Så här min första arbetsdag 2015 (ingen helg i Danmark imorgon heller) blir det en sammanfattning av året som gått. Det började med fyrverkeri över hamnen i St Ives sett från vår underbara favoritstuga efter att en hagelstorm drivit in oss från gatumaskeraden strax innan midnatt den här gången men min klädsel som trafikljus hann göra succé bland barnen tidigare. Sista kvällen denna gång blev det perfekta pilgrimsmusslor på Beach Restaurant med rekordhöga tidvattenvågor på gatan utanför. På hemvägen via ett översvämmat Somerset stannade vi i London så dottern fick göra av med julklappspengarna på Westfield Stratford under januarirean och jag vandra runt i Greenwich – en gammal maritim favorit.

Det traditionella nyårsfyrverkeriet på piren.

I februari var det dags att ta med ett kusinbarn till London och lämna henne hos en kompis som flyttat dit och jag var glad att jag bett hennes föräldrar att skriva ett certifikat till passkontrollen om att hon reste med oss för på Gatwick blev vi utfrågade om våra familjeförhållanden och olika efternamn innan vi blev insläppta. När hon träffat kompisen i Hammersmith gav vi andra oss iväg för att upptäcka historiska St Albans som jag väntat alldeles för länge med att besöka.

Mars blev mer stillsamt men hos mamma i Stockholm hann jag med lite av stadens brittiska utbud och tog med henne på födelsedagsmiddag på Djuret med sin ganska anglofila bar Tweed där gin just då var trenden om än till stor del fransk.

Möt våren i vindtät jacka i Edinburgh

I april var det påskvecka och den började med ett återseende av kära Edinburgh innan det blev engelsk damfotboll och möte med vänner i Nottingham och så dags att träffa min lika anglofila vän Miss Inglia i London. Vi bodde ihop där en gång i världen och nu skulle vi åter få se ett av våra favoritband, The Men They Couldn’t Hang, när de firade 30 år tillsammans på Shepherds Bush Empire. Vilken spelning! Maken och dottern fick hålla till godo med Adam Ant på Hammersmith Apollo. Vi hann också med diverse annat kul i London, både nostalgiskt och nytt.

Maj är alltid fullpackad med fotbollsmatcher härhemma och dotterns lag vann sin ungdomsserie lite för lätt eftersom den var så ojämn på vårsäsongen.

One Direction

När vi kom till juni var det dags för mig att hänga med på tjejkonsert. One Direction spelade på Parken i Köpenhamn och vad gör man inte för sin tonåring. Det var faktiskt mycket roligare än jag trott och det är ju trots allt ett engelskt band. I slutet av juni var det så dags för oss att åka på mamma-dottervecka till fantastiska Barcelona. Jag må vara hur anglofil som helst men finns det en roligare europeisk storstad? Den har verkligen allt, inklusive sol, strand och surrealism utan att vara så oorganiserad som många andra runt Medelhavet. Det blev takpool, tapas och turistvandringar.

Parc Güell i Barcelona

El Born

Det blir alltid lättare att lämna St Ives om man redan bokat en återresa som alla som älskar staden vet. Det gjorde jag därför innan vi reste hem vid nyår och i juli var vi därför tillbaka via ett kort stopp i Reading med avstickare till Winchester. Nu bodde vi i ett hus närmare surfstranden Porthmeor som fick oss att inse att vi fortsätter att trivas bäst på andra sidan hamnen med färre sommarboende men det var ett härligt hus och roligt hade vi. En tur på floden Fal hann vi med som utflykt och på tok för mycket shopping. Juli avslutades med ett par veckor i sommarstugan vid havet i Sörmland – den som ofta fajtas med Cornwall om min sommartid.

Åskmoln över Porthmeor och The Island.

Vår stuga i St Ives mitt emot den gamla söndagsskolan.

I augusti körde fotbollen igång igen och familjens engelsman flyttade tillbaka till Malmö. Hösten blev sedan en enda längtan till England eftersom han var glad att vara i Sverige igen och inte alls ville iväg och jag kände att jag nog borde ta till vara på den känslan. Istället blev det pub quiz på stampuben med väninnorna och sparande till lite mellandagslyx. Vi har också dragits med lite av varje med hälsan under hösten som gjort det nödvändigt att dra ner på tempot. Tack vare fantastiska människor omkring oss har vi tagit oss framåt och kommit igen men om någon vill veta mer om näsblödningar och annat så är vi nog experter vid det här laget.

I december blev det förutom julfester dags för julfirande med släkten i Stockholm och så några mellandagar på jättemysiga men ojämna Åkerblads gästgiveri och spa i Tällberg i Dalarna. Res dit alla ni som vill ha vackra promenader och slappande i poolen eller framför brasan tillsammans men var beredd på varierande service och lite snåla portioner i restaurangen. Vem vet. Har ni tur kanske ni träffar på någon vars väluppfostrade hundar i lobbyn gått på boarding school och kan kommandon på både svenska, franska och italienska, det gjorde jag.