Nu tror ni kanske att vi ska till ett slott med den där rubriken men se det ska vi inte. Istället handlar det om ett gammalt anrikt hotell som förknippas med Mary Queen of Scots under hennes tid i brunns- och marknadsstaden Buxton bland Derbyshires kullar.

This is indeed a very special place, with its own special feeling.

Ovanstående ord lär ha yttrats av författaren Daniel Defoe 1727 och The Old Hall sägs vara Englands äldsta hotell. Jag bodde här när jag en gång såg mitt favoritband på operans bakficka två minuter bort. Ensam uppe i Peak District i februari kände jag att jag förtjänade att bo fint och kostade till och med på mig en himmelssäng för några extra hundralappar. Jag kom fram sent men välkomnades i den lilla receptionen mitt i korridoren på bottenvåningen. Man kom dit när man passerat en lounge på ena sidan och bar och matsal på den andra och i baren satte jag mig och skrev resedagbok men först efter att ha installerat mig.

En dyster februaridag anar man kullarna bakom

Korridorerna är så där knarriga och murriga som engelska hotellkorridorer är. Rummet var stort och på sängen med det vinröda överkastet och de klassiska, dämpade tapeterna väntade en teddybjörn som du kunde köpa med dig hem genom en välgörenhetsorganisation om du ville. Himmelssängen var inte den mest stabila jag sett men absolut inte ranglig heller och framför allt var själva sängdelen skön. Badrummet var inte så jättestort men hade allt och varmvatten gick att få utan någon komplicerad varmvattenberedare som på många andra oberoende gamla brittiska hotell vilket jag var tacksam för eftersom det här är Englands högst belägna marknadsstad och det alltså var februari. Dessutom hade rummet stora fönster vilket gjorde att det var lite eldande för kråkorna även om det var varmare än jag trott att ett gammalt engelskt hus som detta skulle vara.

Äldst är egentligen husets grund där Buxtons ursprung som brunnsort med anor från romartiden ligger men hela huset vars äldsta delar är från 1573 andas historia som om det steg upp från marken oavsett vilken del du vistas i. Fasaden ser inte ut att vara så gammal men det beror på att den är hundra år yngre och kom till under hertigen av Devonshire (med stort landägande i Derbyshire i typisk engelsk, ologisk geografisk stil).

Foto: The Old Hall

De av er som känner till er elisabetanska historia har garanterat hört talas om Bess of Hardwick, grevinna av Shrewsbury och en av grundarna till det fantastiska slottet Chatsworth House med filmanknytning inte många mil härifrån. Det var hon och hennes man earlen som lät bygga New Hall som det hette på den tiden på platsen för det tidigare värdshuset Auld Hall. Paret Shrewsbury var drottning Elizabeth I:s väktare av Mary Queen of Scots och därför satt den skotska drottningen i husarrest på Old Hall flera somrar och tycks ha uppskattat att ledsagas till det berömda brunnsvattnet. Nedanstående ord ristade hon in i en fönsterkarm med sin diamantring:

Buxton, whose warm waters have made thy name famous, perchance I shall visit thee no more-Farewell

Hon var inte den enda personlighet som bodde här under denna period utan även Lord Burghley som de av er som besökt Burghley House vet var en av Elizabeth I:s mer lojala män var ofta här. Som sagt, historia finns det i överflöd och även om det inte kändes så mycket i den rätt anonyma baren med sitt anständiga utbud lokalt öl och fina viner så är det en speciell känsla att bo på Old Hall. Till frukosten sitter man i den ljusa restaurangen vid entrén och filosoferar över var man egentligen har sovit medan man tar för sig av allt det man förväntar sig: toast, marmelader, flingor, juice och äggröra. Personalen är effektiv och finklädd om än inte de allra mest leende och personliga men jag hade inget att anmärka på när det gällde deras service och räknade med att det skulle kännas lite formellt så här i operakvarteren. Middag åt jag ute men menyn visade en blandning internationellt och engelskt och jag antar att det måste vara bra standard med tanke på alla som kommer hit just för att gå på opera. Det här är oavsett matutbud ett av de mer spännande hotell jag bott på och jag återkommer gärna bara för den speciella känslan. De flesta andra gäster verkar tycka detsamma och man tar sig gärna lite tid i husets lounge med sina skinnfåtöljer.