Ni som läst mina inlägg om hotellkedjan Premier Inn vet att jag
inte är imponerad av dess stora komplex på Gatwick (har inte provat någon av de små på flygplatsen eftersom nästan alla kräver bil). Fullpackat och stökigt med långsamma hissar har det gett ett intryck av slarv som de andra i kedjan inte ger. Nu när dottern dessutom vuxit ur deras gratisboende så finns det ingen anledning för oss att prioritera dem längre, speciellt inte med deras snåla WiFi. Därför testade vi vid den senaste resan istället
Hampton by Hilton som för bara tio pund mer just då kändes prisvärt.
Jag har aldrig bott på några av Hiltons budgetvarianter Hampton och Doubletree tidigare så det var en helt ny bekantskap men en ganska trevlig sådan. Du kommer hit med det lilla skytteltåget från den södra terminalen till den norra precis som till Premier Inn men hittar ingången på andra sidan tågets hållplats. Det första som mötte oss var ett Starbucks vilket jag inte alls är förtjust i men det må väl vara hänt. Därefter kom receptionen med riktigt trevlig personal innan vi tog oss upp på rummet som var ett familjerum vilket gör att den med bara ett barn får ett glatt barn med egen dubbelsoffa. Rummet var inte särskilt stort när bäddsoffan var ute men det var fräscht och hade allt man behöver i form av tekokare, strykjärn och så vidare och till och med ett stöd till din laptop. Sängen var jätteskön tycker jag som gillar lite hårdare madrasser och här fanns två sorters kuddar att välja mellan vilket var toppen. Badrummet hade dusch som var ganska hal men det var också detta rent och fint. Ingenstans hörde man att man var på en flygplats men däremot hörde man luftkonditioneringen. Normalt brukar jag vara ganska ljudkänslig för just sådant när jag ska sova men här var det så jämnt att det mest blev sövande om ni förstår vad jag menar. Hotellets rum hade inte bara nummer utan också gamla svartvita foton från spridda delar av England vid dörrarna vilket var en mysig detalj och jag funderade ett tag på om jag skulle ge mig runt och se om St Ives eller York fått vara med.

Inkluderande laptopstöd.
Hampton har ingen á la carte-restaurang utan erbjuder istället en buffé till 22.00 på kvällarna och eftersom vi visste detta så hade vi ätit innan vi begav oss ut hit. Vi tittade dock in i matsalen av nyfikenhet och buffén såg fullt ätbar ut men inte så värst spännande. Vid 21-tiden slutar de fylla på allt verkar det som så det hörde jag några som klagade på efter en lång flygning men då reddes detta ut av hotellets deputy manager och de fick mat. Någon frukost trodde vi inte att vi skulle hinna med då den öppnade klockan fem och vi hade ett jättetidigt flyg så vi var redan inställda på att missa den men när vi checkade ut fick vi veta att de hade börjat duka fram den vid 4.30-tiden. Det känns skönt att de kan vara lite flexibla även om det kanske inte var så fullbelagt (det kändes betydligt lugnare än Premier Inn någonsin gjort). Frukostmatsalen hade olika namngivna stationer inklusive en för varm mat så det mesta verkade finnas av vad man kan förvänta sig och den ingår i hotellpriset så man slipper tänka på att boka eller betala den vilket ju inte alltid är fallet nuförtiden.
Baren som längre bort flyter ihop med matsalen ligger alldeles vid receptionen och där finns också godis och lite annat. Tyvärr hade de ingen engelsk ale eller liknande på fat utan bara holländska lager och en cider men vinutbudet var hyfsat. Här fanns både små och stora bord samt höga bord med uttag för laddare och det enda som var trist var den ganska kalla ljussättningen som inte kändes så ombonad. I gengäld har hotellet ett gym för den som inte vill hänga i baren och det kan ju vara ett bra tidsfördriv att besöka medan man väntar på ett flyg. Det är inte stort men du har iallafall en samling hantlar, löpband och några andra maskiner samt bollar i olika storlekar. WiFi funkade bra på hela hotellet och är gratis. Jag bor definitivt här igen om jag hittar ett hyfsat pris på bokningssajterna. Det är runt femhundra kronor billigare än det vanliga Hilton borta vid södra terminalen och det känns som om man kan ha roligare för det just på ett flygplatshotell som man ändå bara är på för att resa därifrån.