Ett av mina första blogginlägg handlade om den georgianska festivalen i Stamford och därför är det nog så här flera månader senare dags att presentera själva staden – precis så georgiansk att den är som tagen ur någon av alla de filmer och TV-serier som spelats in i den gamla bevarade miljön. Redan järnvägsstationen sätter tonen och det är som att lämna modern tid att kliva av tåget även om järnvägen inte kan sägas vara fullt så gammal. En kort promenad förbi kända gamla diligensvärdshus som The George tar dig in till stadskärnan där du genast inser varför staden röstats fram som en av nationens trevligaste att bo i.

Det är  Burghley House vi har att tacka för att stadskärnan är så välbevarad. Familjen på ett av Englands största gods ville helt enkelt inte ha någon modernisering i grannskapet för godset ligger alldeles i utkanten av staden och de två är i högsta grad i symbios med varandra. Än idag är Burghley House stadens största turistmagnet och något av det bästa jag sett bland brittiska sevärdheter. Många kommer hit för det fantastiska palatset med omgivningar men vik gärna en del av dagen till själva Stamford, beläget i Lincolnshire men alldeles där gränserna till både lilla Rutland, Cambridgeshire och Leicestershire möts. Från stationen är det tio minuter ner till ån Welland mitt i centrum och det var just här där den var lättast att korsa som vikingarna slog sig ner eftersom både de och anglosaxarna de stred mot i trakten tyckte bättre om Welland än om den mindre floden Gwash i närheten som romarna haft ett läger vid. Stamford blev en av de fem huvudstäderna i den del av England som ingick i vikingarnas så kallade Danelag (de andra var Lincoln, Derby, Nottingham och Leicester).

Stadens tjurrusningar berättade jag om i inlägget om festivalen och det har varit en tradition sedan medeltiden då Stamford också var en stor ylleproducent. I slutet av den perioden byggdes Browne’s Hospital av yllehandlaren Browne som ett fattighus vilket nu är en av stadens sevärdheter. Idag finns bara lite kvar av det medeltida slottet och stadsmuren men alltså desto mer av senare jakobitiska och georgianska byggnader. Ingen som vill spela in film här behöver göra annat än kanske slänga ut lite sand på gatorna för att täcka asfalten och filmer har det blivit. Stamford är byn Meriton i 2005 års version av Jane Austens Stolthet och fördom med Keira Knightley och Matthew Macfadyen och den har varit med i Da Vincikoden och Den gyllene skålen. Bland TV-serier där du ser Stamford är nog Middlemarch den som är mest känd hos svenska tittare.

Stamford är en stad där du liksom saktar ner tempot. Här finns en av Englands äldsta dagstidningar till de 20 000 invånarna och flera fina skolor som gör staden populär bland barnfamiljer. Många jurister och småföretagare trivs här och centrum har små familjeföretag längs gatorna där många av de stora kedjor man ser annars saknas – jag minns själv faktiskt bara Superdrug. Snabbaste förbindelsen från London är på en och en halv timme och då ingår en del väntan i Peterborough där du byter tåg för de sista tio minuterna hit så det är fullt möjligt att ha en karriär i London och bo här om du kan jobba hemma lite. Tåget du byter till är det som går mellan Birmingham/Leicester och Stansteds flygplats så du som brukar landa där när du åker till England kan lätt strunta i London och istället göra en långhelg av Stamford och Rutland där tempot är ännu långsammare. Jag lovar att shoppingen är lika rolig här om än annorlunda.