Dagsutflykter från London tröttnar man väl aldrig på och ett av de närmare alternativen är en tur till Hampton Court Palace – Henry VIII:s enastående palats. Byggt på den tid då båttransport var mer effektivt än att ta sig fram på land ligger slottet vid Themsen och vi tog oss hit med båt från Westminster vilket är en jätterolig grej i sig för den som redan åkt till Greenwich ett antal gånger och vill se en massa nytt. Däremot får man i så fall ta tåget tillbaka för att hinna se Hampton Court. Har man inte tid till detta så är det tåg från Waterloo till Hampton Court Station i East Molesey på andra sidan Themsen som gäller och då kommer man undan med en biljett till zon 6 i London. Inträdesbiljetter finns det flera att välja mellan eftersom man kan besöka allt eller bara trädgården med fina exteriörer. Det går också att köpa en kombinationsbiljett till Kensington Palace och Towern som ger 25% rabatt om man tänkt besöka alla.

Redan entrén till Hampton Court Palace är magnifik

De av er som är anglofiler och historieintresserade vet säkert massor om Henry VIII och hans många fruar. Det här var hans favoritpalats på en tid då Themsen kantades av palats att resa mellan. Kungens favorit, kardinal Wolsey lät bygga de äldsta delarna runt 1514 men som den som kan den där historien vet så skar det sig mellan Henry och Wolsey och 1529 tog kungen helt sonika över och började bygga ut vad som sedan blivit ännu större genom först William III:s barocksalar på 1600-talet när han tänkt sig ett engelskt Versailles och därefter drottningrummen (”Queens Apartments”) och de georgianska rummen som tillkom på 1700-talet innan slottet slutade användas av kungligheter.

Min egen favoritdel är helt klart Tudorköket och vi hade sådan tur att det var matlagning från Tudortiden på gång under vårt besök vilket verkar ha blivit ett återkommande tema nu. Där satt folk och lagade mat enligt gamla palatsrecept i det fina men gamla köket och det lät absolut inte som om allt passade våra smaklökar när man lyssnade på herrarna till bords en stund. Köket är jättestort vilket beror på att kungen nu när han hittat en favoritplats ville ha ett palats som rymde den enorma mängd människor han hade omkring sig. Den stora hallen med sitt timmertak är också underbar och faktiskt den sista medeltida i sin stil som byggdes. Här kan man tänka sig Henry VIII på sin tron under banketterna och det är definitivt en anglofil höjdpunkt. På innergården utanför finns Anne Boleyns Port som inte hette så på Tudortiden men kallas det idag eftersom kungens andra hustru Boleyn skulle bo i rum ovanför porten vilka höll på att färdigställas när hon fängslades för otrohet. Porten har en fantastisk astronomisk klocka som även visar tidvattnet inne i London vilket var viktigt för båttransporterna.

Tudorkökets testpanel

Anne Boleyns port och det astronomiska uret från 1540-tal

Det kungliga kapellet är också det ett måste. Henrys femte drottning Catherine Howard släpades ner från galleriet när hon förgäves bad kungen om nåd efter en anklagelse om…surprise…otrohet. En dramatisk plats med vad som sägs vara landets vackraste tak från tidigt 1700-tal. Det var alltså under andra halvan av 1600-talet och framåt som den andra stora byggnadsfasen i palatsets historia inträffade med Sir Christopher Wren, känd för St Paul’s Cathedral, som stor idéspruta och när man sitter på en bänk under valven till drottningrummen så påminner det faktiskt en del om Place des Vosges i Paris fast större och i annan sten.

Drottningrummen och de georgianska delarna

Missa inte Triumphs of Caesar om ni gillar konst, nio konstverk av Andrea Mantegna från 1485-95 och lite undangömda och lätta att missa om man inte tar sig tid att följa skyltarna dit. Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om denne renässanskonstnär innan mitt besök men blev imponerad av detaljrikedomen i de nio bilderna som smälter ihop till en stor gatubild av romartiden med elefanter och allsköns saker att upptäcka om man sätter sig en stund.

Palatsträdgården är framför allt känd för sin stora häcklabyrint från 1690-tal (bara det!) där vem som helst känner sig som Alice i Underlandet och även jag med bra lokalsinne gick vilse en stund. Barnen älskar ett besök här istället för på den historiska kungliga tennisbanan. Den som är trädgårdsentusiast hittar förövrigt en trädgårdsutställning i parken utanför varje år och likaså är det klassiska och andra konserter under en festival varje sommar då man kan ta med picknick. Apropå mat så finns det ett café på slottet men vi valde att gå till puben i väntan på vårt tåg hem istället. The Albion i East Molesey var helt okej för det vi behövde (vi korsade Themsen i tron att det skulle vara billigare men det har jag inga som helst belägg för).

Palatsträdgården Hampton Court

Kom med båt i kunglig stil.