Gårdagens inlägg relaterar till mängder av slagfält medan dagens bara påminner om ett – slaget vid Hastings under den normandiska invasionen år 1066. Egentligen stod slaget mer än en mil utanför staden i vad som idag därför heter Battle –  en egen mycket trevlig by med så mycket att berätta om att det får sitt eget inlägg senare för nu ska det handla om staden.

Gamla stan i Hastings

Hastings, som fått sitt namn av ”hövdingen Haestas följare” har en lång historia och nämns redan på 700-talet och i trakten finns flera järnåldersfort på grund av läget i en skyddande dalgång vid havet. Det var också därför det redan på romartiden hade vuxit upp en hamn här och än idag är staden en fiskehamn även om volymen fisk inte alls är vad den varit. Här ligger fiskebåtarna inte förtöjda vid kaj utan dras upp på klapperstensstranden vilket känns nästan exotiskt och har blivit en av Hastings sevärdheter.

Fiskebåtar och solbadare delar på stranden i Hastings

Fiskehoddor Hastings style, med plats för nät

Att strosa runt vid stranden avslöjar inte bara fiskerinäring och museum om detta utan även bergbanan upp till slottsområdet där Wilhelm Erövraren lät börja bygga slottet i sten på en tidigare saxisk struktur redan innan slaget och fortsatte in på 1070-talet. Jag hann själv inte upp till den imponerande stora ruinen under mitt besök här eftersom huvudelen av dagen gick till Battle men du kan planera ditt besök både på slagfältet och slottet på sajten 1066 Country. På slottsklippan finns också Smugglers Adventure som visar upp de tunnlar i berget vilka använts av smugglare och som kanske kan vara värt ett extrastopp inte minst för den som reser med barn. Hastings känns överhuvudtaget som en ganska barnvänlig stad. Här finns ett litet akvarium nere vid stranden (se smugglarsajten) och några av gatorna nere vid havet kantas självklart av de spelarkader som är ett måste i brittiska kuststäder.

Bergbanan tar dig uppför slottsklippan

Hastings slott

Jag hade hört mycket innan jag kom hit om hur Hastings tagit emot många av Londons socialbidragstagare som inte längre fått plats i jättestaden och intrycket vid järnvägsstationen var kanske inte det vackraste men det känns aldrig otrevligt och det räcker att man går några kvarter så kommer man in i stadskärnan med sina sevärdheter och ner till havet. Man märker överallt spår av den maritima historien (Hastings är en av de fem Cinque Ports som under medeltiden utvecklades som de viktigaste hamnarna vid Engelska kanalen) och av den turism som utvecklades när järnvägen gjorde sitt intåg och Hastings hade decennier av badturism. Längs stranden ligger de typiskt engelska badhotellen tätt bort mot stadens pir medan det närmare fiskehamnen blir mer av trånga gator i Old Town med fiskmarknad, fish & chips-ställen, kuriosabutiker och gamla pubar och restauranger av varierande kvalitet och prisläge där alla hittar något. Den gamla Londonrätten pie and mash serveras till exempel på Foyles Pie and Mash Shop vars pajer jag inte själv har testat men jag måste ändå nämna den eftersom jag vet att många anglofiler tittar på deckarserien Foyle’s War om England under andra världskriget och stället har Foyles-tema eftersom han är baserad i just Hastings så fans av denna ska definitivt ta sig till staden. För mig är den en sorts Sydenglands svar på Scarborough på väldigt många sätt.

Klipporna har förändrats en del genom tiderna. Här är dagens utsikt österut från hamnen.