. Det har varit allt från begravningsplanering och begravning som blev precis så fin som vi ville till sommarstugereparationer. I år hade vi inbrott vilket var länge sedan sist. Inget stulet men trasiga lås. Våra batterier till solpanelen hade också lagt av eftersom vi inte kunnat komma på så länge. Ett sådant år helt enkelt. Vi lättar upp det med några spadagar. På väg upp till stugan blev det stopp i min barndomsstad Västervik för njutning på Gränsö slott i vars ekskog jag cyklade till stranden som liten. Nu har de byggt ett härligt spahotell en bit från slottet i vars salar de serverar god middag. Där blev det lyxigt havsnära rum och Limoncello Spritz i poolbaren och i det varma vädret var det precis som vid Medelhavet förutom att jag istället kände mig hur hemma och lugn som helst i min vackra gamla stad. På väg hem blir det Tranås Badhotell. Har man inte rest på länge måste man ju få unna sig.