Har du alltid drömt om en engelsk kanalbåt, en så kallad narrowboat? Det har jag lite till och från men efter att ha läst The Bookshop that Floated Away av Sarah Henshaw har jag börjat känna att det nog inte är något för mig även om man faktiskt inte måste resa runt på kanaler med en sådan båẗ utan också kan ha den förtöjd i en marina som sitt hem. Kanske är det det faktum att Henshaw dricker lite mycket vin och har lite för lite pengar som gör att det händer dramatiska grejer men jag får ändå känslan att kanalbåtar kostar mer än de smakar när jag läst om hennes tid ombord den flytande bokhandeln, The Book Barge.

Med en boktitel som denna var det självklart att den lockade mig där den stod på en hylla i den fina bokhandeln på torget i centrala Warwick. Engelsk kanalbåt, böcker…what’s not to like? Sarah Henshaw undrade vad hon skulle göra i livet efter att ha kommit tillbaka till Midlands från nöjesjournalistiken i London. Hon lånade pengar av sina föräldrar och köpte en kanalbåt, lät pojkvännen hjälpa henne att riva ut säng och annan inredning eftersom hon ändå aldrig skulle bo på båten och gjorde plats för bokhyllor eftersom hon fått idén att driva bokhandel ombord. Det gick sådär och detsamma kunde sägas om förhållandet. Det där med att betala tillbaka föräldrarna hamnade lite i skymundan och till slut insåg hon att det kanske lönade sig mer att ge sig ut på kanalerna och hitta andra kunder istället för att ligga still vid sin marina. Någon säng hade hon inte längre ombord men väl en sovsäck.

Boken handlar helt enkelt om Henshaws rundresa på kanaler i England och Wales och mitt i detta en väldig massa om hennes egna tankar om livet för hon hinner såklart filosofera en del där hon sitter ensam vid rodret eller sliter vid slussar. Hon säljer ibland böcker men lika ofta byter hon dem mot mat, duschmöjligheter eller en hårklippning. Ibland är det klockrent och ibland förstår jag inte allt när hon snurrar till det med referenser till sitt eget liv och det är väl det boken förlorar lite på. Jag hade velat ha mer berättande om själva resorna eller fler bakgrundsfakta när hon filosoferar för man hade fått lära känna Henshaw bättre då. Samtidigt är det onekligen roligt att följa henne där hon puttrar fram och i slutet av boken får den trofaste kanalbåten själv komma till tals, den som stulits i Yorkshire där hon glömt förtöja ordentligt.

Eftersom boken handlar om en bokhandel så blir det också lite om världslitteratur och hur den påverkat författarinnan och det vinner den på. I sitt resande bland städer citerar hon också bland annat Neil Gaiman som sagt ”A town isn’t a town without a bookstore. It may call itself a town, but unless it it’s got a bookstore, it knows it’s not fooling a soul”. Så sant, så sant. Genom att hon nämner några av sina favoriter får vi lära känna henne lite men återigen hade jag velat ha så mycket mer och nu blir det istället roligare att läsa om de personer hon möter längs vägen och om hon alls ska lyckas ta båten ur en kanal och in på nästa via öppen sjö på Bristol Channel med hjälp av lots. Det här är däremot den enda bok jag läst med frasen ”menstrual paraphernalia” och bara det ger något slags bonuspoäng. Vill du veta mer om Henshaw så varför inte läsa den här intervjun i The Independent där du dessutom får se båten från insidan.