Det har sagts att York har en pub för varje dag om året och även om pubdöden runt om i landet fortsätter så finns det ännu många för en relativt liten stad. En av de allra minsta och bästa är Blue Bell på Fossgate mitt i centrum som hamnade i blåsväder förra året när den uteslöts ur intresseorganisationens CAMRA – Campaign for Real Ale årliga bok Good Beer Guide och alltså inte finns med i årets upplaga över pubarna i landet med bäst öl.

Den lokala CAMRA-gruppen hade vänt vänt sig emot att pubägaren ibland satte upp skyltar med ”Private party” skrivet på dörren och att han inte verkade välkomna andra än pubens stammisar. Det intressanta är att detta hände förra året fastän den där skylten satts upp lite då och då i flera år. Den har inget med att inte välkomna nya gäster att göra utan har suttit där för att puben som bara har licens för 60 gäster ska slippa möhippor och svensexor och inte minst stora högljudda sällskap under de dagar York har galopptävlingar vilket är några gånger om året och då fullkomligen exploderar staden av besökare. Själv kom jag knappt till och från jobbet sådana dagar eftersom kontoret låg på samma väg som infarten till galoppbanan och trottoarerna var fullproppade av redan överförfriskade damer i hattar och deras manliga sällskap. Hör du inte till de här grupperna så är du välkommen och kan kliva in i en pub där det känns som om tiden stannat.

Blue Bell i York

Blue Bell öppnade 1798 och senast den renoverades var 1903. Bakom det vackert frostade glaset gömmer sig gamla fina träväggar och fantastiskt vackra lampor. Puben har två rum som vardera inte är större än något litet rum i vilken svensk stuga som helst och det är lätt att det är fullt när du kikar in så var däremot beredd på att få återvända en annan dag just av det skälet och inget annat. Mellan rummen finns baren och så går en liten murrig korridor från dörren rakt igenom huset och förenar allt sammans. Det finns som ni märker helt enkelt inte plats för alla dessa stora grupper av människor och framför allt så tenderar sådana att vara högljudda medan det här inne mest är samtal som försiggår. Här sitter typiska Yorkshiregubbar i keps och pratar om de senaste nyheterna och lokala händelserna och ger dig kanske en nick när du kommer in. Kommer du mitt i rusningstid kan du kanske träffa på ett gäng nyfikna ölturister också.

Den lilla baren har flera skiftande real ale och många etiketter känner du inte alls igen fast du faktiskt gillar öl vilket gör det jätteroligt att botanisera här. Ett sådant här litet ställe har bara ett pyttekök så det enda som finns att äta är smörgåsar men de är stora och finns alltid i några typiskt engelska varianter. CAMRA må ha uteslutit puben ur sin guide men de har redan långt tidigare berättat om puben i sin samling Historic Pub Interiors så om du vill se en massa fina bilder av insidan så kika där. Att Blue Bell inte finns med i deras bok har inte gjort särskilt mycket för besökarantalet för de flesta är trots allt stammisar och ölentusiaster fortfarande och välkomnar lugnet här.