Mitt extrema tungsinne från i vintras börjar ge vika och det är inte alls bara det att våren är i antågande som gjort mig gladare. Jag var faktiskt på gränsen till deprimerad i ordets rätta mening i vintras med Brexit som kändes som om det tog mitt livs stora passion ifrån mig. Allt hat som vällde ut över England fick mig dessutom att känna mig lurad, som om jag älskat något som bara var en kuliss. Jag har definitivt alltid vetat att det finns sådana här sidor av Storbritannien så det var inget som kom som en överraskning men jag slogs omkull av den plötsliga intensiteten och av det politiska kaoset som gjorde att hemskheterna blev värre snarare än bemöttes av de myndigheter som ska hålla ordning.

Nu har jag sansat mig och vet ju att hatet inte finns överallt men det är mer än detta som gjort att jag idag är muntrare. Jag är av typen som aldrig ältar gamla kärlekar. När jag får veta att de inte är intresserade, ja då får det vara! Hänga efter någon helt desperat har aldrig varit min grej och just detta är det som hänt nu också. Jag hänger inte längre efter allt brittiskt för just nu får jag inte ut det jag fick förr. Jag har hamnat i den fas där jag går tillbaka till mitt singelliv och funderar på om det finns någon rolig helg för mamma och mig att åka till Rom eller om jag ska ta lite extra tid till får eller getter hemma i Småland till sommaren. Jag ger mig själv roliga alternativ och tid att tänka efter.

Det låter kanske som om passionen helt har tagit slut och som jag sagt tidigare så kommer den nog aldrig göra det men den har hamnat på en nivå där jag nu kravlat mig upp till en kärlek på lika villkor. Jag orkar inte ge utan att få. Jag fortsätter att följa vad som händer, jag reser till ön ibland och lär mig mer och jag bloggar på i vanlig takt för det finns massor att säga men jag hör inte längre någon lockande kärlekssång från min älskade utan reser helt på mina egna villkor och jag planerar resor till platser jag tror kan ge mig ro, som vill ha besök av mig och ta emot mina pengar. Inte till trakter jag tidigare tyckte om men där jag nu nästan känner en sorts skadeglädje när det börjar gå upp ett ljus för lokalbefolkningen vilka jobbiga år de har framför sig och ändå skyller de på att de lurats istället för att rannsaka sig själva. Den som känner mig på Facebook kan märka nya sidor i sitt flöde där jag rensat ut gammalt och gillat nytt i just den här förnyande andan. Just nu funderar jag på en resa till Skottland eller Nordirland framöver men det lutar åt Skottland av anledningar jag tänker ta upp senare i veckan – det är val i Nordirland idag.

Komikern Eddie Izzard är bra att ha till hands när man mår dåligt. Då minns man att en av alla saker man trots allt älskar är britternas humor och den kommer man långt med. Allra bäst är att hans sketcher nu gjorts med Legogubbar i huvudrollerna för det ger en helt ny dimension till orden. Här är en av mina absoluta favoriter som känns extremt passande till det här inlägget.