Hur det går för Theresa May är en helt öppen historia men det står nu ganska klart att Storbritannien som union består efter att det skotska nationalistpartiet SNP gjort ett sämre val än väntat. De har med sina 35 ledmöter blivit klart störst i Skottland men där de tidigare var stora har de tappat valdistrikt till både de konservativa och Labour och bland annat har den tidigare partiordföranden Alex Salmond tappat sin plats i parlamentet och fått se en konservativ seger i sitt distrikt. Vi kan konstatera att en andra folkomröstning om självständighet för Skottland i och med detta är en ganska död fråga just nu och jag vet inte vad jag ska tycka. Jag tycker bra om Sturgeon och landet har alltid haft bra socialpolitik jämfört med England men samtidigt känns det ju skönt att de inte behöver riskera sin ekonomi och att det fortfarande finns ett Storbritannien som vi känner det.

All världens media har redan skrivit massor om valresultatet men jag känner ändå att det finns massor av intressant att fundera över. Gick i torsdags och lade mig till positiva ”exit polls” som jag inte vågade tro på för så många prognoser har visat fel i olika val det senaste året. Vaknade igår upp till en glad stämning därhemma och kom genast ur sängen för att sätta på TV:n och sedan gick Sky och BBC om vartannat fram tills eftermiddagen. Ja, resultatet är ett av totalt kaos men det går inte att vara annat än glad eftersom alternativet att Theresa May fått bli ännu starkare hade varit som domedagen i och med den enpartistat som uppstått. Nu finns det fortfarande två stora partier i opinion och vad man än tycker om Corbyn som person så är valresultatet ett bevis på att Labour inte alls är uträknat och på att inte minst Nordengland och södra Wales visst vill rösta på Labour men ett Labour som inte är Tony Blairs elitparti utan ett äkta rött arbertarparti. Dessutom har till och med mina mer konservativa brittiska vänner erkänt att Corbyn gjort en betydligt bättre valkampanj än May som i stort sett bara fokuserat på sig själv i allt från framträdanden till partiplakat medan han lyft fram sitt partis manifest och då går det som det går. Torymanifestet skrevs förövrigt av May tillsammans med en MP i Ipswich som också förlorade sin plats, så imponerande var han. Även inrikesminister Amber Rudd i Hastings & Rye var nära att förlora men lyckades hålla sig kvar med några hundra rösters marginal.

Foto: Secretlondon123 (Creative Commons)

Det här med marginaler i det för mig orättvisa röstsystem landet har är ett kapitel för sig. De konservativa hade fler röster men Labour vann stora distrikt och var faktiskt nära att vinna fler och få chans att bilda regering. Nu gjorde de inte det men ingen fick majoritet och även om Theresa May snabbt begav sig till drottningen med förfrågan om att få bilda regering så hade även Corbyn förberett en förfrågan och sagt sig vara redo. Däremot skulle han få svårt att få de 326 platser som krävs till och med tillsammans med samtliga mindre partier. För tories räcker det med de tio platserna som det nordirländska partiet DUP kan bidra med och hon var inte sen att ställa frågan till dem men kommer det finnas någon trovärdighet efter att May haft majoritet och gett bort den för något sämre? Nu funderar britterna över vilka DUP egentligen är eftersom gemene man inte är så intresserad av Nordirland och mest känner till pastor Ian Paisley som grundade partiet. Det har visat sig vara ett parti emot abort, HBTQ-frågor och allt möjligt annat. De kommer om det här blir av att sitta med starka kort och May kommer att få säga ja till all möjlig investering i Nordirland men också andra av deras kärnfrågor om hon ska få sin egen vilja fram i annat (och skapa spänning i Nordirland där många också avskyr DUP). De är Brexitanhängare som hon men vill inte ha någon strikt gräns mot Irland vilket skulle bli en diskussion. Detta om det alls blir någon Theresa May framöver. Två tredjedelar av hennes eget parti sägs vara emot henne och själv upprepar hon mest samma mantra som innan valet trots att hon gjorde det urusla taktiska draget att utlysa det. Inte ett pip om hur dåligt det gick. Hon verkar ha en total avsaknad av självkritik på ett skrämmande sätt. Hon vore inte den första som fått gå en kort period efter ett misslyckande. Blir det nyval under senhösten? Ännu senare? Kommer det bli rop på hennes avgång innan dess? Säkert. Vem kommer då? En storkandidat till posten är utrikesminister Boris Johnson. Ve och fasa om han tar över rodret!

Något som svensk media pekat ut som en framgång är att högerpopulistiska UKIP är utraderat och dess partiledare Nuttall avgått. Det här ser jag inte som varken särskilt förvånande eller glädjande för det enda som hänt är precis som i andra europeiska val att de konservativa gjort politik av deras kärnfråga – minskad invandring. De behövs helt enkelt inte mer. Däremot säger deras tidigare partiledare Farage att han gärna ställer upp senare om partiet behövs igen och kan väckas upp i reformerad stil.

Brexit har det inte hörts mycket om under valkampanjerna men så här efter valet har det tagits upp igen och även Brexitministern David Davis har nu gått ut med att det nog inte längre är möjligt med en hård brexit och bara detta är ju värt att fira. Gårdagens resultat har lett till kaos och sjunkande pund och såklart är EU som behöver ro att fokusera på andra viktiga frågor frustrerat över resultatet och över att det kan leda till förseningar. Samtidigt ger det här lite andrum för alla dess medborgare bosatta i Storbritannien och alla britter inom EU. Nu finns en gnutta hopp. En intressant sak i detta är att ledaren för Skottlands konservativa, Ruth Davidson, som alltid stått vid Mays sida tänker gå emot henne nu när de konservativa vuxit sig större i Skottland. Hon vill lyssna på skottarna och även hon ha en mjukare Brexit. Är du intresserad av frågan om EU i Skottland så läs mer här. Tänk att Torypartiets medlemmar alltid ska bråka med varandra internt och vara den verkliga inspirationen till TV-serier…

Vad jag tycker är roligast med allt detta? Det är nog att Labour lyckades knipa Kensington! Den rika Londonstadsdelen har aldrig någonsin varit Labour (utöver vissa norra delar när valkretsen såg annorlunda ut) och visserligen var det med så knapp marginal att resultatet fick räknas om tre gånger och rösträknarna skickas hem och sova mitt i allt ihopa. Gissa varför? Den tidigare konservativa ledmoten var för Brexit och det är svårare och svårare att vara det i London idag. Mer om det i ett senare inlägg.