Förra veckan gjorde jag radiodebut när Sveriges Radio P4 ringde och ville intervjua en anglofil till programmet Karlavagnen och det var ju oemotståndligt. Här kan du höra hur det lät.

I Karlavagnen brukar många lätta sina hjärtan om allt möjligt men nu hade de beslutat att det skulle handla om kärleken till olika länder och det blev ett riktigt upplyftande program. Min egen insats får jag vara nöjd med även om jag hoppas det inte lät som om jag romantiserade fattigdomen på landet med getter i trädgården. Det enda jag hade önskat var att intervjun fått ett par minuter till så att jag hunnit nämna den brittiska humorn som ännu en anledning till min kärlek och inte minst den svarta humorn och hur den speglar en del av Storbritannien som också den fascinerar. Nu intervjuades jag av programledaren Lars Svan så hur fritt som helst kunde jag inte prata men det i sig var en både nyttig och rolig erfarenhet.

Stockholm-Motala. Mer radio åt anglofiler!

Jisses så sanslöst kul detta var! Jag har länge anat att radio kan vara något för mig som har berättarglädje men inte vill synas i TV. Som älskar att skriva men ibland tycker det blir ensamt. Här fick jag verkligen blodad tand. En bloggkollega pratar om att jag borde börja podda och det har jag visserligen funderat på men jag har redan nu så lite tid att det känns oöverstigligt att lära mig tekniken, klippa och greja. Då skulle jag behöva någon som kan allt det där. Nåväl, tanken har nu slagit rot. Ibland får jag till och med idéer om att yorkshiremannen och jag skulle podda om livet, universum och allting med vår knäppa humor men vi lider av självcensur när det blir för allvarligt. Det här tål verkligen att tänka på och öppna alla lådor av möjligheter.