På 70-talet var TV-utbudet ju inte så enormt som idag men vad jag minns var det däremot bättre och framför allt var det fullt av brittiska serier vilka idag lätt drunknar i amerikanska eller i en massa svenska dokusåpor. Som jag har skrivit tidigare så tittades det på dessa hemma hos mig och det kan vara en del i att jag senare blev så anglofil – jag växte ju upp med de här miljöerna i mitt vardagsrum. En av alla dessa serier var Poldark och jag minns inte så jättemycket av just den eftersom den kändes mörk och jag var rätt känslig men eftersom jag som vuxen blivit en Cornwall-älskare och lärt mig det fina med känslor så var jag naturligtvis tvungen att läsa bokserien flera år senare.

Poldarkserien med omslag som ger Cornwallkänsla

Poldarkserien av Winston Graham består av tolv böcker och handlar just om Ross Poldark som återkommit till Cornwall efter att ha deltagit i det amerikanska inbördeskriget för att komma ifrån anklagelser om smuggling på hemmaplan. Under hans frånvaro har hans far dött men han möts också av beskedet att hans fästmö Elizabeth trott att han är död och därför hittat en annan man att gifta sig med. Poldark gräver i denna besvikelse ner sig i familjens gamla tenngruvor och försöker få liv i dessa och det här är verkligen Cornwalls historia i massor för var man än rör sig i de västra delarna så ser man de gamla karaktäristiska maskinhusen i sten med sina skorstenar övergivna i landskapet. De har faktiskt kommit att bli en symbol för allt som har med Cornwall att göra och i böckerna får man en inblick i dels det farliga gruvarbetet och dels hur man drev en gruva. Det finns massor av tenn i Cornwall som inte längre utvinns men det innebär naturligtvis inte att priserna alltid ens under de bästa åren var till den individuelle gruvägarens fördel eller att det inte var mördande konkurrens från andra gruvor. Naturligtvis händer det saker inte bara med familjen utan också med andra personligheter och allt fortsätter att vara väldigt mycket Cornwall. Det är skepp som går på grund på reven, fattiga som hamnar i det ökända fängelset i Bodmin, bränder och tjuvjakt om vartannat.

Poldark gifter sig själv så småningom med tjänsteflickan Demelza och de bor ödsligt på familjegården. Att han gjort ett nerköp socialt som gift sig med en tjänsteflicka är något de får leva med utöver det hårda livet på gården och det märks kanske mest när de lämnar den för sociala engagemang hos familjen eller med andra gruvägare i Truro. Poldark är inte världens enklaste personlighet utan säger vad han tycker och är lite av en enstöring och därför har han inte så många vänner i sina egna cirklar men kanske fler i byarna omkring gården där de förstår sig på honom. En av de som inte förstår sig på honom är ärkefienden George Warleggan och deras sammandrabbningar går som en röd tråd genom böckerna, inte minst på grund av Elizabeth. Mer avslöjar jag inte.