Den här veckan når oss nyheten att Birmingham nu har råttor stora som katter men låt er inte avskräckas från att resa dit – i förra veckan kunde vi ju läsa i svensk media om hur en jätteråtta hälsat på hos en familj i Solna så det hjälper inte att stanna hemma. Man har dessutom nu konstaterat att råttorna inte som vanligt lever av dålig sophantering utan att de dyker upp även i renare områden. Inte minst landsbygden har drabbats och vad beror detta på om inte de sabla översvämningarna i England i vintras. Råttornas hem och matkällor har svepts iväg i vattenmassorna eller helt enkelt översvämmats och de har tvingas leta nya platser så här ser vi nu ytterligare en följd av allt regnande. Jag har ju visat bilder av Somerset som drabbats speciellt hårt och just i dess residensstad Taunton har en av bolagen som sanerar ohyra haft 30 samtal i veckan om råttor mot normalt fem!

Att vi blir så rädda för råttor sitter säkert i sedan pestens tid men nu har en engelsk undersökning visat att det faktiskt inte kan ha varit råttor som spred pest eftersom det spreds mer luftbaserat. I själva verket är råttor inte bara intelligenta utan också väldigt renliga djur men visst skulle jag skrika mer om jag såg en muterad jätteråtta (ja, de verkar ha blivit större) än en i vanlig storlek (möss skriker jag inte alls av). Om man vill gotta ner sig i råttskräck så rekommenderar jag författaren James Herbert som på sent 80-tal skrev boken ”The Rats” vilken följdes av ”The Lair” och handlade om hur muterade jätteråttor tog över London – han kanske var före sin tid. James Herbert har skrivit andra skräckböcker också och är lite av Englands svar på Stephen King och medan det inte är stor litteratur och jag inte ens gillar skräckgenren så sträckläste jag den ändå när den kom ut eftersom den har ett driv och jag kastade mig över allt om London. Det var lite svårt att tänka på Central Line ett tag.