Häromsistens klev jag in på Waterstones Kensington High Street som är en av mina favoriter i London helt enkelt för att det fortfarande känns som om de har mycket engelskt på borden och inte bara svenska deckare. Alla Waterstones lockar tydligt med nytt de tycker man ska läsa och på en av hyllorna stod tjock och gul boken Capital av John Lanchester som fick följa med hem eftersom den utlovade något annorlunda. Det annorlunda var att den handlar om en gata i södra London vars invånare samtliga får ett kort i brevlådan på vilket det står ”Vi vill ha vad ni har”. Detta följs av fler liknande meddelanden och andra händelser mot de boende på gatan och det här är bokens röda tråd.

London i litteraturen

Lanchester låter oss lära känna några av de boende längs gatan vilka nästan alla är välbärgade men skiljer sig åt en hel del. Där finns den muslimska familjen som jobbar hårt med servicebutiken på hörnan, den gamla änkan som bott längre än andra på gatan, familjen där mannen har karriär i City och kvinnan är förutsägbart uttråkad och så den afrikanske fotbollstalangen som med sin pappa bor i ett av husen tack vare klubben. Som ni ser en blandad samling med helt olika bakgrund och det gör det hela roligt men man fäster sig definitivt mer vid en del än vid andra och ingen känns så värst spännande. Det dyker också upp sidofigurer som är mer intressanta och vi får lära känna en illegal invandrare och en polsk hantverkare vars historier sammanflätas med historien på ett bra sätt.

Boken började bra med den där uppbyggnaden av stämningen just på den här gatan men någonstans innan mitten av boken lade jag den ifrån mig i några veckor för att jag inte kom någonstans. De karaktärer jag fäst mig vid hände det inte så mycket med medan andra fick på tok för mycket plats och jag till och med undrade varför de alls måste vara med i boken. Sedan gav jag mig den på att jag faktiskt ville läsa färdigt för jag ville veta vem tusan som skickat de där märkliga korten och efter ett par kapitel släppte det och jag kunde fortsätta. Sedan tog den sig faktiskt och i andra halvan hade man kommit så långt med personligheterna man gillade att det bara vara att läsa på för att se hur det skulle gå för dem. Då blev det dessutom mer dramatiskt men på oväntade sätt som inte hade med hotbilden mot gatan att göra utan tog helt andra vinklar. Det här är en bok om vilken jag ett tag tänkte ”vad sjutton fick den här följa med hem för?” och att personligheterna var ganska platta men som jag är glad att jag läst för idén kändes annorlunda och till slut fick den sisådär tre poäng av fem om jag ska göra någon sorts betygssättning. Har man tänkt läsa den för att den handlar om London så kan man nog bli besviken för visst nämns stadsdelar ibland och det blir någon promenad på en Common men det här kunde egentligen ha utspelat sig i vilken annan engelsk storstad som helst med undantag av den där karriären i City.