Intressanta platsnamn finns det gott om i Storbritannien så jag tänkte jag ta upp några favoriter framöver men först lite generellt om vanliga suffix och prefix i dessa namn.

När det gäller de vanligaste så har ni säkert sett att många städer slutar på -chester och -caster och som jag skrev i mitt inlägg om staden Chester så är de tidigare romarläger. Städer som slutar på -ham har kommit av platser som en gång var någons gård eller hemman medan städer med -bury eller -borough betyder att där funnits en förstärkt inhägnad. De som slutar på -ton är också hemman eller inhägnader. Det här var några av de vanligaste.

I Wales och Skottland är det vanligt med namn som börjar eller slutar på Aber och det betyder ofta flodmynning. I Cornwall och Wales hittar man namn som börjar på Pen- eller Tre- och i hela östra England finns mängder av ställen som slutar på -by efter vikingatidens by/stad som ju lever kvar med olika storleksdefinition i dagens skandinaviska språk. Eftersom jag bott i Yorkshire så kommer jag helt klart att återkomma med ett eget inlägg om de vikingarelaterade namnen främst från östra Midlands och upp till Skottland för de är många och väldigt svenskklingande när man väl ser det. Det är också vanligt att i stora delar av främst södra England se gamla latinska kvarlevor som Magna (stora) och Parva (lilla) vilket den som tittar på Morden i det fiktiva Midsomer säkert har sett för där dräller det av påhittade sådana.

Chew Magna vid ån Chew
Foto: Rodw

Ofta kombineras det ovanstående med namn på någon gammal ledare, något helgon, kulle, träd eller annat geografiskt av betydelse i trakten men så finns det namn som man undrar lite extra över. Leighton Buzzard mellan London och Milton Keynes undrade jag länge över och tänkte mig en stilig ormvråk (”buzzard”). Buzzard visade sig istället komma från familjenamnet Busard med land i trakten och Leighton var helt enkelt just den där inhägnaden och det den hägnat in var en odling purjolök (”leek”) eller vitlök. Busards Örtagård skulle man alltså kunna säga.

Ni som sett er runt i krokarna öster om London har kanske sett Chipping Ongar på kartan. Chipping är gammal engelska (ofta ganska lik tyskan och därmed de skandinaviska språken – engelskan är trots allt ett germanskt språk) och betyder trots sin otroligt engelska klang inget annat än köping. Det är en gammal marknadsstad det handlar om alltså och Ongar är även det gammal engelska för gräsområde. Ängsköping alltså och det är nästan så man blir sugen på att sluta läsa vidare i ”A Dictionary of English Place-Names” för allt tappar lite av känslan av det där udda hos det engelska.

I Skottland och norra England finns några exempel på Unthank vilket kommer av ”utan medgivande”, underförstått att det handlar om mark. Platser någon alltså bara har slagit sig ner på utan tillåtelse. Curry Rivel i Somerset har inget med indisk mat att göra utan är familjen Revels marker längs floden Curi. Tar man sig till The Cotswolds kan man förutom fler exempel på Chipping hitta vackra Upper Slaughter och ser framför sig en massa döda lamm på en marknad vilket inte alls stämmer med lugnet här idag men det är i själva verket den övre av två byar som fått det gamla engelska namnet slohtre vilket lär ha betytt lerig plats – så var det med de våldsamheterna.

Pittoreska Upper Slaughter
Foto: Charlesdrakew